För exakt 50 år sedan föll domen. Stockholms tingsrätt dömde 4 januari 1974 IB-avslöjarna Peter Bratt och Jan Guillou för spioneri. Åtalen hade föregåtts av en husrannsakan på en tidningsredaktion. Säpos personal hade burit iväg säckvis med papper, som togs i beslag.
Samma dag som domen kom, meddelade regeringen fyra utredningsdirektiv, alla föranledda av IB-affären. Två av direktiven gällde skyddet för den som lämnar uppgift för publicering, det vill säga meddelaren. I artiklar som publicerades i Folket i Bild/Kulturfront hade journalisterna Bratt och Guillou samt deras källa Håkan Isacson avslöjat att Sverige hade en hemlig säkerhets- och underrättelsetjänst, IB. IB hade bland annat spanat på svenska fackföreningar och vänsterorganisationer, vilket var olagligt.
Men det var avslöjarna som dömdes till vardera ett års fängelse. […]
De nya bestämmelserna om utlandsspioneri och motsvarande grov obehörig befattning med hemlig uppgift trädde i kraft vid förra årsskiftet. De är inte primärt avsedda att skydda Sveriges säkerhet. De är tänkta att slå till, om röjandet av en ”hemlig uppgift” som förekommer i ett internationellt samarbete, är ”ägnat att medföra allvarligt men för Sveriges förhållande till någon annan stat eller en mellanfolklig organisation”.
Enligt förarbetena till lagen påverkar främmande samarbetande makter, genom sin reaktion på en publicering, bedömningen huruvida den är brottslig. Om främmande makt blir väldigt upprörd, talar det för att publiceringen är brottslig. Men om upprördheten är oproportionerligt stor, är det kanske inte något brott ändå. Vem klarar av att förutse sådana reaktioner och hur de ska bedömas? […]
Ett stort hål har uppstått i meddelarskyddet, som riksdagen snabbt kan och bör åtgärda. Den form av grov obehörig befattning med hemlig uppgift som motsvarar utlandsspioneri, fast utan avsikt att gynna främmande makt, är kriminaliserad i både TF och brottsbalken. Helt i enlighet med kravet på dubbel kriminalisering (TF 7:1).
Meningen med detta krav är att det ska ta tid att straffbelägga genom grundlagsändring, men gå snabbt att avkriminalisera genom ändring av vanlig lag. Upphäver riksdagen således, genom ett enkelt beslut, bestämmelsen i brottsbalken, blir det omöjligt att döma för motsvarande brott i TF. Läs artikel