Med anledning av proposition om avtal om försvarssamarbete med Amerikas förenta stater, riksdagen.se

Håkan Svenneling m.fl. (V)

Den svenska försvarspolitiska strategin skiljer sig åt från den amerikanska. Liksom utrikes- och säkerhetspolitik i stort. Sverige är ett litet land med geografisk närhet till Ryssland. Det är faktorer som USA inte behöver ta hänsyn till. Det finns en uppenbar risk att de olika strategierna och viljorna krockar. Frågan är vilket handlingsutrymme den svenska regeringen har i praktiken om svenska säkerhetspolitiska intressen står emot amerikanska. DCA-avtalet bygger på ett svenskt samtycke. Det går dock inte att bortse från den lojalitet och andra förpliktelser ett närmare försvarssamarbete innebär, vilket riskerar att sätta amerikanska intressen före svenska.

I den norska propositionen inför motsvarande DCA-avtal konstateras att Norge och USA har olika uppfattningar om vad artikel 1 i avtalet som rör just suveränitet, lagstiftning och internationella rättsliga förpliktelser betyder. ”USA har i forhandlingene understreket at forpliktelsen til å utvise full respekt for norsk suverenitet, norske lover og Norges folkerettslige forpliktelser etter SDCA, ikke innebærer at USA er bundet av norsk rett og Norges folkerettslige forpliktelser. USA har i stedet tatt til orde for at det etter SDCA kun gjelder en plikt til å etterleve norsk rett og norske folkerettslige forpliktelser, der dette er forenelig med USAs operative militære behov”, (Proposisjon til Stortinget 90 S (2021-2022), s 33). Den svenska regeringen bör med tanke på detta vara särskilt tydliga med hur man betraktar artikel 1 i det svenska DCA-avtalet.

Stockholms universitets juridiska fakultetsnämnd har dessutom i sitt remissvar konstaterat att propositionens beskrivning av det svenska samtycket i avtalet (avsnitt 5.1 Allmänt om avtalet) delvis är missvisande och delvis direkt felaktigt. Läsaren får intrycket av att det krävs ett svenskt konkret samtycke för all amerikansk närvaro, när det i själva verket inte stämmer.

Det ansvarsfulla för en svensk regering vore att vara mycket restriktiv med att sälja ut den svenska suveräniteten över vårt territorium. Läs inlägget

Norge stänger gränsen – Ryssland rasar, hbl.fi

Beslutet att stänga gränsen är en reaktion på Rysslands anfallskrig mot Ukraina, uppger justitie- och beredskapsminister Emilie Enger Mehl (Sp) i ett pressmeddelande.
Sedan början av 2024 har 5 102 personer med turistvisum korsat den enda gränsövergången mellan länderna, enligt siffror från norsk polis.
Ryssland reagerar med att kalla beslutet ”diskriminerande” och hota med konsekvenser, rapporterar norska TV2.
– Sådana beslut kan inte gå obesvarade, säger Kremls talesperson Dmitrij Peskovtill reportrar i Moskva och fortsätter:
– Det är beklagligt att norska myndigheter har valt att förvärra vår relation som redan har varit dålig.
Redan våren 2022 skärpte den norska regeringen regelverket kring utfärdande av visum till ryssar. De nya åtstramningarna gäller dem som har norska visum utfärdade innan 2022 samt dem med visum utfärdade av andra Schengenländer. Läs artikel

Should Ukraine attack Russian territory with western weapons? theconversation.com

Laura Hood, Politics Editor & Assistant Editor

Military experts believe that the US policy prohibiting Ukraine from using American weaponry to attack targets inside Russia is giving the invader an important advantage as it develops its recent offensive in the northern Kharkiv region.

The latest offensive began on May 10, but Kharkiv itself – Ukraine’s second-largest city – has come under daily missile attack since the full-scale war began in February 2022.

The city of about 1.4 million people, now crowded with refugees from the surrounding towns and villages, has become something of a symbol of continuing Ukrainian resistance.

