Månad: mars 2024

NATO Isn’t Exactly Sending Its Best Weapons to Ukraine to Fight Russia,

av
Brandon J. Weichert, former Congressional staffer and geopolitical analyst

Ukraine is a Dumping Ground for NATO’s Old Weapons: NATO has committed itself to supporting Ukraine against Russia. Like so many wars, this conflict has been surrounded by a bodyguard of lies. One of the most enduring myths perpetuated by the Western press and the leaders of NATO is that the equipment they’re sending Ukraine is helping them to remain in the fight against Russia. In fact, most of the platforms being given to Ukraine are little more than junk.

The French government under President Emmanuel Macron has been one of the biggest proponents of continuing NATO’s involvement in the Ukraine War. As a result, France has provided large numbers of lightly armored tanks, the AMC-10RC. France’s AMC-10RC is a holdover from the early 1980s. The last major upgrade to this platform occurred in 2000. For its part, the French military began phasing out these antiquated platforms in 2021, a full year before the Russians invaded Ukraine. Läs artikel

Flaggkommandør Jacob Børresen: Om risken att i en tillspetsad situation mista förmågan att själva styra över utvecklingen enligt egna säkerhetsintressen och att dras in i en upptrappning utanför det egna landets kontroll

av
Utgivarna

Norge, Danmark, Finland och Sverige har träffat försvarssamarbetsavtal med USA. Avtalen bygger på samma amerikanska mall. Norge har nyligen träffat ett tilläggsavtal med USA. Enligt det avtalet ges USA obehindrad rätt att använda ytterligare åtta baser (områden) i Norge utöver de fyra som man först avtalade om. Den norska regeringen har skickat ut detta tilläggsavtal på remiss.

Jacob Børresen, flaggkommendör och försvarsexpert, tillika författare till ett stort antal böcker med försvarsstrategisk inriktning, har avgivit ett eget yttrande över tilläggsavtalet, som kräver det norska Stortingets godkännande för att träda i kraft.

Børresen tar i yttrandet upp helt centrala spörsmål som har direkt bäring på analysen av den verkan ett svenskt DCA-avtal skulle kunna få för vår del. Han utgår från den proposition som lades fram när avtalet om de fyra första baserna (områdena) träffades. Han belyser särskilt:

  • att balansen mellan avskräckning och avspänning (beroligelse) förskjuts mot att fästa större vikt vid avskräckning, något som riskerar norsk lågspänningspolitik;
  • att relationen till Ryssland i sig inte är sådan att ett angrepp är att vänta, men att Ryssland utgör ett potentiellt hot på grund av Norges geografiska läge nära bland annat de ryska baserna på Kolahalvön;
  • att i en kris med hög spänning mellan Ryssland och USA kan ökad amerikansk närvaro i Norge medföra att Moskva känner sig tvingat att vidta motåtgärder så att de norska områdena i norr blir till en konfrontationszon med styrkor i hög beredskap på båda sidor;
  • att etableringen av baserna (de omforente områderna) kan leda till att norska myndigheter i en tillspetsad situation mister förmågan att själva styra över utvecklingen i enlighet med norska överordnade säkerhetsintressen och leda till en upptrappning utanför norsk kontroll;
  • att USA:s initiativ att etablera baser (omforente områder) i Norge primärt är inriktat på att konfrontera och utöva tryck mot Ryssland i norr, och inte mot ett mer effektivt försvar av Norge, och redan detta är en anledning att betrakta initiativet med skepsis;
  • att svaret på den utmaning, som missiler som riktas mot Ryssland och passerar norskt territorium utgör, och kan föranleda preventiva motangrepp, inte är ökad amerikansk närvaro, som kommer att bidra till att öka spänningen i norr, utan att återställa det norska försvaret, för att öka risken för, och därmed reducera incitamenten till, sådana preventiva angrepp; samt
  • att Stortinget bör avvisa etableringen av dessa ytterligare åtta baser (omforente områder), eftersom denna är onödig och dessutom bidrar till att undergräva norsk avspänningspolitik i nordområdet och därmed också står i strid mot norska intressen.

