Google-översatt

MP, ledamot i riksdagens utrikesutskott, Kimmo Kiljunen (sd) kritiserar den kritiska diskussion som har kommit igång igen om de grundläggande riktlinjerna för vår utrikes- och säkerhetspolitik efter krigen.

– Som om den ansvariga utrikespolitiska ledningen medvetet agerat mot Finlands nationella intressen och medvetet försenat vårt Natomedlemskap.

– Efterklokhet är en underbar sorts visdom. Militär allians ses som ett universalmedel, den slutliga lösningen på våra säkerhetsproblem och nationella existens. Så är inte fallet. Det finns inget som heter absolut säkerhet. I slutändan handlar det alltid om en nationell berättelse om överlevnad när den verkliga politiska miljön förändras, säger Kiljunen.

Enligt Kiljunen förändrade Rysslands brutala attack mot Ukraina och det flagranta brottet mot FN-stadgan vår säkerhetsmiljö.

– Gemensam trygghet förvandlades till gemensam otrygghet. I det här läget är det utan tvekan klokare för ett litet land att ingå i en större försvarsallians än att vara ensam. Finland har en stark upplevelse av att vara ensam i sitt djupa minne.

– Natomedlemskap är dock ingen absolut säkerhetsgaranti. Risken är en potentiell öppen supermaktskonflikt, där vi som medlem i en militär allians är i värsta fall i frontlinjen. Därför behövs även som Nato-medlem djup visdom och noggrant övervägande från Finlands utrikespolitiska ledning, insisterar Kiljunen.

Kiljunen påminner om att president Sauli Niinistö vid riksdagens öppnande uttalade att Finland inte bör behandla de internationella överenskommelser man har undertecknat, såsom demilitariseringen av Åland.

– Det ser inte bra ut för en ny Natomedlem att riva upp de avtal han skrivit på och utgå från att Nato ska sköta försvaret av öarna.

– Ett litet lands livsnerve är att hålla fast vid ett multilateralt regelbaserat internationellt system. Denna ståndpunkt kan inte rubbas om några aktörer flagrant bryter mot den. En ondska gör inte en annan ond bra, reflekterar Kiljunen. Läs artikel

Google-översatt

Förre utrikesministern och riksdagsledamoten Erkki Tuomioja (sd), som lämnade riksdagen i våras, kommenterade Helsingin Sanomats artikel om säkerhetspolitik i sitt Facebook-inlägg och i måndagens Ylen Ykkösaamu . HS publicerade en omfattande artikel under helgen , där de intervjuade säkerhetspolitiska influencerna kritiserade republikens president Sauli Niinistös agerande . Enligt kritiker försökte presidenten i åratal stoppa Finlands närmande till Nato och USA. Prenumerera här på Nya Finlands kostnadsfria nyhetsbrev – Vi skickar de mest intressanta berättelserna till dig varje dag. Enligt Tuomioja är fallets superhjältar ”vaktkvarteret”, det vill säga försvarsministeriet och generalstaben, som enligt hans åsikt, oavsett president och politiker och ignorerar dem, ser till att Finland blev medlem i Nato .

”Jag tycker att det är väldigt farligt och negativt hur handlingar som går förbi presidenten, regeringen och riksdagen på något sätt lyfts upp som en berömvärd sak”, skriver Tuomioja på Facebook.

Han är förvånad över kritiken mot presidenten från tjänstemän och militärledningen, när han till exempel på TP-utva-mötet ville öppna presentationer som fördes dit från till exempel internationella militärövningar. TP-utva är ett gemensamt möte mellan ministerkommittén för utrikes och säkerhetspolitik och republikens president.

”De är upprörda över att politiker ställer frågor och vill ha mer information. Det här är ganska konstigt för mig och passar inte alls den parlamentariska demokratin, sa Tuomioja på Yle.

Enligt honom borde tjänstemännen och militärledningen ha arbetat öppet i samarbete med statsledningen och inte ”gå iväg på egen hand för att utfärda internationella inbjudningar till amerikanska stridsflyg till Finland”. Läs artikel

For første gang siden ankomsten til Norge bekrefter det amerikanske forsvaret at hangarskipet deltar på militærøvelsen Arctic Challenge Excersise. Det skriver det amerikanske forsvaret i en pressemelding mandag.

