Om buffertstater som frontar och försvarslinjer som bör ligga utanför det egna landets gränser

Rolf Andersson

Under München krisen 1938, då Europa befann sig i en förkrigstid, intog USA under president Franklin D. Roosevelts ledning en neutral hållning. Det har diskuterats om han i denna kritiska tid var en försiktig främjare av fred; en taktiker som pressade dåtidens amerikanska isolationism tämligen hårt; en förslagen politiker som bollade med stridiga mål; eller en opportunist som var hårt trängd av dåtidens mäktiga krafter. Möjligen var han samtidigt något av allt detta. Roosevelt verkade för nedrustning men utan framgång. Han eftersträvade som exekutiva presidenter brukar göra en så fri hand som möjligt, men i dåtidens USA fanns det starka krafter som höll emot. Storbritanniens premiärminister Neville Chamberlain menade att från amerikanerna kom det stora ord men det blev inte så mycket mer. Men vad kunde han ha förväntat sig av ett land som var enigt om att föra en neutralitetspolitik, som verkade tillvarata USA:s intresse av att inte på nytt bli inblandat i ett europeiskt stormaktskrig och samtidigt bevarade landets växande ekonomiska styrka. För Roosevelt var det till skillnad mot president Woodrow Wilson aldrig aktuellt att ansluta sig till Nationernas förbund. Roosevelt var inte inställd på att försvara Versaillessystemet.

Roosevelt blev president 1933, samma år som Hitler kom till makten. Han kunde på distans från USA följa hur Tyskland steg för steg flyttade fram positionerna: det demilitariserade Rhenlandet besattes av tyska trupper 1936; Österrike införlivades med det tyska riket 1938; och Sudetenland i Tjeckoslovakien inlemmades i riket 1938. Roosevelt var också väl informerad om Japans aggression mot Kina som inleddes 1931 och Italiens erövringskrig mot Abessinien som tog sin början 1935. I ett övergripande perspektiv så förhöll sig USA passivt under hela perioden. Det gällde även det spanska inbördeskriget som inleddes 1936 och senare det finska vinterkriget.

Läs mer

Svenskt bidrag skapar trygghet längs alliansens östra flank, forsvarsmakten.se

Sverige har deltagit i Brilliant Vanguard, en Natoledd verksamhet för att snabbt förstärka övervakningen av luftrummet på den östra flanken i syfte att skapa trygghet för befolkningen. Flygvapnet bidrog med personal och radarspanings- och ledningsflygplan, ASC 890.

Försvarsmakten bidrar till alliansens kollektiva försvar, bland annat genom olika former av styrkebidrag där resurser ställs under Natobefäl genom ett beslut om Transfer of Authority (TOA). Sveriges bidrag i Brilliant Vanguard leds av Natos flygsstridsledning och utgör en del av det integrerade luft- och robotförsvaret. […]

Flyguppdragen som 74:e specialflygskvadronen genomförde var långa, varpå stödet i form av snabbtankning från allierades baser i Baltikum var en förutsättning. Det visar på alliansens sammanhållning i att lösa uppdragen. Läs pressmeddelande

Vi måste stanna i NATO – men vi bör riva upp DCA, parabol.press

Anders Björnsson

[…] Den här utrikes- och säkerhetspolitiska hållningen – att inte välja sida i stormaktspolitiken – hade, såvitt man vet, en stark politisk uppslutning under en följd av år i beslutande och icke-beslutande kretsar. Man har rent av talat om en lång linje, från det gamla svenska rikets försvagning och faktiska undergång i Napoleonkrigen, när den finska riksdelen med en tredjedel av territoriet och en fjärdedel av folkmassan förlorades, fram till Sveriges deltagande i expeditionskårsinsatser i Afghanistan och Libyen, då linjen förvisso skadades men ändå inte kapades. Kapningen skedde strax därpå. Det är ämnet för mitt anförande.

Samtidigt var linjen aldrig oantastad. Aktivister föreslog till och från att Sverige igen skulle bli en krigarnation. De ville att vi skulle ansluta oss till mäktiga stater för att få beskydd, för att återta förlorad mark, för att få stå på segrarens sida efter en militär kraftmätning, för att stå det onda emot. Motiven var således flerfaldiga. Läs artikel

Krig och regionala spänningar ger världens största vapenproducenter ökade vinster, sipri.org