Being able to use the powerful, long-range weapons supplied by its western allies would allow Ukraine to strike at targets across the border in Russia. This would help Kyiv’s military planners shape the wider battlefield in their favour. As it stands, Russia can mass forces and supplies in relative safety as its key infrastructure, such as air bases and supply depots, lie just across the border. […]

On a visit to Kyiv on May 15, US secretary of state, Antony Blinken, implied that the time might be right to allow Ukraine to use US weapon systems to strike at targets across the border, saying: “We have not encouraged or enabled strikes outside of Ukraine, but ultimately Ukraine has to make decisions for itself about how it’s going to conduct this war.”

There has been no official policy shift, but the removal of this limitation on Kyiv’s use of US weapons systems would mark a significant moment in the conflict. Despite all the setbacks of the past year, Kyiv has largely adhered to this rule, mindful that serious violations could curb foreign support.

Several of Ukraine’s allies have given the green light for Kyiv to use their weapon systems within Russian territory. The UK foreign secretary, David Cameron, recently said during a visit to Kyiv that Ukraine “absolutely has the right to strike back at Russia.” It appears that France is poised to follow suit. Läs artikel

Veckans citat

In 1961, the scholar and diplomat George F. Kennan observed that:

”There is nothing in nature more egocentric than the embattled democracy.  It soon becomes the victim of its own war propaganda.  It then tends to attach to its own cause an absolute value which distorts its own vision to everything else.  Its enemy becomes the embodiment of all evil.  Its own side is the center of all value.”

theamericanconservative.com

Ukraine pushes for direct NATO involvement in war, responsiblestatecraft.org

Ukrainian President Volodymyr Zelensky chided NATO states this week for their unwillingness to directly join the fight against Russia.

“What’s the issue with involving NATO countries in the war? There is no such issue,” Zelensky told the New York Times in a fiery interview. Western planes could simply “shoot down what’s in the sky over Ukraine” without leaving NATO territory, he argued, thus mitigating escalation risks.

Zelensky added that he would welcome any plans to send NATO soldiers to support Ukraine’s war effort on the ground. The Ukrainian leader also asked Western states to allow Ukraine to use their weapons to target military sites within Russian territory. […]

The U.S. has been firmer in its opposition to sending troops to Ukraine or directly helping to shoot down Russian missiles. While some NATO states have warmed to the idea of deploying soldiers to the country, Gen. C.Q. Brown, the chairman of the Joint Chiefs of Staff, said Monday that “right now, there are no plans to bring U.S. trainers into Ukraine.” Läs artikel

Stories from the UN Archive: UN’s first peacekeeping force, globalissues.org

The crisis began when Egypt nationalised the Suez Canal Company in July 1956, and France and the United Kingdom protested. By October of that year, Israeli forces launched an attack on Egypt and occupied Sinai, with British and French troops landing soon after in the Suez Canal Zone.

The UN was unable to resolve the matter in the Security Council, which met for discussions on 31 October and failed to adopt a decision after France and the UK used their veto power, a privilege of the organ’s permanent members.

Those vetoes triggered provisions in the “Uniting for Peace” resolution, adopted by the General Assembly in 1950, which states that if the Council, “because of a lack of unanimity of the permanent members, fails to exercise its primary responsibility for the maintenance of international peace and security in any case where there appears to be a threat to the peace, breach of peace or action of aggression, the General Assembly shall consider the matter immediately with a view to making appropriate recommendations to Member for collective measures”. […]

Though more than 100 peacekeepers were killed, the operation successfully oversaw the withdrawal of British, French and Israeli armed forces from Egypt.

