Det nya säkerhetsläget i Europa efter Trumps uppgörelse med Putin har ställt det mesta på ända och startat möten och diskussioner mellan Natos medlemsländer om vad som skulle kunna ersätta Nato.
Den svenska regeringen försöker att utåt hålla god min och hävdar att den transatlantiska länken visserligen är skadad men måste värnas och att Sverige fortsatt stöder sig på den.
Internt mellan länderna pågår emellertid andra diskussioner som rör nya allianser.
För Sveriges del har det föreslagits ytterligare förstärkning av det militära samarbetet med Finland där vi redan har en överenskommelse som öppnar för militärt stöd vid kränkningar.
De nordiska ländernas lösa militära samarbetsorganisation, Nordefco, har från olika håll framförts som en grund för att bygga ut ett fastare nordiskt försvarsförbund.
Olika bilaterala samarbeten som det nyligen överenskomna mellan Danmark och Norge är också uppe på bordet.
Macron, Starmer och Merz har påbörjat en diskussion som möjligen kan leda vidare till någon form av militärallians. Som ersättning för USA:s kärnvapenparaply har nämnts att Frankrike och Storbritannien kan ersätta USA med sina kärnvapenarsenaler.
Från EU har signaler kommit om nödvändigheten att bilda en EU-armé.
I den här turbulenta situationen gäller det för en småstat som Sverige att inte på lösa grunder dras med i stormaktsstyrda nya alliansprojekt där säkerhetsgarantier av värde knappast kan ges och där svenska intressen hamnar i skymundan.