Pentagon: Ukraina kan skyte amerikanske missiler lenger inn i Russland,

Russiske styrker har skutt mot ukrainske mål fra eget territorium, og på grunn av restriksjonene som var lagt på bruken av blant annet amerikanske våpen, hadde Ukraina begrensede muligheter til å skyte tilbake. I praksis fungerte dermed russisk territorium som en trygg sone for angrep mot Ukraina.

– Ettersom vi ser styrkene utføre slike operasjoner fra andre siden av grensen, har vi forklart at Ukraina også kan ha rett til å skyte tilbake for å forsvare seg, sa Pentagons talsperson general Pat Ryder på en pressekonferanse torsdag.

Pentagon opplyser at Ukraina har tillatelse til å bruke langtrekkende missiler fra USA til å ramme mål i Russland, og at dette ikke bare gjelder like over frontlinjen ved Kharkiv i nordøst. Forutsetningen er at det er snakk om selvforsvar.

Pentagon hevder de nye tillatelsene ikke utgjør noen ny praksis fra deres side.

– Dette handler ikke om geografi. Dette er sunn fornuft, sier Pentagon-talsmann Charlie Dietz. Läs artikel

What the United States Can Learn From China, foreignpolicy.com

Stephen M. Walt, columnist at Foreign Policy and the Robert and Renée Belfer professor of international relations at Harvard University

[…] German Chancellor Otto von Bismarck once remarked: “Only a fool learns from his own mistakes. The wise man learns from the mistakes of others.” His remark could be amended: A wise country learns not just from the mistakes of others, but also from what they’ve done right. The United States should not seek to become more like China (though former U.S. President Donald Trump clearly envies its one-party system), but it could learn a thing or two from Beijing’s more pragmatic and self-interested approach to the rest of the world. […]

First, and most obviously, China has avoided the costly quagmires that have repeatedly ensnared the United States. Even as its power has grown, Beijing has been leery of taking on potentially costly commitments abroad. It hasn’t promised to go to war to defend Iran, for example, or to protect its various economic partners in Africa, Latin America, or Southeast Asia. It is supplying Russia with militarily valuable dual-use technologies (and getting paid well for it), but Beijing isn’t sending Russia lethal weaponry, debating whether to send military advisors, or contemplating sending its own troops to help Russia win the war. Chinese President Xi Jinping and Russian President Vladimir Putin may talk a lot about their “no-limits” partnership, but China continues to drive hard bargains in its dealings with Russia, most notably in demanding that it get Russian oil and gas at bargain prices. Läs artikel

Morgan Johansson och Peter Hultqvist är inte vederhäftiga

Utgivarna

DCA-avtalet underlättar försvaret av Sveriges självständighet och demokrati enligt en artikel i Sydsvenskan den 18 juni av Morgan Johansson (S), vice ordförande i utrikesutskottet, och Peter Hultqvist (S), ordförande i försvarsutskottet. Den ansluter väl till vad man får höra från försvarsminister Pål Jonson (M) och utrikesminister Tobias Billström (M).

Författarna vänder sig inledningsvis mot påståenden om ”att det inte finns någon ömsesidighet i avtalet”, men de glömmer tyvärr bort att förklara vad USA bidrar med i utbyte mot obehindrad tillgång till sjutton svenska baser och fri tillgång för militära luftfartyg, fordon och fartyg till svenskt territorium.

Vid första anblicken är det trösterikt att läsa författarnas klarläggande av vad USA får göra på svenskt territorium:

”Det finns en uttrycklig samtyckesklausul i avtalet, som innebär att USA inte får företa sig något som svenska myndigheter inte är med på.”

 En genomläsning av avtalet belägger dock att Johansson och Hultqvist har fel. Det finns en bestämmelse i avtalet om samråd. Samråd är dock något helt annat än att samtycke krävs. Efter ett samråd kan USA välja att fullfölja den egna linjen, om USA anser den vara fördragsenlig eller hur som helst vill genomdriva den. Vad gör Sverige, som släppt in USA, i ett sådant läge där parterna har olika uppfattning om den rationella försvars- och säkerhetspolitiska linjen?

 Det är detta som Johansson och Hultqvist borde begrunda och förklara för det svenska folket istället för att i likhet med det militäretablissemanget i övrigt ägna sig åt ytliga plattityder och ofta förekommande direkt felaktig information om enkla faktiska förhållanden.

