Månad: oktober 2023

he EU foreign policy chief on Thursday defended UN Secretary-General Antonio Guterres’ remarks on the Israel-Palestine conflict from criticism in some quarters, saying his words had been “distorted.”

Guterres condemned ”unequivocally the horrifying and unprecedented 7 October acts of terror by Hamas in Israel,” Josep Borrell said on X. ”He was also clear that all civilian lives are worth the same and that IHL (international humanitarian law) applies to all, before and after 7/10.”

Borrell underlined that the EU ”fully” supports the work of Guterres and UN staff in favor of peace and for human relief in the Middle East and all over the world. On Wednesday Guterres called for a cease-fire in the conflict, adding that Hamas’ Oct. 7 attack on Israel did not happen in a vacuum.

Saying that he “condemned unequivocally the horrifying and unprecedented 7 October acts of terror by Hamas in Israel,” Guterres also pointed to Palestinians undergoing “56 years of suffocating occupation,” while adding that these “cannot justify the appalling attacks by Hamas.”

In response, Israel’s foreign minister said Guterres does not live in “our world,” and Israel’s ambassador to the UN called on the UN chief to resign. Guterres, saying he was ”shocked by the misinterpretations” of his remarks, reiterated his appeal for an immediate humanitarian cease-fire to ”ease suffering, make the delivery of aid easier and safer and facilitate the release of hostages.” Läs artikel

Förhandlingarna om ett nytt militärt samarbetsavtal mellan USA och Sverige har pågått sedan januari. Enligt försvarsminister Pål Jonson har det gått snabbare än förväntat och denna vecka väntas avtalet vara klart.

– Jag räknar med att vi går i mål i närtid, och därefter kan signera avtalet under hösten, säger Jonson till TT.

Avtalet, Defence Cooperation Agreement (DCA), syftar till att Sverige lättare och snabbare ska kunna ta emot amerikanskt militärt stöd.

Jonson bedömer att det kan träda i kraft nästa höst. Då får USA tillgång till ett antal svenska militärbaser och kan börja lagra försvarsmateriel i Sverige.

– Det handlar om befintliga platser där Försvarsmakten redan finns runt om i landet, säger Jonson.

Hur många baser och vilka vill försvarsministern inte svara på. Men enligt DN har Östersund, Luleå, Göteborg och Gotland nämnts i förhandsdiskussionerna. Jonson anser inte att överenskommelsen riskerar att öka hotet mot Sverige.

– Det är viktigt att vi har en stark amerikansk närvaro i norra Europa. Det är krigsavhållande och stabiliserande, säger Jonson. Läs artikel

[…] Så som världen ser ut skulle det behövas fler länder som står utanför de stora militärmakterna, Ryssland, Kina, USA. Ju färre alliansfria länder, desto mer riskerar spänningarna att ytterligare öka i världen och ju svårare blir det med alla slags diplomatiska samtal. Det svenska Natomedlemskapet menar jag bidrar till det mörker som sänkt sig över världen.

I den debatt som uteblev kring ett svenskt Natomedlemskap mörkades mer eller mindre också det faktum att USA kommer att få militärbaser i Sverige. Och inte bara det. Amerikanska militärer kommer på svensk mark att lyda under amerikanska lagar, inte svenska. Vad betyder det? Teoretiskt innebär det att Sveriges självständighet minskas. I praktiken kan det innebära att eventuella brott som begås av amerikanska soldater eller officerare på svensk mark inte underställs svensk rätt.

Sådant hade behövt diskuteras innan ett Natomedlemskap blev så självklart, liksom det dystra faktum att det är en kärnvapenallians Sverige kommer att äntra.  Läs artikel

[…] Han (Gueterres, min anm.) krävde omedelbar frigivning av gisslan. Han betonade också behovet av att humanitärt bistånd levereras utan restriktioner och tillade: ”För att lindra extremt lidande, göra leveransen av bistånd enklare och säkrare och underlätta frigivningen av gisslan, upprepar jag min vädjan om en omedelbar humanitär vapenvila. ”

Hamas attacker skedde inte i ett vakuum, noterade han, där det palestinska folket utsattes för 56 år av kvävande ockupation, under vilka de såg sitt land sluka av bosättningar; deras ekonomi kvävdes; deras hem revs; och deras förhoppningar om en politisk lösning försvinner. Det palestinska folkets klagan kan dock inte motivera de fruktansvärda attackerna från Hamas. ”Och dessa fruktansvärda attacker kan inte rättfärdiga det palestinska folkets kollektiva bestraffning”, sa han och betonade: ”Till och med krig har regler.” Vid denna kritiska stund vädjade han till alla att dra sig tillbaka från kanten innan våldet kräver ännu fler liv och sprider sig ännu längre.

