Jag har läst utskriften av samtalet i P1 mellan Sven Hirdman och Karlis Neretnieks på alliansfriheten.se.
Jag kallade en gång före detta generalmajoren Karlis Neretnieks för krigshetsare när han hänvisade till boken Till bröders hjälp. Han har i mail till mig ansett sig kränkt och hänvisar till Carl Bildt – som om det vore någon pålitlig auktoritet. Tvärtom! Om KN inte förstår att spridning av halvsanningar avseende svenskt territorium och kopplingar till Baltikum ökar spänningen i svensk debatt beklagar jag det. Dessa halvsanningar i sin tur ger programledare, som nu i P1, och politiker som inte känner militära fakta en skev bild av Sveriges militärstrategiska läge. Ett läge med flera intressenter av vårt territorium och där militära fakta – tid, rum, styrkeförhållanden och slag av stridskrafter – har en avgörande betydelse för hela vår säkerhetspolitik.
Ambassadör Sven Hirdman var hygglig mot KN. Det är begripligt. Han hänvisade till andra geografiska vägar för Nato än genom Sverige för att hjälpa bland annat Baltikum. KN har meddelat mig att han är villig att debattera. OK, jag kanske har anledning att ändra mitt omdöme. KN har senare skrivit en positiv artikel för allmän värnplikt. Det lovar gott!
Jag ställer några frågor och hoppas på svar i denna öppna sajt.
Sverige är militärt alliansfritt! Både USA/Nato och Ryssland är positionerade i Östersjöområdet. Varför utgår KN ifrån att Ryssland är anfallande part? Först till anfall framhåller USA vara sin styrka för säkerhet.
Övningen Aurora berör jag inte direkt. All övning för våra svenska soldater är bra. Men KN, som är en skicklig tekniker och taktiker, måste förklara hur ett svenskt förband ska få tillfälle att anfalla ryska attackhelikoptrar, som han anger i programmet. När det passar taktikern KN och Bo Hugemark, som aldrig förstått strategi och operationer, står Ryssland handfallet. Det första stormakterna slår ut är de stridskrafter som provocerar omedelbart och på sikt! Är inte detta rimligt, KN? (Hugemark nämner jag men frågar inte, ty han har visat sig vara en skicklig politiker.)
Också Baltikum igen! ”Då är det bra att USA och Nato får tillfälle att öva i Östersjöområdet och visa att de tar sina garantier för Baltikum på allvar.” Här spökar Carl Bildts odefinierade solidaritetsförklaring. Den har vilselett många kloka ledamöter i Krigsvetenskapsakademien. Är garantierna bindande eller villkorade? Detta kan inte jag svara på. Vem har auktoritet att svara på denna fråga? KN, du är inte trovärdig i detta fall!
Jag har dock förutsatt att om Sverige försvarar sitt markterritorium och bevakar sitt sjöterritorium och sitt luftrum, har Sverige fullgjort sina förpliktelser i fred. Därefter … Eller vad säger KN: vad gäller för de militära faktorerna tid och rum?
Kampen om luftrummet har för den oinvigde alltid utgjort svårigheter. Kort sagt krävs luftöverlägsenhet till luftherravälde för att genomföra uthålliga anfalls- eller försvarsoperationer.
Under kalla kriget lät regeringen ÖB genomföra en studie rörande de luftoperativa förhållandenas stora betydelse i den totala jämförelsen av blockens handlingsmöjligheter och kom fram till att den part som öppnar ett krig måste ägna avsevärd kraft under de första dygnen åt att väsentligt reducera motpartens luftoperativa slagkraft över vidsträckta områden. Delar KN denna värdering?
Östersjöområdet blev ett politiskt påhitt sedan politikerna övergav ÖB Helge Jungs militärt trovärdiga strategiska bedömande. Östersjöområdet blev ett politiskt slagfält för en ohederlig debatt där försvarsgrenarna stred och ÖB kom på mellanhand. Avgörandet låg hos regering och riksdag. Östersjöområdet är numera ett av stormakternas viktiga slagfält – inte Sveriges, om det osannolika kriget trots allt skulle bryta ut. Eller hur KN?
Sverige ska endast bevaka sin del av Östersjöområdet, menar jag.
Anmärkning. – Författaren är överste 1 gr. och ledamot av Kungl. Krigsvetenskapsakademien