 Att ägna sig åt ren tillit till en stormakt som USA är inte en hållbar strategisk nationell linje.

USA medaljerar expert från Försvarsmaktens vinterenhet, forsvarsmakten.se

En svensk har tilldelats den amerikanska medaljen Defense Meritorious Service Medal. Det är förvaltare Fredrik Flink från Försvarsmaktens vinterenhet vid I 19 som tilldelats medaljen på beslut av U.S Special Operations Command.[…]

Utbildning av utländska förband i vinterstrid sker även på plats i Sverige under vinterenhetens regi sedan flera år tillbaka. Men efterfrågan på kurserna har varit och är omättlig. Flinks utlåning till USA är ett resultat av den efterfrågan och en handgriplig fördjupning i försvarssamarbetet mellan USA och Sverige.

Flinks amerikanske motsvarighet och kollega, Ross Challinor från WWD, fanns också på plats vid medaljeringen.
– Det var helt avgörande att Flink kom till oss i en tid då Arktis verkligen började vara i ropet på allvar och alla ville lära sig subarktisk strid. Ingen av oss förstod till fullo innebar innan Fredrik kom till oss, säger Ross Challinor. Läs  pressmeddelande

 

DCA-avtalet är en skam för Sverige, dn.se

Peter Strand, socialdemokrat och reformist

Ingen sosse, liberal, moderat, kristdemokrat, centerpartist eller sverigedemokrat vågade räta på ryggen och rösta nej till DCA-avtalet. Partipiskan ven och bekräftade bland annat att socialdemokratin har en lång väg att vandra innan det blir ett demokratiskt parti för politisk medvetna, fria och tänkande människor.

I tisdags segrade dumheten i riksdagen liksom en förnedrande underkastelse för en stormakt (USA) som sällan har respekterat mindre länders oberoende, suveränitet och enskilda medborgare. Alla riksdagsledamöter som röstade för avtalet bör hållas ansvariga när amerikanska styrkors män börjar härja i landet. […]

Vi som kämpat mot detta avtal är inga Putinkramare. Vi är väl medvetna om konsekvenserna av Rysslands fullskaliga aggressionskrig mot Ukraina och stödjer Ukraina fullt ut på dess egna villkor. Vi är också beredda att fullt ut försvara vår egen frihet och vårt oberoende mot ryska hot och rysk aggression. Men det ska ske under värdiga former, rakryggat och stolt. Inte hukande och undergivet en annan stormakt, vilket DCA-avtalet innebär. Läs artikel

Researcher: ”New Svalbard White Paper Affirms Norwegian Jurisdiction on Svalbard”, highnorthnews.com

In the new Svalbard white paper, the Norwegian government wants to facilitate international research on the archipelago while simultaneously clarifying Norwegian research leadership. Svalbard researcher Arild Moe says the white paper says the white paper affirms Norwegian jurisdiction on Svalbard.

Norwegian Minister of Justice Emilie Enger Mehl presented the long-awaited Svalbard white paper at the end of May. And although the previous one came in 2016, an acceleration of the white paper was announced last year.

It was then highlighted that the world was changing, both geopolitically and environmentally, which again made a new Svalbard white paper necessary before 2026. […]

Svalbard researcher Tiril Vold Hansen from Nord University says to High North News that although the government argues that environmental concerns are key here, one can also interpret the measure geopolitically.

”One could also look at this as a measure to prevent foreign research actors from establishing themselves on Svalbard, thereby making it harder for other states to consolidate their presence on Svalbard and in the Arctic. Here, it is natural to highlight Russia’s announced plans to develop a research station and research cooperation with Brazil, India, China, and South Africa,” says the researcher. Läs artikel

Häkkänen: Nato defence minister meeting a success for Finland, helsinkitimes.fi

The meeting of Nato defence ministers in Brussels on 13–14 June was a success for Finland, according to Minister of Defence Antti Häkkänen (NCP).

Häkkänen on Friday told YLE that Finland secured support from all members of the defence alliance for its three key objectives for the meeting: establishing a ground command unit and a ground-force presence in Finland, and re-organise all Nordics under the US-based Joint Force Command Norfolk.

