Texten är ett tal jag höll på ”En dag med Moberg” i Långasjö 2016. Det publicerades 2017 i Vilhelm Mobergsällskapets (VMS) skriftserie nr 13.
”hava vi tillförene gjort veterligt… våra undersåtar som vid gränsen bo, icke skola hava samröre eller bruka umgänge med fäderneslandets fiender, vid livsstraff och vår högsta vrede och onåd. Likväl förnimma vi att undersåtarna i Möre och Värends härader nedre i Småland bedriva förrädiska stämplingar med de danske…
De hava svurit oss troskap men äro oss ideligen till förfång och skada… På det att ett sådant förräderi må bliva avskaffat skola vi verkställa räfst… vårt räfstetåg skola… strängeligen rannsaka och bestraffa förrädarehopen… Vi hava visat alltför stor långmodighet och fördragsamhet med detta Förrädareland!” s 278
Detta citat ur ett brev från Gustav Vasa kan väl tänkas ha gett titeln till boken Förrädarland, Vilhelm Mobergs sista roman (1967).
Denna bok har betytt mycket för mig under senare år, jag har haft anledning att citera ur den när jag i olika sammanhang talat om krig och fred.
Men boken har flera sidor:
* Det är en historisk skildring av böndernas liv på 1500-t början, inte minst bröllopsnattens vånda, samvaron man – kvinna, m.m.
* Vackra naturskildringar och vallflickan Ingelas funderingar kring samvaron med en man
* konflikten mellan katolska och lutherska läran, där Moberg ger en positiv skildring av katolska kyrkan men även av dess brister, fr.a. avlatshandeln.
* Också en skildring av den gode herden, d.v.s. präster som söker tjäna folket
* Men fr.a. en glödande protest mot krigets våld i allmänhet och anfallskriget i synnerhet
För mig är boken också ett bra ex. på hur Vilhelm Moberg, under sina sista 10 år i livet, hittar tillbaka till sin ungdoms radikalism, till sin uttalade samhällskritik, till kampen mot den ekonomiska och politiska överheten. Detta fortsatte sen i Min svenska historia och Otrons artiklar. Därför kommer jag att göra utblicker till dessa och andra böcker.
Läs mer