I brottsbalken 2 kap. 1 § anges att svensk domstol är behörig att döma över brott som begåtts i Sverige. I paragrafen räknas vidare upp i vilka fall ett brott ska anses ha blivit begånget i Sverige. I kapitlets 2 § finns följande bestämmelse om i vilka fall åtalsförordnande krävs; av dessa är det fem första punkterna relevanta i detta sammanhang.
”Brottsbalken 2 kap. 2 §
Åtal för brott som avses i 1 § får i följande fall väckas endast om åtalsförordnande har meddelats, nämligen om brottet
- har begåtts av en utlänning på ett utländskt fartyg eller luftfartyg och riktat sig mot en sådan utlänning eller mot utländskt intresse,
- har begåtts av en utlänning i utövningen av tjänst eller uppdrag som innefattar allmän ställning hos en annan stat eller en mellanfolklig organisation, om inte gärningsmannen genom vilseledande uppgifter, förklädnad eller på annat sätt har försökt dölja i vilken egenskap han eller hon har handlat,
- har begåtts av en utlänning som saknar hemvist i Sverige men som befinner sig här i landet inom ramen för internationellt militärt samarbete eller internationell krishantering och som omfattas av avtal som är i kraft i förhållande till Sverige,
- har begåtts av en svensk medborgare eller utlänning med hemvist i Sverige som tjänstgör i en annan stats militära styrka och som befinner sig här i landet inom ramen för internationellt militärt samarbete eller internationell krishantering och som omfattas av avtal som är i kraft i förhållande till Sverige,
- är aggressionsbrott enligt 11 a § lagen (2014:406) om straff för vissa internationella brott eller försök, förberedelse eller stämpling till eller underlåtenhet att avslöja eller förhindra sådant brott.”
I andra stycket anges att beslut om åtalsförordnande enligt första stycket 1-5 fattas av regeringen. Bestämmelserna i 2 § punkterna 1-4 är av intresse för det fall amerikanska soldater och officerare i enlighet med DCA-avtalet vistas i Sverige och här gör sig skyldiga till brott. De får inte åtalas av allmän åklagare, om inte regeringen enligt paragrafens andra stycke har beslutat om åtalsförordnande, det vill säga tillåtit åklagaren att åtala.
Detta är förklaringen till att regeringen i promemorian angående avtalet om försvarssamarbete med USA (Ds 2024:2) på sidan 153 drar slutsatsen att avtalets avsnitt om jurisdiktion inte kräver några författningsändringar.
Enligt avtalets artikel 12 punkt 1 avstår nämligen Sverige från sin ”företrädesrätt att utöva straffrättslig jurisdiktion över medlemmar av de amerikanska styrkorna i enlighet med artikel VII.3c i Nato SOFA”.
Tekniskt kommer detta att genomföras på så sätt att regeringen avstår från att besluta om åtalsförordnande när det gäller brott begångna av medlemmar av de amerikanska styrkorna. Sverige har emellertid rätt att dra tillbaka sitt avstående från jurisdiktion. Enligt promemorian kan det bli aktuellt när det handlar om brott begångna utom tjänsten och mot intressen, som inte enbart är amerikanska.
Men avtalet förbjuder inte svenska myndigheter att vidta utredningsåtgärder, så därför kan medlemmar av styrkorna komma att bli frihetsberövade genom svenska myndigheters beslut. I sådana undantagsfall tillförsäkras dessa medlemmar rätt till närvaro av amerikansk myndighetsperson vid förhör som hålls med dem (artikel 13). Skulle en medlem ändå av svensk domstol dömas till fängelse, ska enligt samma artikel amerikanska myndighetsföreträdare ha rätt att besöka dem i en omfattning som överstiger vad som annars följer av svenska lagar.
Huvudregeln är ändå, enligt artikel 12 punkt 2, att en medlem av de amerikanska styrkorna, som utreds av svenska myndigheter eller väntar på rättegång i svensk domstol, inte ska frihetsberövas av svenska myndigheter. I stället ska personen på de amerikanska försvarsmyndigheternas begäran ”förbli eller ställas under” dessa myndigheters kontroll till dess alla rättsliga förfaranden har avslutats.
Om svenska myndigheter begär att få ”ha kontroll” över en medlem av den amerikanska styrkan, det vill säga hålla denne häktad, så ska de amerikanska myndigheterna behandla en sådan begäran ”välvilligt”.
Eftersom Sverige således – med de begränsningar som angivits ovan – avstår från att utöva jurisdiktion över medlemmar av de amerikanska styrkorna, så godtar Sverige att USA i motsvarande utsträckning utövar jurisdiktion här i landet. Den reservation, som Sverige i ett tidigare sammanhang (PFF SOFA) gjort mot att främmande makter utövar jurisdiktion i Sverige, kommer således att falla i förhållande till USA.
Kommer det att betyda att USA kan upprätta egna domstolar i Sverige? Det tror inte promemorian (sid 159): ”Det kommer dock knappast att finnas något praktiskt behov eller önskemål från USA om att i fredstid upprätta regelrätta amerikanska militärdomstolar på svenskt territorium. Typiskt sett kommer i stället jurisdiktionen precis som tidigare att utövas i USA:s befintliga domstolar i hemlandet.”
Dödsstraff?
Promemorian noterar (sid 158) att dödsstraff kan dömas ut enligt amerikansk strafflagstiftning och att Sverige på alla sätt är rättsligt bundet av förbudet mot dödsstraff. Ingen får heller utlämnas från Sverige till ett annat land där personen riskerar dödsstraff.
I Ds 2023:22 om Sveriges tillträde till Nato SOFA bedömer man att det inte finns skäl för Sverige att lämna en tolkningsdeklaration av innebörd att Sverige är bundet av förbudet mot dödsstraff. Denna ståndpunkt ifrågasattes av Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet.
Promemorian (Ds 2024:2) anger inte heller att något sådant påpekande i samband med DCA-avtalet krävs. ”DCA-avtalet ska genomföras med Sveriges samtycke och med full respekt för svensk lagstiftning och svenska internationella förpliktelser. Att dödsstraffet är förbjudet enligt svensk lagstiftning är välkänt. Sammanfattningsvis är bedömningen att det svenska förbudet mot dödsstraff inte påverkas av DCA-avtalet, utan gäller fortsatt.” (sid 159)Om en medlem av den amerikanska styrkan gör sig skyldig till mord på en annan sådan medlem och den svenska regeringen inte beslutar om åtalsförordnande enligt brottsbalken 2 kap. 2 §, så kommer mördaren att överföras till USA för lagföring. Där riskerar mördaren dödsstraff. DCA-avtalet innehåller såvitt jag kan se ingen bestämmelse som hindrar att detta kan ske.