De norske F-35-jagerflyene som deltar på militærøvelsen har blant annet trent sammen med hangarskipet «USS Gerald R. Ford». I tillegg har amerikanske supersoniske bombefly av typen B-1 Lancer også deltatt på militærøvelsen. Her har de blant annet trent på å angripe skip og ubåter. De norske kampflyene tok av fra Ørland kampflybase utenfor Trondheim. […]

Men besøket av det amerikanske hangarskipet har ikke gått under radaren til Russland.

Russiske strategiske bombefly av typen Tupolev Tu-95, ble mandag ettermiddag identifisert av norske F35-fly fra Evenes flyplass. Läs artikel

Mandag utførte to russiske Tu-95 strategiske bombefly en flygning i internasjonalt luftrom over Barentshavet. De var ledsaget av fire MiG-31 jagerfly, blant annet fra Nordflåten, samt to Il-78 tankfly. Flystyrken ble identifisert av norske jagerfly.

– To Tu-95MS strategiske missilbærere har utført en planlagt flygning i luftrommet over nøytralt farvann i Barents- og Norskehavet over omtrent fem timer, uttaler Russlands forsvarsministerium til det russiske nyhetsbyrået TASS i dag, mandag.

På vestlig side er nå USAs hangarskip USS Gerald R. Ford med flåtegruppe i Vestfjorden for alliert trening. Samtidig foregår den storskala jagerflyøvelsen Arctic Challenge Exercise på tvers av Norge, Finland og Sverige med hovedaktivitet i nord.

– To norske F-35 jagerfly i QRA-beredskap på Evenes flystasjon rykket ut i morgentimene i dag. De identifiserte en russisk flystyrke bestående av to Tu-95 strategiske bombefly, fire MiG-31 jagerfly og to Il-78 tankfly i internasjonalt luftrom nord for Finnmarkskysten, sier talsperson ved Forsvarets operative hovedkvarter, senior kvartmester Marius Vågenes Villanger, til High North News. […]

– Den russiske flystyrken opptrådte profesjonelt i henhold til Incidents at Sea-avtalen mellom Norge og Russland – som skal forhindre at det oppstår farlige hendelser når landenes militære skip og fly opererer tett på hverandre. […]

– I fjor utførte norske jagerfly 24 QRA-oppdrag der de identifiserte 43 russiske militære fly. Dette antallet var litt lavere enn i tidligere år, sier han. […]

Forsvarets QRA-statistikk for de siste årene

USA skal bygge for rundt to milliarder kroner på Rygge flystasjon. Thomas «Timber» Harlem, sjef for 134 Luftving og Rygge flystasjon, har et håp om at spaden kan settes i jorden allerede i år.

– Det er fem prosjekter som skal bygges på Rygge for å sikre en amerikansk evne til å kunne forsterke hurtig. Det er en del av basepolitikken, at vi muliggjør evne, sier Harlem til Forsvarets forum.

Han mener at Rygge gir en en veldig fin rekkevidde inn i Østersjøen-området og grensen mot Russland.

– Hvis man ser på en kampradius for et jagerfly, så kan man operere inn og ut fra Rygge til de områdene uten tankfly. Derfor tror jeg USA har prioritert Rygge først av de fire stedene som er valgt i forbindelse med SDCA, sier Harlem.

SDCA står for Supplementary Defense Cooperation Agreement. Avtalen legger til rette for videreutvikling og modernisering av Norges forsvarssamarbeid med USA, ifølge tidligere forsvarsminister Frank Bakke-jensen, som undertegnet avtalen i 2021.

Under avtalen blir Rygge flystasjon et såkalt «omforent område.»

– Etter avtale med Norge kan USA få eksklusiv bruksrett til deler av et omforent område. På de omforente områdene vil USA også kunne foreta investeringer i infrastruktur, sa forsvarsminister Bjørn Arild Gram (Sp) i en pressemelding våren 2022. Gram la til at dette ikke er ensbetydende med at det blir fritt fram for USA på disse stedene.

– Også etter avtaleinngåelsen må USA koordinere med norske myndigheter om sin militære aktivitet i Norge, både når det gjelder trening, øving og eventuelle investeringer i infrastruktur, sa Gram. Läs artikel

NATO countries held the Arctic Challenge 2023 joint military exercise in the Arctic region from May 29 to June 9. This is one of the largest air exercises conducted in Europe this year, and the exercise took place at the strategic Arctic stronghold near the Russian border, which triggered a strong reaction from Russia.