De aspekter som Jacob Børresen behandlar är, mutatis mutandis, av omedelbar relevans för svensk del. Läs yttrandet i dess helhet här:

 

Läs mer

Så förändras försvarsplaneringen av Natomedlemskapet, forsvarsmakten.se

av

Kommentar:

Försvarsmakten skriver att försvarsplaneringen skall följa två spår: Nato:s planering och den svenska nationella försvarsplaneringen. När man sedan tar upp hur försvaret skall utvecklas trycker man på att Östersjön skall ”ägas och kontrolleras” samt att Göteborgs hamn skall försvaras. För Sveriges del handlar det inte om eget territorialförsvar utan ”Sverige ska kunna vara ett allierat basområde för Natooperationer med både arme-, marin- och flygförband.” Försvarsmakten har med ÖB:s brev i november till regeringen pekat ut inriktningen: Två brigader skall öronmärkas för Nato-operationer utomlands. Det föranledde förre försvarsministern Peter Hultqvist att i riksdagen ställa frågan om Sveriges territorialförsvar skulle bestå av bara hemvärn. (Utgivarna)

Försvarsmakten:

– Det är först nu som vi har tillgång till Natos mest hemliga dokument kring alliansens försvarsplanering. Det innebär att vi måste arbeta i två planeringsspår, både det med Nato men också med den svenska nationella försvarsplaneringen, säger Carl-Johan Edström som är chef för operationsledningen i Högkvarteret. […]

Inledningsvis kommer de befintliga nationella försvarsplanerna vara grunden när Försvarsmakten kliver in och deltar i Natos försvarsplanering. Men efter hand kommer de att revideras och anpassas till Natos planer.

I och med Natomedlemskapet kommer den svenska geografin, med en del av landet i Arktis, Gotlands strategiska läge i Östersjön samt vikten av att Göteborgs hamn fungerar, också påverka Natos framtida försvarsplanering. Inte minst när det gäller försvaret av Finland och de baltiska staterna. Men det ger också nya förutsättningar för försvaret av Norge. Läs pressmeddelandet

Svenska folket stödjer Nato… men vet inte vad det är, samnytt.se

av

När Sveriges flagga i dagarna hissades vid Natohögkvarteret deklarerade statsminister Ulf Kristersson (M) att Natomedlemskapet ”har starkt stöd hos befolkningen”. Beskedet upprepades vid en pressträff på torsdagen av civilförsvarsminister Carl-Oskar Bohlin (M).

Påståendet upprepas samma dag även av Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB). Men såväl myndigheten som regeringen konstaterar samtidigt att få svenskar vet vad det är de säger sig stödja.

Det ser inte bra ut anser man och därför inleds nu i MSB:s regi och samarbete med Försvarsmakten en omfattande informationskampanj för att framgent minimera risken för konversationer av följande slag:

– Jag stödjer Nato och Sveriges Nato-medlemskap.
– Jaha. Vad är Nato?
– Ehh, det vet jag inte.

MSB kallar det man nu tillsammans med Försvarsmakten sjösätter för en ”kunskapshöjande informationsinsats”. Detta med anledning av att få svenskar vet något om Nato och än mindre om vad det precis anträdda Natomedlemskapet innebär för Sverige och svenskarna.

Myndigheteten skriver i ett pressmeddelande att: ”Nu är medlemskapet klart och informationsinsatsen drar i gång”. Kritiker invänder att den rimliga gången borde varit den omvända – att först informera svenskarna om vad Nato är och först därefter fatta beslut om eventuellt medlemskap. Läs artikel

Svar: Återskapat territorialförsvar ett alternativ till Natoberoende, dn.se

av
Lars-Gunnar Liljestrand

Lars Thulin vill ha ett svar från Natomotståndare om vilket alternativ man har till ett medlemskap. Alternativet är det vi byggt den svenska säkerhetspolitiken på under decennier, nämligen alliansfrihet och ett starkt territorialförsvar.