Following the swift dispatch of UNEF to the area, the French and British forces left the Suez Canal Zone by 22 December 1956, and the withdrawal of the Israeli forces was completed by 8 March 1957. Läs artikel

Motiveringarna för DCA-avtalet är farliga, hs-fi

Olli Tammilehto, facklitteraturförfattare, Åbo

Google-översatt

Regeringen är på väg att lägga fram ett förslag till riksdagen om godkännande av DCA-avtalet för militärt samarbete mellan Finland och USA. Avtalet skulle medföra att ameriska troupper fritt kunde komma in i landet utan Finlands samtycke från fall till fall, resa hit utan restriktioner och establera militärbaser här. DCA-avtalet skulle därmed avsevärt minska Finlands självbestämmanderätt.

Enligt artikel 94 i den finska grundlagen ”får en internacional förpliktelse inte äventyra grundlagens Demokratiska grund”. Enligt detta ska DCA-avtalet förkastas, för när rätten till självbestämmande uppges tappar folket sin makt. […]

DCA-avtalet borde innebära en stor förändring av Finlands politiska system och internationella politiska ställning, eftersom Finland därför skulle stå mycket nära allierade med en kärnvapenkraftsattack och underkasta sig dess intressen. Trots detta, deklarerar regeringen inte i sin presentation varför ett så långtgående avtal ska tas utöver att gå med i Nato. Läs  artikel

 

Landerholm: Tveksamt om Ryssland är ett hot mot Nato, dn.se

Henrik Landerholm är en av statsministerns allra närmaste medarbetare – och vän.

Han är Sveriges första nationella säkerhetsrådgivare i en tid av anfallskrig i Europa och Natointräde. Men han tvekar om det ens är rätt att säga att Ryssland är ett hot mot Nato. […]

Flera av Natoländernas ledare har varnat för att Ryssland kan komma att anfalla ett Natoland inom bara några år. Polens president Andrzej Duda har till exempel sagt att ett anfall kan komma redan 2026 eller 2027.

Vad säger du om de tidsperspektiven?

– Vi ser nu en massiv upprustning i ett antal Nato-länder, som på ett helt annat sätt än tidigare avsätter de ekonomiska resurserna som krävs för försvaret. Det skapar på några års sikt helt andra förutsättningar att hantera den ryska militära förmågan.

– För Natos del är jag faktiskt osäker om jag vill beskriva det som ett militärt hot. Det är en militär förmåga som om Nato skulle börja svaja skulle kunna förvandlas till ett hot. Läs artikel

”Putin har båda ögonen på Gotland”: Svensk arméchef varnar för ryska Östersjöfantasier, rnd.de

Rysslands president Putin har hotat med konsekvenser om Sverige går med i Nato. Det har nu gått mer än två månader sedan man gick med – var det ett tomt hot?

Vi har sett Putins aggressiva tirader mot det kollektiva väst sedan en tid tillbaka. Ibland förblir Putin vag, ibland nämner han också sina kärnvapen. Vi förväntade oss att Ryssland skulle planera någon form av aktion om vi gick med i Nato. Redan innan vi ansökte om medlemskap i NATO visste vi att tiden mellan ansökningen och anslutningen skulle vara extremt riskabel för vår säkerhet. Lyckligtvis hade vi redan säkerhetsgarantier från partnerländer. Men vi har inte sett någon mer aktivitet från Ryssland sedan anslutningen än tidigare. I våra scenarier antog vi att Ryssland demonstrativt skulle spänna sina muskler. Vi förväntade oss dock ingen invasion och marktrupper, utan snarare andra operationer som desinformation, smutskastningskampanjer och cyberattacker, det vill säga många icke-militära provokationer.

Blev det konsekvenser, till exempel fler ryska stridsflyg i svenskt luftrum?

Inte mer än vi förväntade oss. När vi observerar ryska trupprörelser är det inte direkt vid våra gränser. De utför övningar, men bara på förväntad nivå. Det har förekommit några allvarliga cyberattacker, men det är svårt att säga vem som egentligen ligger bakom dem. […]

Tror du att det är möjligt att det senaste sabotaget på det svenska järnvägsnätet, som påverkade en strategiskt viktig sträcka, också kan vara en vedergällningshandling från Rysslands sida?

