Regeringen slår fast att stödet till Ukraina är den främsta utrikespolitiska uppgiften. Detta anges samma dag som USA:s nye utrikesminister stänger dörren för Ukrainas Nato-medlemskap och istället öppnar för att landet skall avstå territorium till Ryssland. Om det sedan beslutas av Trump är det ett dråpslag mot västsidans hittillsvarande Ukrainapolitik.
Istället kan det bli EU som steg för steg kommer att få en allt viktigare roll för Sveriges säkerhetspolitik:
” EU är en värdegemenskap och Sveriges viktigaste utrikespolitiska plattform. Ett starkt EU ger Europa kraft och Sverige en starkare röst i globala frågor.” och vidare: ”Vi utvecklar våra strategiska partnerskap inom EU med Polen, Tyskland och Frankrike.”.
Men tillsvidare håller regeringen fast vid att det är USA som är viktigast:”Den transatlantiska länken är avgörande för svensk och europeisk säkerhet.” Samtidigt börjar tilliten till att USA är någon säkerhetspolitisk garant att svikta och varnar för att den transatlantiska länken kan brista:
”Den får aldrig tas för given. Europeiska Natoländer behöver ta ett större ansvar för Europas försvar och säkerhet. Det gäller även stödet till Ukraina.”
Situationen speglar dilemmat som en småstat som Sverige kan hamna i om man alltför tätt lierar sig med en stormakt som USA.
I utrikesdeklaration finns inget om en självständig svensk linje för att kryssa sig fram mellan stormakternas framstötar och överenskommelser som sker över huvudet på småstater.
Istället för en nödvändig satsning på att bygga upp ett eget territorialförsvar lyfter regeringen fram utplaceringen av svenska soldater i Baltikum och Finland.
Inte heller ger regeringen någon öppning för att Sverige skall bidra till att med diplomatiska medel sänka spänningarna i vårt närområde. Istället skall Sverige engagera sig mer i det arktiska området som ju är ett ytterst känsligt område där USA och Ryssland båda rustar upp och där stormakterna har sina strategiska kärnvapen.
Synen på Kina präglas av nykterhet som avspeglar betydelsen av fortsatt goda handelsförbindelser som är avgörande för en exportberoende ekonomi som den svenska:
”Vi bejakar dialog och samarbete med Kina där det är möjligt och i linje med våra intressen och värderingar, till exempel för att främja handel på lika villkor och hantera klimatfrågan.”
I deklarationen finns inget skarpt avståndstagande från Israels krigföring i Gaza. Om lösning på sikt säger regeringen endast att det ”behövs en framförhandlad tvåstatslösning baserad på folkrätten.”