Israelisk diplomat uppmanar FN:s chef att avgå Israels FN-ambassadör Gilad Erdan uppmanade FN:s generalsekreterare att ”avgå omedelbart” i en tweet. Ambassadör Erdan sa till reportrar att FN-chefen ”rättfärdigade terrorismen” när han noterade Hamasattackerna ”inte skedde i ett vakuum” i sitt tal till rådet. Läs pressmeddelande

FN:s säkerhetsråd misslyckades på onsdagen igen med att behandla kriget mellan Israel och Hamas i Gaza. Säkerhetsrådet avvisade både USA:s och Rysslands resolutionsförslag.

Den resolution som utarbetats av USA, Israels närmaste allierade, skulle ha bekräftat Israels rätt till självförsvar, uppmanat till respekt för internationella lagar – särskilt skydd av civila – och krävt ”humanitära pauser” för att leverera nödvändig hjälp till Gaza.

I säkerhetsrådets omröstning, som har 15 medlemmar, röstade 10 länder för medan Ryssland, Kina och Förenade Arabemiraten röstade emot.  Brasilien och Moçambique avstod från att rösta. Resolutionen antogs inte eftersom de permanenta rådsmedlemmarna Ryssland och Kina lade in veto.

Den ryska resolutionen som gick till omröstning skulle ha krävt en omedelbar ”humanitär vapenvila” och otvetydigt fördömt Hamas attacker den 7 oktober i Israel och de ”urskillnings­lösa attackerna” mot civila och civila mål i Gaza.

I den omröstningen röstade fyra länder för – Ryssland, Kina, Förenade Arabemiraten och Gabon. USA och Storbritannien röstade emot, och nio länder lade ned sina röster. Resolutionen antogs inte eftersom den misslyckades med att få minst nio ”ja”-röster. Läs artikel

Turkiets president Recep Tayyip Erdoğan har ställt in ett planerat besök i Israel på grund av det israeliska bombardemanget av Gazaremsan. Erdoğan anklagar också Israel för att utnyttja Turkiets goda vilja.

Turkiets president Recep Tayyip Erdoğan har ställt in ett planerat besök i Israel på grund av dess ”omänskliga” bombardemang mot den militanta extremiströrelsen Hamas i Gaza.

Erdoğan anklagade också Israel för att utnyttja Turkiets goda vilja. […]

I talet sa han också att Hamas inte är en terroristorganisation utan frihetskämpar som strider för sitt land.

Han krävde att Israels attacker mot Gaza upphör. Samtidigt måste attackerna mot Israel få ett slut, tillade han. Erdoğan efterlyste ett vapenstillestånd och en fångutväxling så snart som möjligt samt att gränsen vid Rafah hålls öppen för humanitärt bistånd.

Ha sa att muslimska länder måste agera tillsammans för varaktig fred och han uppmanade världsmakterna att pressa Israel att stoppa attackerna mot Gaza. Läs artikel

Natos årlige atomøvelse «Steadfast Noon» avholdes hver eneste høst. Årets atomkrigsøvelse har snart pågått i to uker og nærmer seg slutten.

I år er det 13 Nato-land og nesten 60 jagerfly, bombefly og overvåkingsfly som deltar direkte på øvelsen som avholdes i Italia, Kroatia og Middelhavet. Nato påpeker at «Steadfast Noon» er en rutinemessig øvelse som har blitt gjennomført årlig i over et tiår. […]

Det blir åpenbart ikke brukt skarpe atomstridshoder på selve øvelsen. Derimot deltar det jagerfly og bombefly som kan bære og levere atomvåpen. Norge har aldri deltatt direkte i «Steadfast Noon»-øvelsen, men Forsvarsdepartementet bekrefter til Nettavisen at vi deltar som observatør. […]

Grethe Østern er styremedlem i ICAN og våpenpolitisk rådgiver i Norsk Folkehjelp. Hun reagerer på at Norge deltar som observatør i Steadfast Noon-øvelsen.

