Månad: februari 2024

• 161 gotlänningar har skrivit under ett upprop för att stoppa försvarsavtalet som väntas ge USA tillgång till Gotlands regemente.
• ”Kommer du att rösta ja eller nej – och vad är motiveringen”, frågar en av initiativtagarna Knut Stahle de två gotländska riksdagsledamöterna Jesper Skalberg Karlsson (M) och Hanna Westerén (S).
• Politikerna ger sina svar, och berättar hur de resonerar. Läs inslaget

Härnösand är en fantastiskt fin sjöstad med Höga kustens arkipelag! Att anlägga en NATO-bas här rimmar dåligt med visionen! Därtill – Defence Cooperation Agreement, DCA-avtalet! Det måste Sverige säga nej till!

Det är inte militärer som folk vill stöta på till sjöss och på land utan vi vill uppleva den vackra naturen. Att stationera utländska trupper och lagra stridsutrustningar här och inte veta vad som transporteras på våra vägar, på havet och i luften är inte en positiv utveckling och blotta misstanken att det kan vara kärnvapen förfärar. Läs artikel

The Russian deputy prime minister in charge of Far Eastern and Arctic affairs on the 13th of February sent a thinly veiled threat to Norway for its management of the Svalbard archipelago.

In a meeting in the so-called Government Commission on the Protection of Russian Presence at Spitsbergen, Trutnev signalled that Russian rights in the Norwegian archipelago are under pressure. […]

It is far from the first time that Russia threatens Norway over its Svalbard policy. The far northern archipelago has repeatedly been in the spotlight of Moscow hardliners and in connection with the 100-year’s anniversary of the Svalbard Treaty in 2020, Foreign Minister Sergei Lavrov insisted that Oslo engages in “bilateral consultations” over the management of the islands. The rejection of the Norwegian government was followed by a targeted information offensive from Moscow. […]

Norway has full sovereignty over the archipelago in accordance with the Svalbard Treaty of 1920, and individuals and companies from signatory states are allowed to engage in economic activity. Russians have since the 1930s run coal mines in the area. Läs artikel

[…] I går var turen kommet til Forsvarsanalysen 2024, utarbeidet av Forsvarets forskningsinstitutt (FFI), som gir innspill til langtidsplanen for Forsvaret. Også her skorter det på dyptloddende analyser i møte med utfordringene vi står overfor i forsvars- og sikkerhetspolitikken.

Hovedkonklusjonen i analysen er at Forsvaret må utforme en «tydelig, omforent og realistisk» plan for hvordan Norge skal kunne utkjempe en «høyintensiv strid» mot fremmede styrker i nord. Dette må skje i tett samarbeid med Sverige og Finland i Nato. I påvente av en slik mer omfattende plan må Forsvaret styrke sin evne til å stå imot et angrep. Dette er vel og bra, og viktig nok. Men hva det betyr helt konkret, og hvilke andre utfordringer Norge står overfor, får vi mest overflatiske og sveipende betraktninger om. For eksempel er det åpenbart – gitt rivaliseringen mellom Kina og USA i Sør-Kinahavet – at faren er stor for at Washington i en større konfliktsituasjon ikke vil prioritere Norge, slik vi baserer oss på. Hva betyr det for forsvarsstrategien – og kan et tettere samarbeid med Sverige og Finland kompensere for det? Läs artikel

3. juni 2022 vedtok Stortinget mot Rødt, SV og MDG sine stemmer å tillate USA å etablere militærbaser på 4 steder i Norge. 2 av de var Evenes og Ramsund. I forbindelse med det møttes en rekke personer fra regionen til demonstrasjon mot planene på basestedene. Allerede da var det fra oss sagt at neste ville bli Andøya. Nå har regjeringa nettopp gått inn for det, – Andøya og hele 7 andre områder skal snart opp til vedtak i Stortinget etter ei offentlig høring. Vi har sett denne utviklinga helt fra starten på diskusjonen om nedlegging av Andøy flystasjon som ble vedtatt i 2016.

Dette kreves ny aktivisme!

Disse til sammen 12 basene i Norge pluss 15 i Finland, 17 i Sverige og 3 i Danmark gjør at USA i løpet av 20 måneder har etablert 47 militærbaser i Norden med tyngdepunktet i Nordområdene.

Etter nedleggingsvedtaket har det vært temmelig klart at USA har ønska og fått stadig større grep om militærinstallasjonene på Andøya. For ei supermakt med ønske om å ha militær og økonomisk kontroll over det meste i verden, og her spesielt i nordområdene og Barentshavet, er Andøya tydeligvis interessant. Nærheten til Russland vil øke spenningen mellom Russland og Norge. Det er vi ikke tjent med. […]

· Norsk fredsinteresse er tjent med tilbakeføring av Nord som lavspenningsområde.

· Militarisering av nordområdene fører krig enda nærmere også våre områder.

· Vi skal ikke akseptere at USA får tiltalelse til å overta en kvadratmillimeter av norsk landareal til sine supermaktinteresser. Läs artikel

Sveriges forsvarssjef ba nylig svenskene mentalt forberede seg på krig. Samtidig mener E-tjenesten at Norge må forberede seg på en militær trussel fra Russland.

Kristoffersen sier til NRK at det er nødvendig for Norge å styrke sitt eget forsvar, men understreker likevel at nordmenn ikke bør uroe seg.

– Folk bør være bekymret for utviklingen i verden, men ikke for at det skal bli krig i Norge de nærmeste årene. Men å ha et beredskapslager hjemme for et par dager er alltid en god idé, uansett, sier han. Läs artikel

The meeting will take place in the Senate House, University of London, and can only be followed online due to the capacity of the room.

