NEJ TILL NATO-MEDLEMSSKAP OCH DCA-AVTAL!
Norden håller ihop i Nato. Natos försvarschefer diskuterar just nu militära planer och hur alliansen ska ledas med de två nya medlemmarna Finland och Sverige.
De nordiska länderna har tidigare sagt att de vill höra ihop och det har man gått gehör för.
”Vi kommer tillhöra Norfolk (det amerikanska högkvarteret) tillsammans med de andra nordiska länderna”, säger Sveriges överbefälhavare Micael Bydén till Ekot. Läs artikel
Torsdag overfører Russland formannskapet i Arktisk råd til Norge. I motsetning til tidligere, blir ikke lederskapet overlevert på et toppmøte med utenriksministrene i alle de åtte medlemslandene.
Derimot blir det et digitalt møte med utgangspunkt i den russiske arktiske byen Salekhard – uten politisk deltakelse fra de vestlige arktiske statene. Norge vil representeres av Morten Høglund, ambassadør for Arktis og påtroppende leder for det norske formannskapet.
Samarbeidet med Russland innenfor Arktisk råd ble suspendert av de sju vestlige arktiske statene etter den russiske invasjonen av Ukraina. Rådets prosjektarbeid ble dels gjenopptatt i juni uten russisk deltakelse.
I forlengelsen har et stort spørsmål vært om formannskapskiftet vil gå bra. Det er også spenning knyttet til om rådet vil overleve som det viktigste internasjonale samarbeidsorganet for arktiske spørsmål, noe Norge har som overordnet mål. Dette impliserer, sett fra norsk side, involvering av også Russland på et eller annet nivå.
Hvordan ser du på overføringen av formannskapet nå kort tid før møtet?
– Jeg anser overleveringen som en del av beslutningen som kan tas i Salekhard den 11. mai, skriver Nikolaj Korchunov, Russlands arktiske ambassadør og leder for det russiske formannskapet i rådet, til High North News onsdag.[…]
HNN ber Korchunov utdype hvordan han ser på tida framover med Norge som formann.
– Framtida til Arktisk råd og samarbeid innenfor dette formatet under norsk formannskap synes å være usikker. Risikoen for ytterligere fragmentering av samarbeid og svekkelse av rådet er reell – og bør ikke undervurderes, understreker Korchunov. Läs artikel
Annenslagsevne er et lands evne til å overleve et første angrep med nok ressurser bevart til å kunne slå tilbake igjen med tilstrekkelig kraft.
I vår moderne tid betyr det å ha nok atomraketter bevart til å kunne besvare et atomangrep med samme mynt. Annenslagsevnen var en sentral del av sovjetisk militær strategi og er det i like stor grad av russisk. For den er den sikreste garanti mot at USA angriper først; det vil nemlig innebære en garantert ødeleggelse av amerikanske storbyer også. Pr. nå har Russland tilgang til rundt 1.600 utplasserte og avfyringsklare, strategiske atomraketter; slike som kan nå USA.
Ifølge The Bulletin of the Atomic Scientists befinner 812 av disse seg i atomsiloer på land, 576 på strategiske atomubåter og rundt 200 på flybaser brukt av strategiske bombefly. […]
For svært mange av disse ubåtene har sine baser på Kola-halvøya og må passere norskekysten på vei ut i internasjonalt farvann. Kolahalvøya er også raskeste vei ut til internasjonalt luftrom for de strategiske bombeflyene som har baser i europeisk Russland. Dette er hovedgrunnen til at Russland har bygget opp en gigantisk militær kapasitet rett over grensa til Norge. Det har svært lite med oss å gjøre; det er for å beskytte denne annenslagsevnen.
Men disse ubåtene og flyene er ikke utelukkende defensive, de kan like godt benyttes til et overaskende førsteangrep med atomvåpen mot USA. Dersom Russland skulles ønske det.
Det er derfor svært viktig for USA å vite hvor de til enhver tid befinner seg, og hva de planlegges brukt til.