– Jeg synes klart at Norge ikke har noe der å gjøre. Jeg går ut ifra at ikke alle Nato-land deltar som observatører. Og det er heller ikke sikkert at Norge har deltatt som observatør så lenge. Dette er en øvelse som handler om å øve på å bruke masseødeleggelsesvåpen som dreper hundretusener på sekunder, sier Østern til Nettavisen. Läs artikel

Since the Taliban took control of Afghanistan in 2021, the United States has frozen approximately $7 billion worth of assets belonging to Afghanistan’s central bank, Da Afghanistan Bank (DAB). In September 2022, the United States transferred half of these assets to a new “Afghan Fund”—a Swiss-based organization designed to oversee targeted injections into the Afghan economy. The other half of assets remains frozen and potentially subject to execution by U.S. plaintiffs with default judgments against Afghanistan. Most legal commentary on the issue so far has focused on this second half of assets, the execution of which by U.S. courts would almost certainly violate sovereign immunity. The limited commentary on the Afghan Fund has suggested that it complies with both sovereign immunity and recognition law. […]

Sovereign immunity is the legal doctrine that protects countries and their property from interference abroad. The concept flows from the principle of sovereign equality of states enshrined in Article 2(1) of the UN Charter. However, sovereign immunity is rooted primarily in customary international law. The closest treaty on point is the UN Convention on Jurisdictional Immunities of States and Their Property (UNCSI), which is not in force but is understood to codify customary international law. The UNCSI specifies that a state “enjoys immunity, in respect of itself and its property, from the jurisdiction of the courtsof another state” (emphasis added). In Jurisdictional Immunities of the State (Germany v. Italy), the International Court of Justice (ICJ) interpreted the customary law of sovereign immunity “as the right of a State not to be the subject of judicial proceedings in the courts of another State.”[…]

According to the Afghan Fund’s statute, the organization seeks to “protect, preserve, and disburse assets for the benefit of the Afghan people.” In other words, the organization is not simply stewarding DAB reserves. It plans to make irreversible spending decisions on behalf of the Afghan public. Such disbursements could involve servicing Afghanistan’s debts to international financial institutions and paying for critical imports. The Taliban-led Afghan government is excluded from participating in these spending decisions. Indeed, one goal of the fund is to keep DAB reserves “out of the hands of the Taliban.” […]

The adoption of secondary sanctions is commonly associated with United States policy, specifically with the adoption of comprehensive sanctions regimes against countries such as Iran or Cuba. These unilateral measures not only aim to impact the relations between the United States and the targeted States, but moreover seek to restrict trade interactions between third States and third-State operators, on the one hand, and the targeted countries and their respective companies, on the other hand. The rationale is clear. It is an effort to maximize the sanctions impact vis-à-vis the targeted countries with a view to achieving the underlying policy objectives of the sanctioning state – even if these objectives are not always clearly articulated. Relatedly, secondary sanctions seek to prevent that trade flows simply relocate, and to avoid, for instance, that US operators forced to terminate existing trade relations with the targeted country see the resulting vacuum filled by companies from other countries. At the same time, the legitimacy and legality of secondary sanctions have been widely questioned throughout the international community – adding a further layer to the lingering schism between the west and the global south regarding the place within the international legal order of ‘unilateral coercive measures’ and ‘third-party countermeasures’.

Thus, previous chapters in this volume have, for instance, critically examined the compatibility of secondary sanctions with the customary principle of non-intervention, the rules restricting States’ exercise of jurisdiction, or international trade law. The European Union has long voiced its opposition to US secondary sanctions. Towards the end of 1981, the United States introduced a series of export restrictions aimed at undermining the construction of the Trans-Siberian gas pipeline. Specifically, these restrictions encompassed the trade of goods and technical data related to the exploration, exploitation, transmission, and refining of oil and gas destined for the Soviet Union.2 In June 1982, the US decided to amend its trade control, broadening their reach to incorporate the export and re-export of such items via foreign subsidiaries of US corporations (including non-US origin items), foreign companies, or individuals (restricted to US items), and foreign goods manufactured under licenses granted by US companies. In response to these amendments, the European Community, the predecessor to the EU, raised objections to the measures, asserting that ‘the US regulations as amended contain sweeping extensions of US jurisdiction which are unlawful under international law’. Läs artikel