The decision, he said, will contribute to security in Finland and Northern Europe.The presence of ground forces will be accomplished under the so-called forward land forces (FLF) mission, following an evaluation of its benefit to the entire defence alliance and the broad military reserve and other special characteristics of Finland. “If a dangerous situation arises, we’ll get more manpower quickly,” summarised Häkkänen.

He said to the public broadcasting company that the ground command unit will have an important role in Nato. “It’ll be a Nato command unit that’ll lead land warfare in Northern Europe. Together with the Joint Force Command Norfolk and overall Nato Command Structure, its duty will be to anticipate, prepare and plan how Nato will defend the entire area and Northern Europe in Finnish territory.” Läs artikel

Vi realister

Anders Björnsson

Med amerikansk trupp på svensk mark har hotbilden mot vårt land förstorats, inte förminskats. Den permanenta basnärvaron av militär från Förenta staterna, enligt nyss ingånget avtal, gör Sverige till fiendeland, såsom det tidigare inte varit efter 1812. Inte ens under tyskaktivismens heydays i början av 1900-talet lyckades militärledningarna i Tyskland och Sverige åstadkomma en bindande truppsamverkan österut. Politikerna stod emot, inte minst liberala regeringar och utrikesministrar gjorde detta.

Så är det inte längre. Inga personer inom etablissemanget har stått emot; ingen framträdande ledarsida i svensk press – säg mig någon! jo, enstaka undantag finns, exempelvis Ledarkrönika: En minut i tolv (sydostran.se), bekräftande huvudregeln – har ifrågasatt, än mindre motsatt sig det nu av riksdagen godtagna DCA-avtalet. Den politiske krönikören i Aftonbladet Peter Kadhammar på nyhetsplats anser det således utmärkt, att de bestämmande politiska partierna ”inte låter sig frestas av den falska godhetens postulat”, utan tvärtom glädjande att de i praktiken godkänner, att amerikanska kärnvapen placeras på vårt svenska territorium.

En hel bataljon av intellektuella roddare har snabbt vänt på kuttingen. De angriper småstatsrealismens återstående förespråkare för godhetsmani, när det är de själva som faller tillbaka på en förtröstan om att den goda imperialismen, det vill säga USA:s, ska stå oss bi mot superondskan, även kallad ”Putin-fascismen”. Ja, i själva verket är det ju en sådan säkerhetspolitisk värdegrund, en moralism av högre dignitet, som har styrt Sveriges utrikespolitiska tyckande och handlande, sedan Peter Hultqvist tog över och satte diplomatin (”förhandlingar”, som Kadhammar avskyr) på undantag och lämnade över till åsiktsfränden Pål Jonson, båda hökar.

Låt oss se sanningen i vitögat:

Realismen är jordnära och föga heroisk. Den befinner sig bortom gott och ont. Den sätter det fosterländska främst. Men den beklagar också, att värdegrundspolitiker av alla schatteringar inskränker medborgarnas fri- och rättigheter och statssuveräniteten för att vara den goda makten till lags – och med en försvagad rättsstat riskerar man, att färre medborgare ställer upp, när det verkligen gäller.

 

Joining NATO binds countries to defend each other – but this commitment is not set in stone, theconversation.com

Dan Reiter, Professor of Political Science Emory University, Brian Greenhill Associate Professor of Political Science

[…] In practice, it is possible for the U.S. and other Western countries to stay out of a conflict that involves a NATO country without having to break their alliance commitments. The NATO treaty’s language contains loopholes that let member countries remain out of other members’ wars in certain situations. […]

One key part of the NATO treaty that countries sign when they join the alliance is called Article 5. This says that an “armed attack” against one NATO member in Europe or North America “shall be considered an attack against them all.”

In the case of such an attack, NATO countries agree to assist the country that requires help, including through “the use of armed force, to restore and maintain the security of the North Atlantic area.”

But the treaty does not include a clear definition of a what an “armed attack” actually is.