Talare:

Jan Eliasson, Former UN Deputy Secretary-General *

The Rt. Hon. the Lord Boateng, Former UK High Commissioner to South Africa, and Cabinet Minister

Dr Alanna O’Malley, Associate Professor, University of Leiden

Sir Stephen Sedley, former Lord Justice of Appeal in England and Wales, chair of the independent Hammarskjöld Commission

Thant Myint Yu, Christ’s College, Cambridge and UN Special Adviser on Humanitarian Diplomacy  m fl

The plane carrying UN Secretary-General Dag Hammarskjöld while on a peace mission in the Congo in 1961 crashed shortly before landing in Ndola, Northern Rhodesia, now Zambia. In 2014, the UN General Assembly agreed to reopen the inquiry into the cause of the accident. There followed a sequence of events fully chronicled on the Hammarskjold Inquiry news pages curated by Westminster UNA.

Conference: Speakers will set out the landscape in which the UN inquiry has had to work, the obstacles it has faced, and identify those issues which deserve further and urgent attention. Jan Eliasson will address the conference remotely and engage in a Q & A session moderated by Ian Martin. Läs om mötet

On March 30, 2023, the International Court of Justice (ICJ or the Court) announced the final judgment in a dispute between the Islamic Republic of Iran (the applicant) and the United States of America (the respondent) stemming from U.S. domestic legislation removing immunity from suit for “State sponsors of terrorism” in certain circumstances.The Court’s jurisdiction was grounded in the Treaty of Amity, Economic Relations and Consular Rights between Iran and the United States (the “Treaty of Amity”), signed in 1955.

Though the Court ordered the United States to pay compensation for a number of breaches of the Treaty recognized by the Court, it rejected the largest chunk of Iranian claims linked to the freezing of assets of the Iranian central bank, Bank Markazi (now reaching around $1.75 billion) by U.S. courts in actions brought to enforce terrorism-related domestic judgments obtained against Iran. Both parties appeared satisfied with the decision, at least as per their official statements. […]

On the surface, this ruling seems to lean towards an Iranian victory, with compensation awarded and a number of breaches recognized. However, on a more practical note, the actual result seems to be rather somewhere in the middle. Though the recognition of victory may be indeed going to Iran, the United States nevertheless achieved its principal objective of obtaining assets for compensation by securing a judgment permitting (or at least tolerating) the frozen Bank Markazi assets to be used for judgment enforcement in domestic proceedings. Läs artikel

Enligt försvarsminister Antti Häkkänens åsiktmåste europeiska länder ägna särskild uppmärksamhet åt försvarsutgifterna i det rådande säkerhetsläget. […]

Enligt Häkkänen är regeringens mål att den nya nordliga dimensionen ska återspeglas fullt ut i Natos ledningsstruktur.

– Norra Europa bör ha försvarsplaner och lednings- och styrkestrukturer som är så trovärdiga som möjligt för Finland och Sverige, alltså hur Nato som allians försvarar Nordeuropa.

Enligt Häkkänen går planarbetet bra, men det är ett enormt arbete.

– Vilken typ av understab kan byggas för detta, så att markkrigföring och luftkrigföring och sjökrigsföring effektivt kan bedrivas i Norden, vilket just nu diskuteras i Nato.

Under sin valkampanj föreslog Alexander Stubb, som blir republikens president, att en Nato-understab skulle inrättas i Finland. I praktiken skulle det kunna innebära en stab på några dussin officerare, som till exempel skulle ligga under den nordiska gemensamma eller den amerikanska basen i Norfolk. Läs artikel

En armé marscherar inte bara på sin mage. Den marscherar i högsta grad också på sina fötter. Därför är det en varningssignal när de värnpliktiga på Lv6 vittnar om att ”kängorna är skit” och att de dessutom fått ut fel sort. Att tvingas ligga ute i fält i olämpliga skodon ökar risken för exempelvis infekterade skavsår och stukningar.

Att skalplaggen och tälten inte håller tätt, att skyddsglasögonen lätt immar igen – och att kritiska datum blandas ihop inför värnpliktsplanering – är heller inget att yvas över. Tvärtom.

Ändå är det så det har sett ut på vårt halländska regemente – enligt pliktrådets rapport från Lv6. […]

Något olyckligt undantag för Lv6 är det absolut inte fråga om. Pliktrådets halvårsrapport visar att det ser lika illa ut över hela landet. Till detta kan läggas det senaste larmet om säkerhetsbrister i Arvidsjaur. Där saknas inte bara utrustning utan också alerta chefer med rätt kompetens. Läs ledaren

Den 14 november 2023 var en oförglömlig dag för det västafrikanska Mali. Armén intog staden Kidal i landets norra delar som i tio år varit ett rebellfäste. Det var ett avgörande slag mot terrorgrupper som hållit landet i en långvarig osäkerhet och instabilitet. Hur kunde Mali besegra terrorgrupperna och återställa sitt territorium där Frankrike, EU och FN misslyckats så totalt?

För trots FN:s långvariga militära närvaro har man inte kunnat stoppa terrororganisationerna som hållit delar av landet under sitt fäste. FN-styrkan MINUSMA bestod av 13 000 soldater som huvudsakligen var stationerade nära städerna i norra Mali där de jihadistiska miliserna verkade, bland annat i Gao och Timbuktu. Frankrike genom “operation Serval et Barkhane” och Sverige genom “Task Force Takuba” har haft ledande roller i denna internationella styrka. Med en budget på 1,2 miljarder dollar var MINUSMA FN:s dyraste uppdrag och med 300 dödsfall gjorde den till FN:s dödligaste fredsbevarande insats. Läs artikel