The Arctic Challenge Exercise is held within the framework of Nordic cooperation and is conducted every two years since 2013. This year’s exercise is the sixth of its kindand is co-hosted by Norway, Sweden, and Finland. The Finnish Air Force takes the lead in planning and directing the training activities. The venues of the exercise include Rovaniemi and Pirkkala in Finland, Luleå in Sweden and Åland in Norway.

In terms of the scale, the exercise spans a long time and lasts for 12 days. Nearly 3,000 troops and 150 military aircraft such as fighter jets, early warning aircraft, transport aircraft and tanker aircraft from 14 countries including Finland, Sweden, Norway, the Netherlands, Belgium, the UK, Italy, Canada, France, Germany, Switzerland, Denmark, the Czech Republic, and the US are involved in the exercise. […]

The USS Gerald R. Ford, the lead ship of the Ford-class aircraft carrier, left Oslo, the capital of Norway, on May 29 for the Vesterålen in north Norway to participate in the exercise. […]

Next, the U.S. and its NATO allies will rely on exercises such as Cold Response, Arctic Edge, Polar Bear and Arctic Challenge to continuously improve Arctic combat and integrated deterrence capabilities. Russia will also rely on the construction of the Arctic Strategic Command to strengthen its standing military forces in the Arctic. The game between the two sides in the Arctic region will further intensify. Läs artikel

[…] With NATO’s heads of government and state summit at Vilnius, Lithuania, next month, the focus of this piece will be on Ukraine. The difference is, this time, some answers will be provided regarding the summit.

But first, why did Li duck a meeting with Austin?

The snub is a real-life example of the irrationality of the Sino-American relationship. In 2018, the U.S. sanctioned Li before he became minister of defense this March. Did the U.S. forget that sanction? If not, why was it unable or reluctant to change that status as a signal to show a dialogue was deemed important, especially after China buzzed a U.S. warship and “performed an unnecessarily aggressive maneuver” against a U.S. reconnaissance aircraft over the Taiwan Straits?

On the same note, in negotiating an end to the war in Ukraine, how does one conduct diplomacy when Russia’s president has been declared a war criminal? No answers are there either. Läs artikel

Polens betydelse ökar snabbt i den europeiska försvars- och säkerhetspolitiken.

Aleksanteri-institutets forskare Katalin Miklóssy beskriver fenomenet att flytta säkerhetspolitikens kontinentala plattor i Europa. Enligt honom håller Polen på att bli en riktig europeisk makt i slutet av detta decennium. Bakgrunden är Polens medvetna strävan att stå i centrum för EU. Miklóssy anser att det är klart att Bryssels politik i framtiden kommer att definieras mer och mer genom Östeuropa.

”Militär utrustning är en del av den strategi som Polen nu målmedvetet driver. Har kört sedan 2019, säger Miklóssy. […]

Ett exempel på Polens ansträngningar att stärka sin ställning i Europa är det så kallade Three Seas Initiative . Det handlar om samarbetet mellan EU:s öststater.

Three Seas Initiative är en samarbetsorganisation som för närvarande omfattar 12 östra EU-stater, den nordligaste är de baltiska länderna och den sydligaste är Rumänien och Bulgarien. Totalt bor 111 miljoner människor i dessa länder. Syftet med samarbetet mellan de tre havsinitiativen är att främja den ekonomiska tillväxten i östeuropeiska länder genom att utveckla transport-, energi- och telekommunikationssektorerna, som har släpat efter andra EU-länder. […]

Landet håller snabbt på att bli kontinentens starkaste makt i europeisk skala, om Ryssland lämnas utanför beräkningarna. Polackernas starka misstänksamhet och misstro mot Tyskland indikeras också av att de mest betydande vapenaffärerna har gjorts med USA och Sydkorea. Polen har meddelat att de kommer att fördubbla arbetsstyrkan för sina väpnade styrkor. Den polska försvarsmaktens framtida styrka är 250 000 yrkessoldater. Dessutom skulle det finnas 50 000 frivilliga soldater i de regionala styrkorna. Läs artikel

[…] Det är högst berättigat att kriminalisera deltagande och stöd till organisationer som IS och al-Qaida som har som huvudsaklig verksamhet att ägna sig åt terroristbrott och att på andra på andra sätt terrorisera människor. Den svenska lagstiftningen träffar dock mycket mycket vidare än så. Jag förstår att regeringen haft ett behov av att snabbt få ut den här lagen inte minst på grund av Natoansökan. Jag hoppas dock att man ganska snart kommer att göra en översyn och på ett seriöst sätt seriöst beakta den kritik som har kommit ifrån olika håll inte minst ifrån lagrådet.