De 100 största företagens intäkter från försäljningen av vapen och militära tjänster uppgick till 632 miljarder dollar under 2023. En ökning med 4,2 procent jämfört med 2022, enligt nya data publicerade idag av Stockholm International Peace Research Institute (SIPRI). Siffrorna finns tillgängliga på: www.sipri.org.
Ökade intäkter från vapenförsäljning ses i alla regioner, med särskilt kraftiga uppgångar bland företag baserade i Ryssland och Mellanöstern. Generellt svarade mindre producenter mer effektivt på de nya krav som kom med krigen i Gaza och Ukraina, de växande spänningarna i Ostasien och upprustningsprogrammen på andra håll.
Företagen på SIPRI Top 100 ökade produktionen och stärkte sina arbetsstyrkor Under 2023 ökade många vapenproducenter sin tillverkning som svar på den kraftigt stigande
efterfrågan. De totala intäkterna för Top 100-listans företag steg igen efter en nedgång under 2022.
Nästan tre fjärdedelar av företagen ökade sina intäkter från ett år till ett annat. Det kan noteras att de flesta företag som ökade sina intäkter återfanns på nedre halvan av listan. Läs pressmeddelande

Security Council Split over Russian Federation’s Mid-range Ballistic Strike, Ukraine’s Use of Western-supplied Long-range Missiles, un.org

“In recent days, we have seen alarming signs of further escalation in this already explosive war,” said Miroslav Jenča, Assistant Secretary-General for Europe, Central Asia and the Americas in the Departments of Political and Peacebuilding Affairs and Peace Operations, pointing to a strike on 21 November of an industrial area in the Ukrainian city of Dnipro, by a Russian intermediate-range ballistic missile.  According to Ukrainian authorities, the missile, which was equipped with six warheads, took only 15 minutes to arrive from the launch site in the Astrakhan region of the Russian Federation, 1,000 kilometres away from Dnipro city, he said.

Hours after the strike, the President of the Russian Federation confirmed that Moscow had tested a new conventional intermediate-range missile called “Oreshnik”, in response the use of Western supplied long-range missiles by the armed forces of Ukraine against the territory of the Russian Federation, indicating that it would continue to test the new missile in combat.  “The use of ballistic missiles and related threats are a very dangerous escalatory development,” Mr. Jenča said, urging all parties to take immediate steps to de-escalate the situation. Läs pressmedelande

”Det nya militära avtalet med USA urholkar Sveriges suveränitet.” sydsvenskan.se

Hans Abrahamsson, freds- och utvecklingsforskare

Avtalet om ett förstärkt bilateralt militärt samarbete med USA, Defense Cooperation Agreement, DCA, som trädde i kraft i mitten av augusti ger bland annat USA rätt att använda ett antal svenska militära baser, hamnar och flygplatser utan möjlighet till full insyn. Avtalet innehåller också otydligheter när det gäller utplacering av kärnvapen på svenskt territorium. Det nya militära avtalet med USA urholkar Sveriges suveränitet. […]

Sveriges nya säkerhetspolitik befinner sig på ett sluttande plan som innebär att svensk militär kan behöva agera långt utanför Natos gränser. Som en konsekvens av USA:s krav på en jämlikare ansvarsfördelning måste Sverige också bereda sig på att exempelvis delta i militära aktiviteter i Sydkinesiska sjön till stöd för USA i utbyte mot dess fortsatta engagemang i Ukraina. Statsminister Ulf Kristersson (M) har härvidlag deklarerat att ”vi har en hemläxa att göra”. Läs artikel

Senegal: President Diomaye Faye Asks France to Close Its Military Bases, themaghrebtimes.com

Senegalese President Bassirou Diomaye Faye announced the decision in an interview with AFP, stating that the presence of French troops is incompatible with his country’s sovereignty.

This isn’t a break but rather an evolution in the Franco-Senegalese relationship. President Bassirou Diomaye Faye, in an interview with AFP on November 29, 2024, stated that France would need to close its military bases in Senegal, deeming their presence incompatible with his country’s sovereignty. “Senegal is an independent and sovereign nation. Sovereignty does not accommodate military bases in the country,” he clarified.

Elected in March on the promise to restore his country’s sovereignty, the Senegalese president emphasized that this was not an act of “rupture” but rather advocated for a “renewed partnership” with France, the former colonial power and historical ally. Läs artikel

General Fleischer. Triumf, tragedie og kampen om ettermælet, stratagem.no

Ole Jørgen Maaø, norsk historiker og førsteamanuensis ved Luftkrigsskolen i Trondheim.

Nylig kom historiker og professor emeritus ved Norges arktiske universitet – Tom Kristiansen – ut med en ny bok. Kristiansen er blant landets fremste militærhistorikere, med mellomkrigstiden og 2. verdenskrig som spesialfelt.