I dag står vi praktiskt taget utan ett försvar för det egna territoriet. Försvarssatsningarna har ensidigt varit på flyg och i viss mån örlogsfartyg, men framför allt ubåtar.

Det är ett insatsförsvar för operationer utanför landets gränser. Armén har rustats ned under en följd av år och det som skulle vara ett territorialförsvar består av två motoriserade brigader. Med Natomedlemskapet ställs långtgående krav på att Sverige ska fortsätta bygga upp styrkor för insatser utomlands.

Överbefälhavarens brev till regeringen i november pekar ut riktningen. De planerade ytter­ligare två brigaderna skjuts på framtiden och de brigader vi har ska öronmärkas för Nato i Baltikum eller norra Finland. Det som finns av eget territorialförsvar är egentligen hemvärn och några bataljoner. De senare ska dock i första hand användas för skydda Natostyrkors transport över vårt territorium.

Natomedlemskapet ger oss inga försvarsgarantier. Det är upp till varje medlemsland att själv avgöra vilket stöd man vill ge. I det nyligen publicerade försvarssamarbetsavtalet (DCA) med USA finns inte heller några åtaganden från USA:s sida att ge Sverige militärt stöd. Läs artikel

Høringssvar fra Antikrigs-Initiativet, regjeringen.no

av

Høringssvar fra Antikrigs-Initiativet vedr. Forslag om endring av tilleggsavtale mellom Norge og USA om forsvarssamarbeid.[…]

Denne avtalen har ikke har noe med NATO å gjøre. Dette er en bilateral avtale mellom Norge og USA. Avtalen har kommet i stand på initiativ fra USA, det er en avtale som Norge har akseptert etter langvarig press. Norge sluttet seg til NATO i 1949 med forbehold mot utenlandske baser og atomvåpen på norsk jord i fredstid. Den nye baseavtalen er et klart brudd med denne erklæringen. Det må sies klart og tydelig: dette er amerikanske militærbaser og vil være instrumenter for amerikanske interesser, ikke norske. Vi vet fra både Irak og Afghanistan at USA følger kun sine egne geopolitiske mål og forsvarer kun det som er i sine egne interesser. USA forlater åstedet når det ikke lenger tjener deres interesser. […]

Avtaleteksten sier at USA skal respektere norsk suverenitet, norske lover og folkerettslige forpliktelser. Den sier at USA på forhånd skal varsle med hensyn til type, mengde og leveringsplaner for forhåndslagrede materiell. Men i avtalens Artikkel III står det at Norge gir «amerikanske styrker tillatelse til å kontrollere tilgangen til de omforente områdene, eller deler av områdene, som amerikanske styrker har eksklusiv rett til å bruke.»

I avtalens artikkel XI punkt 3 står det: «Det skal ikke gjennomføres ombordstigning eller kontroll av luftfartøyer, fartøyer og kjøretøyer som brukes av eller utelukkende for amerikanske styrker, uten etter samtykke fra USA.» Et slikt «samtykke» vil amerikanerne selvsagt aldri gi. Läs artikel

Does ‘Little Napoleon’ Macron Want to Lead Europe into War, theamericanconservative.com

av

[…] NATO Secretary General Jens Stoltenberg encouraged escalation too, arguing that “it will be up to each ally to decide whether to deliver F-16 fighter jets to Ukraine, but the country has the right to self-defense, including striking legitimate Russian military targets outside Ukraine.” The issue is not just the range of the planes, but who would fly them. Moscow assumes NATO would also provide pilots, however unlikely that might seem to Americans. But then, Russians flew planes on behalf of North Korea against the U.S. and Egypt against Israel. […]

