Kommendörerna Per Edling och Jon Wikingson ställer i artikeln Krigsskådeplats NABO – svenska förmågor i en operativ diskussion (21/4 2024) frågan: ”Var börjar försvaret av Sverige?” Den som föreställer sig att svaret landar i Sverige har enligt författarna fel, ty:
”Svaret är att försvaret av Sverige börjar … rent geografiskt … längs Natos gräns mot Ryssland. Alltså från norsk/finska gränsen i norr, via Baltikum och fortsatt längs landsgränserna mot Ryssland i Centraleuropa. Man kan nog förenklat påstå att väst möter samma motståndare hela vägen från Nordpolen till Ekvatorn.”
Med denna vittomfattande försvarslinje krävs enligt författarna en nyordning av det svenska försvarets inriktning: ett ”doktrinärt skifte”. Vad som hittills gällt håller inte längre:
”Vissa skribenter menar att Sverige ska möta Nato med alliansfrihetens doktrin som bas – genom att försvara Sverige gör vi bäst nytta i Nato. Andra menar att vi ska bibehålla dagens doktrin – vi försvarar Sverige och det som blir över skickar vi till Nato. I det fortsatta resonemanget utgår vi från att Sverige fullt ut ska bidra till alliansen genom att använda svenska stridskrafter och svenska förmågor där de gör bäst nytta för alliansen, och frågan är då vilken roll som Sverige bör ta?”
Efter att med detta flyhänta pennstreck ha lämnat försvaret av Sverige och beprövad svensk doktrin bakom sig finner författarna att den ställda frågan bör besvaras mot bakgrund av Sveriges läge:
”Sveriges geostrategiska läge, med närhet såväl till Arktis som Kontinentaleuropa gör att vårt territorium kommer att vara av stor betydelse för såväl Ryssland som försvaret av alliansens territorium. Ett ryskt angrepp mot Nato på Nordkalotten, med Norge och Finland som frontstater, eller ett ryskt angrepp mot Baltikum med Estland, Lettland och Litauen som frontstater, placerar Sverige i mitten av krigsskådeplatsen NABO (det nordiskt-arktiskt-baltiska området). Vad kommer denna placering militärgeografiskt innebära för Sverige?”