Carl Gustav Fleischer var den norske helten fra Narvik. Ifølge standardfortellingen, som Kristiansen korrigerer nokså mye på, var Fleischer ikke bare generalen som ikke bøyde av for tyskerne, men som påførte tyskerne deres første nederlag i krigen ved å frigjøre Narvik fra tyskernes okkupasjon. Senere ble han tvunget med i eksil til Storbritannia, forbigått i utnevnelsen som forsvarssjef da regjeringen re-innførte det embetet tidlig i 1942, før han så tok sitt eget liv i skam i desember 1942 i Canada. […]

Han nyskriver på sett og vis Fleischers historie ved å vise at generalen på tampen av felttoget og i eksil gjorde tre grove feilvurderinger; 1) den første ved å protestere hardt (og lenge) da regjeringen (og general Otto Ruge) la om kommando-ordningen da de kom til Nord-Norge, slik at Fleischer ble mer direkte underlagt Forsvarssjef Ruge; 2) dernest ved å sende et notat direkte til Kongen før han og regjeringen dro i eksil der Fleischer argumenterte for at Kongen og regjeringen ikke burde dra, men heller forhandle fram en fredsordning med tyskerne. I notatet som Fleischer altså ikke sendte tjenestevei, men direkte til Kongen, hevdet han at Kongen og regjeringen ved å dra i eksil kunne miste sin rettmessige rolle som Norges Konge og regjering; 3) dernest ved å protestere en rekke ganger på eksil-regjeringens prioritering av Handelsflåten, Marinen og flyvåpnene fremfor Hæren, som Fleischer mente heller ikke burde drive med sabotasjeaksjoner (i form av blant annet det kjente Lingekompaniet). Läs anmälan

Natos kärnvapenchef om Putins hot: ”Fungerar inte”, dn.se

[…] Nato har inga egna kärnvapen. USA är den stora kärnvapenmakten, och har placerat ett antal kärnvapen i flera europeiska länder inom det som kallas ”nuclear sharing”. Enligt finska forskare kan det röra sig om 100 till 150 vapen.
Alliansens företrädare talar aldrig om exakta positioner och förmågor, men amerikanska forskare har pekat mot att USA:s utlånade kärnvapen finns på flygbaser i Belgien, Nederländerna, Tyskland, Italien och tidigare även Turkiet.
Storbritannien ingår också i Natos kärnvapengrupp, men Frankrike har valt att stå utanför – även om deras kärnvapen också anses bidra till avskräckningen.
– Vi håller på att modernisera våra nukleära förmågor just nu, säger Jim Stokes.
Det handlar bland annat om att göra fler av stridsflygen F-35 redo att kunna bära kärnvapen. Dessutom håller USA på att modernisera de B61-bomber som finns på baserna i Europa.
Nato tittar samtidigt på den nya, ryska kärnvapendoktrinen för att se hur den påverkar säkerhetsbalansen.
– Vår bedömning är att det finns några viktiga förändringar. Den försöker bredda de situationer där Ryssland kan använda sina kärnvapen, säger Stokes. Läs artikel

USA lägger om utrikespolitiken, friatider.se

Nu har Donald Trump slutligen annonserat sin strategi för att avsluta kriget i Ukraina – genom att utse sin tidigare säkerhetsrådgivare Keith Kellogg till särskilt sändebud för Ukraina och Ryssland. Utnämningen innebär en avgörande kursändring i USA:s utrikespolitik, skriver CNN.[…]

Kellogg, som tidigare arbetat nära Trump i hans första administration, har emellertid andra ambitioner än krig. Han har redan lagt fram en konkret fredsplan i en rapport för den konservativa tankesmedjan America First Policy Institute och den planen innebär en snabb vapenvila, frysta frontlinjer och nya förhandlingar med Ryssland.

Keith Kellogg beskriver kriget som en ”kris som kunde ha undvikts” och anklagar Biden-administrationen för att ha gett otillräckligt stöd till Ukraina i inledningen av kriget. Men nu vill han i korthet att frontlinjerna fryses genom en vapenvila och att förhandlingar påbörjas mellan parterna. För att få Ryssland till förhandlingsbordet föreslås lättnader i sanktionerna, dock endast i utbyte mot ett ”omfattande och verifierbart” fredsavtal. Ukraina ska samtidigt få fortsatt stöd från USA, men enbart i den utsträckning att landet kan försvara sig och förhindra ytterligare ryska framryckningar.

Det finns också en avgörande hake: Ukraina ska ge upp sina ambitioner om Nato-medlemskap på obestämd tid – en central del av Rysslands krav.

Dessutom ska landet endast försöka få tillbaka sina ryskockuperade områden genom diplomati, och inte på militär väg. Läs artikel