Månad: maj 2024

 B-52:orna som överfördes till Storbritannien avslutade sitt första uppdrag på fredagen. De flög över de danska sunden och vände norrut över södra Sverige. Bombplanens flygväg gick över havet på västra sidan av Gotland.

Utanför Stockholm genomförde bombplanen operationer, varefter de återvände till sin bas. Fler flyg kommer, och de övar också på att försvara Finland. Läs artikel

[…] Africa has become an economic engine powering China’s continued growth. Fueled by an insatiable demand for raw materials and a burgeoning consumer market hungry for manufactured goods, China’s trade with Africa has skyrocketed to a record $282 billion in 2023, with China accounting for over 18% of Africa’s total trade. This dramatic increase reflects Africa’s strategic importance for China’s economic ambitions.

China’s industrial engine thrives on a constant supply of raw materials. Africa boasts a staggering 30% of the world’s mineral reserves, including iron ore crucial for China’s steel production. Lithium, a vital component for electric vehicles and electronics powering China’s technological revolution, is found in abundance in African countries like the Democratic Republic of Congo. Africa supplies a significant portion of China’s oil needs, with Angola being China’s largest supplier of crude oil on the continent.

In addition to its resource wealth, Africa is transforming into a consumer powerhouse, with a growing appetite for China’s manufactured goods. With a young population projected to reach 2.5 billion by 2050, a rapidly urbanizing middle class, Africa’s demand for electronics, infrastructure materials, and consumer products is projected to surge in the coming decades. A McKinsey report estimates that African household consumption could reach $2.1 trillion by 2025. Läs artikel

IF you follow the news, you know that tensions between the United States and China are high and that the commercial relationship between the two biggest trading nations on the planet has been fraying.

Yet, amid the ominous headlines about a possible “decoupling” of the United States and China, you might be surprised by how strong and binding their financial ties remain.

Many big US companies depend on China for a substantial part of their income and rely on Chinese suppliers and factories for their products. The two economies are closely linked, and, as an old China hand, I think that’s a good thing. It implies that even if relations deteriorate further, the countries have many incentives for pulling back from the brink of serious conflict.

Consider that while the publicly traded US companies in the S&P 500 obtain almost 60 per cent of their revenue domestically, the biggest source of their foreign sales is China. That’s according to estimates from the financial data company FactSet, which said sales from China amounted to 7.1 per cent of S&P 500 revenues for the 12 months through December. The second-largest foreign source was Japan, with 2.6 per cent; followed by Germany and Britain, with 2.2 per cent each; and then Taiwan, with 1.8 per cent.

Numbers such as these are critical in assessing US-China relations, Dale Copeland, a political scientist at the University of Virginia, said in an interview. “Expectations of future profits are a key and often neglected factor in international relations,” he said. Copeland is the author of “A World Safe for Commerce: American Foreign Policy From the Revolution to the Rise of China.” Läs artikel

Henrik Landerholm är en av statsministerns allra närmaste medarbetare – och vän. Han är Sveriges första nationella säkerhetsrådgivare i en tid av anfallskrig i Europa och Natointräde.

Men han tvekar om det ens är rätt att säga att Ryssland är ett hot mot Nato. […]

Ryssland håller på att gå över till krigsekonomi, och bygger snabbt upp sin armé igen. Vad innebär det för oss?

– Tittar man totalt sett på vad Nato och alla de länder som stödjer Ukraina har för finansiell bas, så överstiger den vida Rysslands. Det här är ju en kamp mellan en ekonomisk dvärg och en ekonomisk jätte. Resurserna finns i väst, frågan är om viljan och uthålligheten finns.

Henrik Landerholm påpekar att Ryssland måste ta resurserna till kriget någonstans ifrån. […]

Flera av Natoländernas ledare har varnat för att Ryssland kan komma att anfalla ett Natoland inom bara några år. Polens president Andrzej Duda har till exempel sagt att ett anfall kan komma redan 2026 eller 2027.

Vad säger du om de tidsperspektiven?

– Vi ser nu en massiv upprustning i ett antal Nato-länder, som på ett helt annat sätt än tidigare avsätter de ekonomiska resurserna som krävs för försvaret. Det skapar på några års sikt helt andra förutsättningar att hantera den ryska militära förmågan.

– För Natos del är jag faktiskt osäker om jag vill beskriva det som ett militärt hot. Det är en militär förmåga som om Nato skulle börja svaja skulle kunna förvandlas till ett hot. Läs artikel

Försvarsmakten genomför under fredagen en övning tillsammans med amerikanska bombplan. Åtminstone två bombflygplan av modell Boeing B-52H har flugit sydost om Utö, visar data från Flightradar.

