Under Aurora 17 övade en hemvärnsbataljon på Gotland enligt IKFN-förordningen (Ingripanden mot kränkningar under fred och neutralitet).
Scenariot var ett främmande fartyg som närmade sig kusten. Från fartyget kom sedan en liten båt med tre personer, varav två skottskadade, in mot hamnen i Herrvik. Besättningen på det större fartyget försökte då hämta de tre personerna uppenbarligen med våld. Ett par ur besättningen gick iland och försökte med vapen tvinga de tre tillbaka till det större fartyget.
Hemvärnet avvärjde detta och lyckades övermanna besättningsmedlemmarna.
IKFN anger hur svenska försvaret skall agera vid olika slag av kränkningar av svenskt territorium. För en händelse av det här slaget säger IKFN:
”Om ett utländskt fartyg, vars status inte kunnat bestämmas, observeras stillaliggande inom territorialhavet eller kommer in på inre vatten, är det angeläget att statusbestämning sker snarast möjligt. Om det vid en första undersökning inte är möjligt att säkert fastställa ett fartygs status eller om anmärkningsvärda iakttagelser görs beträffande fartyget kan fartyget behöva hänvisas till en ankarplats eller förtöjningsplats för undersökning.”
I rapporten om övningen anges inte vad som hände efter det att besättningsmännen övermannats. Då det i det här fallet gäller ett fartyg som inte direkt kunnat identifieras som statsfartyg, gäller att det skall prejas och visiteras ”om särskilda skäl talar för det”.
Nu handlade det om att personer skottskadats, besättningsmän utan tillstånd gått iland, dessutom med vapen i hand, för att med våld föra personer tillbaka till fartyget. Här finns alltså särskilda skäl.
Sverige har rätt att hävda sin suveränitet över territoriet och vid tillfällen som detta kontrollera fartyget och, för att möjliggöra kontroll, preja och sedan visitera fartyget.
Då den ryska ubåten U 137 år 1981 gick på grund på inre vatten vid inloppet till Karlskrona hamn, visade regeringen Fälldin beslutsamhet vad gällde värnandet av territoriet när statsministern gav försvaret ordern ”Håll gränsen” för att om så krävdes hindra försök att utifrån frita ubåten. Däremot vacklade regeringen då den, istället för att ta ubåten i beslag och genomföra de kontroller som krävdes, började förhandla med ubåtens befälhavare om att få tillträde.
För att undanröja tvivel om svensk beslutsamhet att hävda suveränitet borde hemvärnsövningen också ha innefattat momentet att kontrollera fartyget.
Tillämpningen av IKFN under de senaste 30 åren finns beskriven och kommenterad i boken Försvaret främst (Celanders förlag 2015