En statsman sa en gång: Vi utfäster oss att söka fred och säkerhet i en värld utan kärnvapen. Detta är vårt moraliska ansvar Vi kan inte lyckas i denna strävan ensamma men vi kan leda den.
Detta var inte så länge sen, 2009 i Prag. Mannen hette Barack Obama, nyvald amerikansk president. Han fick (alltför) snabbt Nobels fredspris.
I dag har USA en president som satsar mer på sina kärnvapen och tycker att Sydkorea och Japan själva kan skaffa. Samtidigt moderniserar Ryssland sina kärnvapen och använder dem i sin planering. Nordkorea arbetar alltmer desperat fram egna. Hotet om en kärnvapenkatastrof är större än under kalla kriget. Ändå behåller USA (trots försök från Obama) och förnyar Ryssland rätten att vara först med att använda kärnvapen. Motkrafterna mot dem som tror på kärnvapen har varit alltför svaga…
Ett kärnvapenförbud omöjliggör ett medlemskap i Nato för lång tid, deklarerar Liberalernas Allan Widman och avslöjar var skon klämmer…
Finland är inte för ett kärnvapenförbud, triumferar de borgerliga. Det är sant – för Finland har aldrig deltagit i förhandlingar om nedrustning. Man ligger alltid mycket lågt.
Vi kan inte vilja förbjuda kärnvapen för då kan vi inte samarbeta med USA, varnar de också. Men Danmark och Norge kan – de har förbjudit kärnvapenplacering i fredstid och tillåter inga kärnvapenbärande fartyg i sina hamnar…
Vissa oklarheter i konventionen ska nu utredas. Det är bra. Men, som försvarsminister Peter Hultqvist sa i teve häromsistens: det är inte förbjudet att agera mot kärnvapen! Läs artikel