Lagen har inte direkt anpassats efter Turkiets önskemål eftersom denna lagstiftningsprocess började långt före det blev aktuellt för Sverige att söka medlemskap i Nato. Däremot så kan man nog säga att förslaget passar Turkiets önskemål eftersom det gör det möjligt att åtala betydligt vidare än vad det var tidigare, och att olika former av stöd för till exempel PKK skulle kunna anses straffbara enligt lagen, beroende på hur den kommer att tolkas. […]

Förslaget mötte en hel del kritik när det kom i somras i en utredning från justitiedepartementet. Bland annat Stockholms universitet (SU), som jag själv företräder, och advokatsamfundet, avstyrkte förslaget. I ett senare skede avrådde också lagrådet. Det fanns olika skäl till kritiken men i grunden så handlar det till väldigt stor del om att kriminaliseringen skulle träffa väldigt brett. Här kommer jag att i korthet förklara varför lagen är feltänkt; analysen är betydligt mer utvecklad i SU:s remissvar. […]

Det andra lagret är definitionen av terroristorganisation, vilket enligt 3 § i lagen är ”en sammanslutning av personer som begår eller på annat sätt medverkar till terroristbrott eller gör sig skyldiga till försök, förberedelse eller stämpling till terroristbrott.” Det innebär att väpnade motståndsrörelser eller befrielserörelse typiskt sett blir terroristorganisationer enligt den här definitionen. Men det innebär också att organisationer som förutom den militära grenen även har en politisk gren och kanske en humanitär gren räknas som terroristorganisationer, och att det gäller hela organisationen. Läs artikel

[…] Our relationship with China should be open minded, honest and of a multi-dimensional nature. China is an integrated part of the global economy and an indispensable part of the solution to many global problems. We need to cooperate with China on fighting climate change, on improving biodiversity, global health, disarmament and conflict resolution. And numerous other issues of mutual concern.

If we don’t, the world will become a more dangerous place for all of us. But this must be a two-way street. We expect China to engage on substance and deliver on its commitments.

With this ambition in mind, Sweden established the National China Centre and will continue to invest in expertise, providing independent insights on China. Contacts also at the political level are important for keeping channels open and avoiding unnecessary misunderstandings.

We also want to deepen personal contacts between our societies. Despite all the restrictions on democratic freedoms, the Chinese society is rich and dynamic, and we should learn to know it better – from boardrooms to living rooms to social media chat rooms. […]

Together with likeminded partners, we stand up for democracy and international law. We will continue to address human rights violations in China, including in Tibet, Xinjiang and Hong Kong. The same goes for the consular case of Swedish citizen Gui Minhai, which remains a priority for the new government and the entire EU. We demand for him to be released immediately. And my thoughts, and those of my fellow Swedes, are with his daughter, Angela Gui.

In terms of trade, we pursue a level playing field and fair, rules-based competition. And we welcome China to engage more constructively in international organisations. One lesson we have learnt since China’s accession to the WTO in 2001 is that we need to implement tools to address unfair competition.

In practice, de-risking means being aware of vulnerabilities and reducing excessive dependencies that may have implications for our economies and for national security.

That is not to enforce hostile policies towards China. On the contrary, it’s simply what all countries – including China – would do to safeguard their national interests. […]

As for Taiwan, let me underline our concern regarding the escalation of tensions in the Taiwan Strait. It affects not only the people of Taiwan and the security of partners in the region but also Europe. Any crisis as a result of an attempt to change the status quo in the Taiwan Strait using force would have very far-reaching consequences.

The EU’s One China Policy remains unchanged. But we continue to be impressed by the democratic as well as economic development of Taiwan, and we remain keen to further develop our relations. Läs talet