Some Ukraine partisans would push the boundary of potential casus belli outward. Foreign troops could play a variety of non-combat roles in Ukraine, but all would risk drawing NATO into the fray. Paris admitted that one purpose of introducing troops would be the hope that the “presence of French soldiers or [those] of other nations would potentially protect certain areas of the Ukrainian territory.” That is, the French military operating in a war zone would become a human shield behind which Ukraine could freely attack Russia while avoiding retaliation. Rather like President Woodrow Wilson’s ludicrous claim that one American on board immunized a British reserve cruiser carrying munitions through a war zone, one French soldier in Kiev, Odessa, or Kharkiv would immunize an entire city from attack. That would be ridiculous, of course, with French soldiers choosing to enter a war zone. However, Paris already has complained to Moscow about killing its citizens in Ukraine. Läs artikel

Billström om amerikanska baser

av
Utgivarna

Utrikesminister Tobias Billström ger i en intervju i TV4:s Nyhetsmorgon (8/3) sin syn på det försvarssamarbetsavtal som den svenska regeringen undertecknat med USA:

”Vi kommer att upprätta och har upprättat ett DCA-avtal, som nu ska beslutas i Riksdagen. Det vill säga ett samarbetsavtal med USA, och det kommer innehålla reglering av amerikansk närvaro i Sverige, men inga permanenta baser, säger han.”

Var och en kan läsa avtalet. Om man läser avtalet, inställer sig frågan varför det inte framgår av avtalet att det förhåller sig på det sätt som Billström påstår.

En kärnfråga (Artikel 3) är vilken tillgång till svenskt territorium som USA:s militära styrkor får och vad de har rätt att göra där. Av avtalet framgår att styrkorna ges tillgång till 17 befintliga baser för ”obehindrad” användning. Dessa baser ska parterna ha ”gemensam tillgång till och gemensamt få använda”. Delar av dessa baser kan parterna fastställa att ”endast amerikanska styrkor” ska få tillgång till och använda. Sådana exklusiva områden aktualiseras bland annat vid utbyggnader särskilt anpassade till USA:s ”behov”.

Om Billström menar allvar med att det inte ska få vara några permanenta amerikanska baser här, så har han och försvarsministern misslyckats med att få det på pränt i avtalet. Men om han kan hänvisa till någon annan skrivning i avtalet, som skulle kunna klargöra att ”obehindrad” användning har en annan innebörd än enligt normalt språkbruk, så bör han göra det. Läsaren bör notera att Billström talar om ”baser”, vilket det uppenbarligen är fråga. Försvarsminister Pål Jonson brukar föredra att försöka neutralisera saken genom att tala om ”områden”.

Vi är emot att USA ges rätt till ”obehindrad” användning av svenska baser/områden. Avtalet med USA är inte förenligt med Sveriges nationella intresse.

En proposition från regeringen om godkännande av avtalet är att förvänta senare i vår, när den nu pågående remissomgången är avslutad (25/3). Kommer utrikesministern och försvarsministern att se till att regeringen i propositionen klargör den verkliga innebörden av detta medvetet otydliga avtal som såvitt kan utläsas öppnar Sveriges territorium för främmande makts ”obehindrade” dispositioner?

Läs mer:

DCA-avtalet – vem har avgörandet i sin hand? – BEVARA ALLIANSFRIHETEN

Tobias Billström: Inga permanenta USA-baser på svensk mark (tv4.se)

 

Hur beslutades det om Finlands medverkan i Rödahavs-operationerna? demokraatti.fi

av

Google-översatt

Den finska regeringens beslut den 8 mars 2024 att delta i de pågående militära konflikterna kring Röda havet och Jemen med fem finska officerare i EU-operationen EUNAVFOR ASPIDES och 2 officerare i den USA-ledda koalitionen Operation Prosperity Guardian. […]

Beslutet fattades simultanet som Finland håller fast vid sitt beslut att freeze sitt stöt till FN:s flyktingorganisation UNRWA. […]

Finlands medlemskap i Nato förutsätter inte att vi uppger vårt eget oberoende agenda i fråg av det här slaget.