Dette dannet grunnlaget for det tette etterretningssamarbeidet mellom Norge og USA under den kalde krigen. […]
Dette samarbeidet er tema for boka ”Spionkrigen” som NRK-journalist Bård Wormdal nylig ga ut. […]
Boka viser også fram den svært store geopolitiske betydningen av Nord-Norge. Den vil neppe synke framover, i takt med at både Russland og USA gir Arktis økt militær og sikkerhetspolitisk betydning.
Så lær deg begrepet ”annenslagsevne” jo før jo heller. For det vil bestemme vår rolle i Nato, og vårt forhold til både vår mektige nabo og vår viktigste allierte så lenge atomvåpen finnes. Läs artikel
Regjeringa bevilger om lag 150 millioner kroner i revidert nasjonalbudsjett til innledende tiltak på Andøya for å styrke evnen til alliert mottak – og for å tilrettelegge for næringsutvikling på flystasjonen.
Vi väntar ivrigt på dig, hälsar Natos militärchef till Sveriges överbefälhavare på försvarschefsmöte i Bryssel. Länderna i Norden hamnar under samma högkvarter i USA i militäralliansens framtida organisation. […]
Ett av beskeden på den sidan: de nordiska försvarscheferna har fått igenom sitt önskemål om att få sitta tillsammans i den nya högkvartersorganisation som växer fram.
– Det kommer att ge oss bättre möjlighet att ta hand om säkerheten och stabiliteten i vårt område och det får vi gehör för. Nu finns det en tydlighet att vi på lite längre sikt, när Norfolk (Natos just nu Atlanten-orienterade högkvarter i Virginia i USA) har förmåga att leda oss, då kommer vi att tillhöra det, berättar ÖB Micael Bydén, som i vanlig ordning deltar i Natomötet som blivande medlem, ”invitee” på Natospråk. Läs artikel
Ryssland. Underskatta aldrig västmakternas falskhet
I Moskva utspann sig en skarp konflikt om hur man skulle ställa sig i FN:s säkerhetsråd. Ett ryskt veto skulle ha hindrat rådet från att ta resolution 1973 som bemyndigande interventionen. Det hade nog fått USA att tveka inför beslutet att sälla sig till Sarkozys och Camerons aktivism. I Ryssland sköter presidenten utrikespolitiken och det hade fungerat utan friktioner under den tid som gått sedan Vladimir Putin 2008 lämnade över ämbetet till Dimitrij Medvedev och själv tog posten som premiärminister. De båda hade enats om hur man skulle agera i Georgienkriget. President Medvedev hade föga kunskap om eller erfarenhet av internationella frågor och verkade mest stolt och nöjd över att ha lyckats skaffa sig utmärkta relationer med USA:s president Obama.
Efter påtryckningar från Obama och Clinton liksom Sarkozy och Cameron gick Medvedev med på att Ryssland skulle avstå vid omröstningen om resolutionsförslaget i FN:s säkerhetsråd och inte lägga in sitt veto mot detta. Några vitala ryska intressen var väl inte inblandade, menade Medvedev. En intervention hade ju stöd hos Arabförbundet och Islamiska konferensen, alltså en god del av den muslimska världen. Här kunde Ryssland också få pluspoäng i viktiga västländer och främst USA genom att låta dem företa sin väpnade insats mot en impopulär och galen diktator. Därmed kunde Moskva visa ett modernt engagemang för den arabiska vårens demokratiska förnyelse.
Men Putin blev rasande: ”Denna resolution är i praktiken en medeltida uppmaning till korståg”, förklarade han ute på en turné i Sibirien. I en tv-intervju följde han upp detta ”spontana” uttalande med en väl övervägd kommentar: ”Min oro gäller i själva verket inte bara det faktum att man med vapenmakt blandat sig i ett annat lands angelägenheter – väpnade konflikter finns det många av, så har det varit och så kommer det dessvärre att förbli. Däremot är det oroande med vilken lätthet man i dag fattar beslut om att använda våld i internationella angelägenheter.” Medvedev var tvungen att replikera och bekräfta sitt beslut. Till synes godtog då Putin uppdelningen av ansvar dem emellan – men det var klart att han ogillade beslutet och även att han noterade det på Medvedevs minuskonto.
