I en utfrågning våren 2022 i det norska stortinget pressade Christian Tybring-Gjedde (Fremskrittspartiet) försvarsminister Bjørn Arild Gram (Arbeiderpartiet) på svar. Bakgrunden var det DCA-avtal om försvarssamarbete som Norge hade träffat med USA. Enligt avtalet har amerikanska styrkor givits rätt att använda ”omforente områder” på norskt territorium.
Tybring-Gjedde menade att det i realiteten var fråga om amerikanska militärbaser. Han hävdade att avtalet innebar att den av Arbeiderpartiet ledda regeringen hade övergivit den ”basepolitikk” som Norge 1949 hade förklarat som sin, nämligen att inte tillåta baser för främmande makters styrkor på territoriet.
Ordväxlingen som återges nedan är belysande. Här återfinns ordvändningar som försvarsminister Pål Jonson gjort bruk av. Vi lär få höra mer av detta slag om vi får till stånd en debatt i Sverige.
Läsaren bör vara uppmärksam på att Tybring-Gjedde är helhjärtat för det norska DCA-avtalet, välkomnar amerikanska baser och vill skrota den norska ”basepolitikken”. Varför tog han då upp denna strid om ordens valörer, när han i praktiken hade fått igenom sin linje?
Ett skäl till det kan ha varit att han taktiskt ville isolera och splittra de krafter i Norge som alltjämt anser att ”basepolitikken” är en riktig hållning och en plattform för att hävda norsk suveränitet när amerikanska styrkor tillåts breda ut sig; som nu senast när ytterligare baser genom ett kompletterande avtal ska ställas till USA:s förfogande.
Läsaren får själv värdera den norske försvarsministerns svar. Han hade ingen lätt uppgift. Han säger sig hålla fast vid ”basepolitikken”. I så fall gäller det väl att återställa och hävda dess förnuftiga kärna.
Näst sist kommer ett inlägg från högermannen Hårek Elvenes, som avvisar Tybring-Gjedde.