Beslutet väcker också den allvarligaste frågan om hur beslut om krig och fred fattas i vårt land. I det här fallet finns det en allvarlig oro för den militära operation som Finland nu deltar i och påverkar kriget, som även eskalerar eller sprider sig till andra områden utan att Finland påverkar situationen. Läs artikel

In A Historic First, Swedish JAS-39 Gripens ‘Flex Muscles’ In NATO Mission To Intercept Russian Aircraft,

av

In a historic first as a NATO member, Swedish JAS-39 Gripen aircraft took to the skies over the Baltic Sea under NATO arrangements, alongside German Eurofighters and Belgian F-16 quick-reaction alert planes, to intercept Russian aircraft.

The NATO air command disclosed this development on March 11, highlighting the successful integration of Gripen jets with NATO forces during their interception of a Russian AN-29 and TU-134, alongside Belgian F-16s and German Eurofighters.

Both Allies visually confirmed the presence of a Russian Tu-134 deviating from its flight plan. Later that day, NATO radar detected another Russian An-26, prompting the CAOC to alert German Quick Reaction Alert Interceptors at Lielvarde to launch and gather further  information. Läs artikel

Rösta nej till DCA – ökar risken för krig med Ryssland, nsk.se

av
Leif Nilsson, skåning och försvarsvän

[…] Att vi nu har övergivit alliansfriheten gör det än angelägnare att vi gör vårt yttersta för att söka förhandlingslösningar för att bevara freden. Istället väljer regeringen att att med DCA-avtalet gjuta olja på elden, vilket underblåser fiendskapen till Ryssland.

Avtalet har ingenting med Nato att göra men det ger USA obehindrad tillgång till Sveriges samtliga flygflottiljer och alla större arméförläggningar där USA får rätten att lagra krigsmateriel och vapen, vilket också kan vara kärnvapen (artikel 14).

Avtalet innebär också att USA:s stridsflyg fritt disponerar svenskt luftrum, liksom deras fartyg disponerar svenskt territorialvatten. Dessutom har svenska myndigheter inte rätt att inspektera deras flyg och fartyg.

Det politikeretablissemang som nu vill att vi ska ge upp vårt självbestämmande och tillåta amerikanska militära baser i Sverige, är de samma som är ansvariga för avskaffandet av vårt en gång starka försvar.[…]

Den centrala frågan är om vi första hand ska se till svenska folkets intresse och bevara freden i vårt eget land eller om vi ska avhända oss vår självbestämmanderätt och istället vara en spelbricka i främmande länders maktkamp. Än är det fortfarande möjligt att stoppa avtalet som berövar oss vårt självbestämmande gällande krigshandlingar från vårt territorium och kärnvapen i Skåne. Vi måste uppmana våra riksdagsmän att rösta nej till DCA-avtalet! Läs artikel

Sweden: If you want US to help in Europe, back Washington on China, politico.eu

av
Stuart Lau

Sweden’s Prime Minister Ulf Kristerssonwas in the NATO HQ on Monday on a whirlwind tour to see the Swedish flag fly there for the first time. His country broke with 200 years of military nonalignment to join the U.S.-led alliance last week, prompted by the fast-deteriorating security situation facing Europe after Russia invaded Ukraine. After the solemn ceremony in the rain, I sat down with him, planning initially to focus on Russia and Ukraine.

Before long, Kristersson turned to China. […]

Here’s the deal: Kristersson said it would be wise for Europe to show the U.S. that it, too, would get tougher on China — in exchange for Trump supporters helping Europe on the Ukraine front.

In his words: “If we want the U.S. to be committed to Europe, we need to realize that the U.S. has other concerns as well,” said Kristersson, whose country is relatively transatlanticist. “I think European countries need to learn more and understand more about the security situation in the Pacific, to understand what’s happening in China, what kind of threats China poses to other Asian countries.” Yep, threats.

“On China, the more the democracies around the world can unite, and meet, and sometimes cooperate and sometimes also challenge Chinese ways of doing things, the better it is,” Kristersson said. Läs artikel