Finländarna lade ned sina vapen klockan 7 på morgonen den 4 september 1944, för 80 år sedan.
Trots vapenvilan den 4 september fortsatte sovjetiska soldater ändå beskjutningen i ytterligare ett dygn.
– En orsak till att beskjutningen fortsatte kan ha varit att de sovjetiska truppenheterna vid det finska frontavsnittet inte hade fått information om vapenvilan i tid, berättar Henrik Meinander, professor i historia vid Helsingfors universitet.
Han tillägger att det också finns en annan möjlig förklaring.
– Vår statsminister Antti Hackzell hade i ett radiotal (den 2 september 1944) inte tillräckligt tydligt sagt att kravet var att Finland skulle avväpna de tyska trupperna och tillfångata dem om möjligt. Och det här var någonting som Hackzell inte ville göra, för man ville försiktigt avveckla vapenbrödraskapet med Tyskland, säger Meinander. […]
Efter vapenvilan ingick Finland formellt ett vapenstilleståndsavtal ett par veckor senare.
I vapenstilleståndsavtalet 1944 gick Finland med på flera betydande krav från Sovjetunionen. Det handlade bland annat om att återlämna områden som hade erövrats under fortsättningskriget och att arrendera Porkala-området till Sovjetunionen.
Några fler exempel var att Finland gick med på att betala omfattande krigsskadestånd, att avväpna och internera tyska trupper i landet, samt att legalisera kommunistpartiet och förbjuda organisationer som ansågs ”fascistiska”. […]
Han nämner också ytterligare en insikt.
– Att det är viktigt att välja när man sluter fred med sin fiende. Tidpunkten är oerhört viktig. Och att det kanske på lång sikt lönar sig med vissa eftergifter om man på det sättet kan få fred och en fredlig utveckling att börja i samhället. Läs artikel