Citaten är hämtade från ambassadör Örjan Berners förra året utgivna bok Krig eller fred, Carlsson Bokförlag
Läs även : Ambassadör Örjan Berner om Krig eller fred – BEVARA ALLIANSFRIHETEN
Trita Parsis och Frida Strannes nya bok Illusionen om den amerikanska freden (Ordfront 2023) är en viktig bok. Här skildras USA:s globala dominans under åren underblåst av militära hökar, ofta förklädda i liberal utstyrsel. Och militärindustrins betydelse för icke-fred lyfts fram, en ekonomisk motor som tilldelades 778 miljarder dollar av kongressen 2022, delvis tack vare betalda lobbyister. På sidan 272 skildras övertygande vilken betydelse tankesmedjorna har för militarismen. Och dessa smedjors objektivitet ifrågasätts. Till exempel noterar författarna att Atlantic Council, som regelbundet får medieutrymme i Sverige, ”är ett av de institut som mottar mest stöd från utländska regeringar och skapar sina aktiviteter utifrån dessa länders intressen”.
[…] Ukraine faces threats that run the span of Russia’s missile and drone arsenal. Russia’s unmanned aerial systems range from consumer-grade reconnaissance drones to more sophisticated Iranian-made kamikaze drones. Several classes of drones are interceptable by Patriot, but then it becomes both a tactical and economic issue: Drones can use their maneuverability and terrain-hugging flight patterns to remain undetected by Patriot radars. Moreover, it’s questionable to use $3 million interceptors to take out drones that cost orders of magnitude less.
This is particularly the case when Ukraine’s supply of Soviet-era interceptors is slated to run out soon, and U.S. resupply of Stinger missiles remains similarly strained. This would leave Patriot as the sole defense Ukraine has against Russian air supremacy. The United States can’t just throw more Patriot interceptors at Ukraine, either. For one, they’re a precious commodity; Washington only bought 252 PAC-3 MSE interceptors this year for the entire U.S. Army, and many of these will be used to phase out more antiquated interceptors.
Patriot operating on its lonesome is a tenuous proposition at best; while a first-rate system technologically, the Patriot cannot be used to full effect if it is divorced from air defense doctrine. Patriot systems are limited to pinpoint defense of major assets and are designed to operate in tandem with air defenses engaging targets at higher and lower altitudes. Without these additions, Patriot will have too many threats to engage and the result will either be porous coverage that doesn’t protect its defended assets, or coverage that quickly subsides when Patriot runs out of interceptors. […]
Given these tactical and operational flaws, there is dubious strategic value for the United States in sending further systems to Ukraine. Patriot systems are not going to bring the war in Ukraine to an end or enable Kyiv to negotiate for or reclaim Crimea or the Donbas. What they do signal is a false American commitment that may prolong Ukraine’s carnage. […]
The United States can follow a different model, namely one of mediation and deescalation. The United States cedes initiative and influence when it allows others to be the dealmakers, such as China’s recent brokering of the Iranian-Saudi rapprochement or Turkey’s facilitation of Ukraine and Russia’s grain export deal during the war. France’s President Emmanuel Macron has begun undertaking the groundwork along with China for a negotiated end to the war. Germany likewise has not done much to decouple or rearm as its rhetoric suggested early in the war. The United States can take advantage of a stagnant front line to bring about a negotiated end, or at least a ceasefire. Waiting to do so limits what Washington can accomplish when Ukraine’s military means are exhausted. Läs artikel
Russland har de siste årene hatt en ambisjon om en aktiv styrke på 1 million soldater. I desember 2022 varslet Russlands forsvarsminister at landet vil øke antallet soldater i De væpnede styrkene til 1,5 millioner innen utgangen av 2026. Det er 589 000 flere soldater enn vi antar at Russland hadde i 2021. Denne rapporten redegjør for de planlagte endringene og diskuterer hvilke muligheter Russland har for å øke størrelsen på De væpnede styrkene på kort og mellomlang sikt.