Det finns i nuläget inga bevis för ryskt sabotage i Sverige. Utredningen pågår dock fortfarande. Samtidigt är det här exemplet precis den sortens sabotagehandling vi kan förvänta oss av Ryssland. […]

Tror du att Putin har ögonen på Gotland?

Ja, jag är säker på att Putin till och med har båda ögonen på Gotland. Putins mål är att få kontroll över Östersjön. Han hade nog också koll på den åländska skärgården. Ryssarna följer noga vad som händer vid in- och utgångarna till Östersjön. Östersjön är lika viktig för Putin som det är viktigt för oss att det förblir öppet och säkert. Läs intervjun

Billström: Sverige följer ryska gränsplaner noga, dn.se

Rysslands försvarsdepartement föreslår att flytta havsgränsen mot Finland och Litauen i Östersjön, enligt ett dokument som senare togs bort från den ryska regeringens hemsida.

Utrikesminister Tobias Billström skriver till DN att regeringen förutsätter att Ryssland agerar i enlighet med sina förpliktelser enligt FN:s havsrättskonvention, som innehåller detaljerade regler om vilka anspråk stater får göra i havet.

”Sverige följer frågan nära tillsammans med våra allierade och partners, inklusive Finland och Litauen, som har Sveriges fulla stöd”, skriver Billström. Läs artikel

Ryssland: Kärnvapenövning inledd, svd.se

Ryssland har inlett en övning med taktiska kärnvapen, meddelar det ryska försvarsdepartementet. Övningen sker i landets södra militära distrikt, nära Ukraina, och sägs vara ett svar på ”hot” från väst.

Försvarsdepartementet uppger att övningarna ska testa ”beredskapen” av deras ”icke-strategiska kärnvapen . . . för att säkra den territoriella integriteten och suveräniteten av den ryska staten”.

Ryssland meddelade tidigare i maj att landet kommer att genomföra en övning med taktiska kärnvapen. Övningarna hålls i det södra militärdistriktet, som innefattar den annekterade ukrainska Krimhalvön och ryska områden öster om Svarta havet och Ukraina. Det framgår inte specifikt var övningarna hålls. Läs artikel

Antti Häkkänen avslöjar: Det är så Finland förbereder sig för det ryska kriget Finland fokuserar på en ny typ av FLF-modell, där det är möjligt att snabbt öka närvaron av internationella Nato-styrkor i Finland, om säkerhetsläget kräver det, iltalehti-fi.

Ryssland är det största hotet mot Natos medlemsländer. Det är därför bara de andra Nato-länderna i Rysslands frontlinje har permanenta Nato-stridsstyrkor på sin sida, förutom Finland.

Enligt försvarsminister Antti Häkkänen (Kok) är närvaron av en permanent Natostyrka ingen kostnadseffektiv och nödvändig tillgång i Finland.

– Vi har en väldigt stark defensiv förmåga, resonerar Häkkänen.

Enligt försvarsministern letar Finland efter en FLF-modell (Forward Land Forces) utformad för Finland. Modellen skiljer sig från de åtta andra Natos frontlinjeländer som permanent är värda stridsstyrkan.

– Vi förhandlar just nu om Finlands egen FLF-modell med olika Nato-länder, där vi snabbt planerar Natoländernas ökade närvaro för att skärpa säkerhetsläget, Säger Häkkänen.

FLF-komplexen innebär en ökning av den internationella träningen, där Nato-allierade tränar i Finland allt oftare och under längre tid. Utbildningen av Nato-soldater som anländer till Finland kan ta månader, även om själva utbildningen är ett par veckor lång. […]

I samband med att NATOs ledarstruktur förnyas vill Finland ha en understab till NATOs markstyrkor på sin mark. Flygvapnets lägre personal bör finnas i Norge och marinens i Sverige. […]

I förberedelserna mot Ryssland ingår också att Finland placerar andra Nato-länders vapen i Finland och förbereder sig för att förvara sina egna vapen på andra sätt. I samband med detta har Finland redan börjat lagra krigsmateriel i Norge. Läs artikel