Marinen bekräftar för Expressen att övningen har ägt rum.

– Jag kan bara bekräfta att vi genomfört en övning med Bomber Task Force. Vi kommenterar inte mer om det just nu förrän vi kommunicerat själva, säger Jimmie Adamsson, presskontakt vid marinen.

Enligt Adamsson kommer mer information att lämnas under eftermiddagen. Läs artikel

[…] Styrketillförsel planeras i huvudsak ske sjövägen. Nato har prioriterat tre hamnområden för detta, Göteborg, Narvik samt hamnarna i Trondheimsfjorden. Planen för hamnen i Göteborg är främst import för civilsamhällets behov men även för införsel av logistikresurser för allierade förband.

Narviks läge är mycket utsatt genom närheten till Ryssland. Att över huvud taget lyckas med att föra in allierade förband via Narvik efter ett krigsutbrott är en ytterst osäker operation. Teknikutvecklingen och erfarenheterna från kriget i Ukraina genom ”fjärrangrepp” med stor precision liksom många lyckade angrepp mot ryska fartyg på Svarta havet borde leda till en omprövning av planerna för Narvik. […]

Med en politisk insikt om att ovan beskrivna händelser i ”Nordens veka midja” skulle medföra oacceptabla konsekvenser krävs en analys om hur riskerna ska minimeras, exempelvis:

Mer kvalificerat luftvärn vid flera förband behövs i regionen.

Logistikresurserför reparationsarbeten måste finnas tillgängliga.

Uppbyggnadstakten av planerad infanteribrigad ges högre prioritet.

Ledningskapacitetför brigadförbandet behöver snarast byggas upp.

Försvarsutskottet måste nu identifiera ”allvarligaste konsekvenser” och försvarsbeslutet anpassas därefter! Läs artikel

Generalsekretærer i Nato har ikke for vane å angripe policyene til alliansens største og viktigste medlemsland: USA.

Men Jens Stoltenberg er nå tydelig på at medlemslandene må revurdere sine standpunkt. Stoltenbergs uttalelse er åpenbart myntet på USA og president Joe Biden, som opprettholder restriksjoner om hvordan våpnene gitt til Ukraina kan brukes.

– Tida er inne for at de allierte landene vurderer om de bør heve noen av restriksjonene knyttet til våpen de har donert til Ukraina, sier Stoltenberg i et eksklusivt intervju med The Economist. […]

– Spesielt nå som kampene foregår i Kharkiv, nærme den russiske grensen, gjør våpenrestriksjonene det vanskelig for Ukraina å forsvare seg, fortsetter Nato-sjefen. Läs artikel

The International Court of Justice ruled Friday that Israel must immediately halt its offensive in Rafah, in the southern part of the Gaza Strip.

The court cited the “immediate risk” to Palestinians of a further Israeli military assault in the coastal enclave.

Israel must “immediately halt its military offensive, and any other action in the Rafah governorate, which may inflict on the Palestinian group in Gaza conditions of life that could bring about its physical destruction in whole or in part,” the court ruled. Läs artikel

As Biden and Trump compete over who can raise tariffs on China the most to win blue-collar votes, both ignore the disadvantages of protectionism and “derisking” from China. Specifically, the United States risks global leadership, economic growth, and progress against climate change as it turns away from China and imposes high tariffs. […]

Walling yourself off economically from the rest of the world has unfortunate implications for U.S. global influence. In 2000, the United States was at the helm of global trade, with over 80 percent of countries trading with it more than China. By 2018, that number had dropped sharply to just 30 percent, as China had taken the top position in 128 of 190 countries. With China’s economy slowing, the United States could be in an advantageous position to expand and reinforce its influence capacity. However, its success will be conditioned on additional economic outreach, especially liberal trade agreements and further incorporation of the Global South into global decision-making. […]

We live in dangerous times. More than a generation has passed since the benefits of internationalism and cooperation were “glaringly obvious,” as the historian Bear Braumoeller has noted. There are few inhibitions across the U.S. government toward seeing China as the enemy, while some strategists openly contemplate war. Trade is not a cure for war, but it keeps open channels of communication and increases the costs of belligerence. To the rest of the world, the United States appears merely as a “status quo power,” looking after its narrow interests. This is not the nation envisioned by Ronald Reagan as “a tall, proud city built on rocks stronger than oceans…a city with free ports that hummed with commerce and creativity.”  Läs artikel