This mattered in February 2020, when Turkey asked for a NATO meeting and requested that NATO intervene with military force in response to Russian and Syrian forces’ attacks on its territory, which had killed 33 Turkish soldiers, during the Syrian civil war. NATO allies chose not to defend Turkey with military force, arguing that the level of violence against Turkey wasn’t enough to call it an “armed attack.” Läs artikel

”Ett direkt hot mot alla svenskar”, svd.se

Medlemskapet i Nato satte punkt för Sveriges neutralitetspolitik. Men när vi nu ska hitta dess praktiska former genomförs också drastiska förändringar, enligt Rolf Ekéus, mångårig diplomat och tidigare chef för FN:s vapeninspektörer i Irak.

Han är en av dem som är kritisk till samarbetsavtalet som ska ge USA tillgång till 17 svenska militärbaser.

– Självklart kan det uppstå förhandlingar med USA som är den ledande makten, men vi bör noga väga innehållet i åtagandet av att vara med i Nato, säger han och lägger till att ”det stora bekymret” är kärnvapendimensionen.

– Om vi beslutar att basera kärnvapen på vårt territorium som ska riktas, gissar jag, mot Ryssland ökar vi radikalt risken för kärnvapenangrepp mot Sverige.

Fram tills nyligen har Sverige haft en ledande roll internationellt i arbetet mot kärnvapen, i samarbete med FN, framhåller Rolf Ekéus. Han ifrågasätter att vi inte har en klausul mot kärnvapen på vårt territorium, som Norge har. Läs artikel

Turkiet kan lära oss något om DCA-avtalet, dagensarena.se

Elisabeth Özdalga, tidigare professor i sociologi vid Middle East Technical University, Ankara.

[…] Ett annat, minst lika viktigt problem gällde vaga eller dunkla formuleringar i de många – multilaterala och bilaterala – avtal som ingicks i samband med NATO-inträdet. Här rådde, menade Inönü, osäkerhet gällande vem som utgjorde Turkiets motpart. Var det NATO eller USA? Detta hade betydelse för definitionen av gemensamma anläggningar och baser på turkiskt territorium. Skulle de betraktas som NATO-baser, eller som amerikanska baser? Vilka befogenheter hade i så fall USA över dessa? Detta skapade osäkerhet gällande kontrollen över baserna, både operationellt och logistiskt. Vem hade sista ordet? Det amerikanska eller turkiska militärkommandot och/eller regeringen?

Någon allmän debatt uppkom inte då, men snart nog fick Inönü rätt i sina betänkligheter. De ingångna avtalen – i vissa fall endast muntligt – gav i realiteten USA långtgående befogenheter. Så länge Turkiet inte hade full insyn och kontroll över de baser och andra civila och militära anläggningar som USA fick tillgång till, försattes landet vid ett flertal tillfällen i en svår situation. Detta gällde framför allt i förhållande till Sovjetunionen, men även i relation till andra länder i regionen inom ramen för det växande motståndet i väst mot ’den internationella kommunismen’.

Libanonkrisen 1958, när den pro-amerikanske, maronitiske presidenten Camille Chamoun hamnade i konflikt med Förenade arabrepubliken (Egypten och Syrien) och fick landets muslimer och druser emot sig, blev en första varning. Sommaren 1958 stod Libanon på randen till inbördeskrig. Krisen löstes genom en amerikansk insats (i kraft av Eisenhowerdoktrinen från 1957), där flygplatsen och hamnen i Beirut ockuperades, bland annat med stridsflyg från den turkisk-amerikanska basen i Incirlik (utanför Adana).

Turkiska myndigheter var emellertid varken informerade eller tillfrågade, men kunde heller inte frigöra sig från medansvar. Läs artikel

Foreign Ministry Spokesperson Lin Jian’s Regular Press Conference on June 18, 2024, fmprc.gov.cn

AFP: NATO Secretary-General Jens Stoltenberg warned China yesterday, saying that if China continues to provide military technologies for Russia and help Russia in the Ukraine war, “allies need to impose a cost” on China. What’s your comment?

Lin Jian: NATO is the legacy of the Cold War and the world’s biggest military group. The world has seen what kind of role NATO has played in the Ukraine crisis. What NATO should do is reflect on itself, rather than smear and attack China. China is not a creator of or a party to the Ukraine crisis. We are committed to promoting talks for peace. China’s objective and just position and constructive role are widely recognized by the international community. We urge relevant parties to stop deflecting the blame and sowing discord, stop fueling the flame and inciting bloc confrontation, and take concrete actions to promote the political settlement of the crisis. Läs intervjun