Russland har en blandet bemanningsmodell. Den aktive styrken består av en kombinasjon av vernepliktige som avtjener førstegangstjeneste, og vervede menige og spesialister på kontrakt – i Russland omtalt som kontraktsoldater. I tillegg kommer offiserer og en liten gruppe under[1]offiserer. Siden 2015 har flertallet av soldatene i den aktive styrken vært yrkessoldater. De nye planene legger opp til at blandingsmodellen skal videreføres. Antallet kontraktsoldater skal økes fra 400 000 til 695 000 innen 2026. […]
For å fylle strukturen har Russland siden 2012 redusert krav til forhåndskunnskaper og opplæring for alle grupper av yrkessoldater. Store tap i den pågående krigen i Ukraina i kombinasjon med økt styrkeambisjon tilsier at behovet for å få mennesker raskt inn i nye stillinger neppe vil være mindre de kommende årene. Dette taler for at løsninger som 30-dagers intensivopplæring av kontraktsoldater, seks måneders intensivkurs for løytnanter og toårig betalt førstegangstjeneste vil bli videreført. Läs rapporten
Med mindre än en vecka kvar till presidentval i Turkiet har Kadir Kasirga (S) nekats inresa till landet.
Meningen var att riksdagsledamoten skulle åka dit som valobservatör åt OSSE – men stoppas nu av Turkiet som hävdar att socialdemokraten haft samröre med terrororganisationer.
– Det är en besvikelse och ännu ett bevis på hur Erdogans regim försöker tysta kritiker, säger han. […]
Kadir Kasirga hoppas att svenska regeringen ska markera mot Turkiet.
– En svensk parlamentariker ska inte exkluderas på det här sättet
I en kommentar till DN säger utrikesminister Tobias Billström (M) att han nåtts av informationen.
– Ibland händer det att personer av olika skäl inte ges ackreditering och det är självfallet beklagligt, fortsätter han. Läs artikel
De länder som skickat Leopardstridsvagnar till Ukraina försöker nu ordna med ett centrum för underhåll av stridsvagnarna i närheten av Ukraina.
Därmed kan det bli aktuellt att skicka svensk personal dit.
”Det är viktigt att ukrainarna har tillträde till underhåll. Vi vill tillsammans med ukrainarna uppnå operativ effekt.”, säger försvarsminister Pål Jonson (M). Läs artikel
[…] Men jeg skulle ønske at vi tok en annen lærdom av vår egen historie og av det som nå skjer i Ukraina. Og det er at vi aldri helt kan vite hva som skjer, og at vi kan komme til å måtte mobilisere vår krigsføre befolkning. Ukrainerne er nå i en situasjon hvor de må sende utrente unge menn totalte uten militær erfaring på korte forberedelser og trening før de sendes rett til fronten etter 4-8 uker. Jeg vil tro at selv en kort introduksjon gjort noen år tilbake, ville ha en betydelig positiv effekt på evnen til å håndtere de ekstreme situasjonen disse mennene (for det er stort sett menn) kan komme til å oppleve.
Vi burde gjeninnføre reell almenn verneplikt i Norge, og vi burde forbeholde det for menn, slik det var i alle tiår under den kalde krigen. Kanskje holder det med 3-4 måneder for de fleste, mens et utvalg på omlag 20 prosent tar et fullt år. Slik det er nå, er det under 10 prosent av det mannlige årskullet som kalles inn. Ikke bare trengs det færre folk til å bemanne de stående styrkene, en god posjon (over 30 prosent) av plassene «tas opp» av jenter.
Noen måneder med introduksjon til en soldattilværelse er ikke bare nyttig som en beredskap for et fremtidig og usikkert scenario. Det er på alle måter karakterbyggende for en ung mann på 18 år å utsettes for disiplin og få testet og herdet seg fysisk og mentalt på dette stadiet. Vi vil som samfunn tjene på dette både i arbeidslvet og moralsk og kulturelt. I tillegg vil det kunne gi en sårt tiltrengt boost til nasjonalfølelsen. Det kan være et bidrag til integrering av innvandrerungdom i tillegg. Läs artikel