En hoppfull framtid för Sverige, tal av Ulf Kristersson lördagen den 14 oktober 2017, moderaterna.se

…För tre veckor sedan genomförde Ryssland ännu en militärövning i vårt närområde, för att öka sin offensiva förmåga. Den förmågan har vi redan sett resultaten av i Georgien, i Ukraina och i Syrien. Med facit i hand: att inte i tid upprusta det svenska försvaret var fel. Det är ingen ursäkt att Socialdemokraterna varit ännu mer senfärdiga.

Vårt misstag rättas nu till. Vi har tre gånger drivit fram ökade försvarsanslag. Men det räcker inte. På lite längre sikt innebär vår strategi en rejäl förstärkning av svensk försvarsförmåga. Även försvaret måste prioritera det allra viktigaste, men vår politik betyder att försvarsanslagen under nästa decennium kommer motsvara Nato-standard på två procent av BNP…

Krig i Syrien, Irak och Yemen: Listan på länder som plågas av konflikt kan göras lång. Allt detta gör att antalet flyktingar är fler än någonsin.

Vi själva slits mellan insikten att vi har ett delat ansvar för att hjälpa till i världen, och samtidigt bär hela ansvaret för att det går bra också här hemma. Den balansen kräver ett mått av värderingsburen pragmatism. De säkerhetspolitiska hoten är konkreta och dramatiska. Långsammare – men lika hotfulla –  är de klimatförändringar som förstör det mest gemensamma vi har på jorden. Och som också tvingar människor på flykt. I tider av stora förändringar och enorma utmaningar måste vi välja väg: Antingen sätter vi oss på läktaren – eller på golvet, eller bara på tvären – och ser på när andra formar framtiden. Och hoppas att de gör det med våra ideal och våra värderingar. Eller så försöker vi påverka den värld där våra barn ska växa upp. Det senare är svårare, men för mig är valet ändå enkelt.

När jag för sju år sedan var helt ny i regeringen så skaffade jag en engelsklärare, för att få lite hjälp inför EU:s ministerrådsmöten. Alla vet ju inte exakt vad ”premiepensionssystem” heter på engelska. Eller ”vab-dagar i föräldraförsäkringen”. Eller ”pappaledighet” för den delen. Men jag är en sån som vill veta. Efter bara några lektioner påpekade han: ”Det har faktiskt hänt nåt i Sverige. Ni låter inte längre som om ni ännu inte har bestämt er för om Nato ska tilllåtas gå med i Sverige.”

Kanske menade han att vi hade en ny ton av klädsam ödmjukhet? Jag hoppas det. För Sverige behöver världen mer än världen behöver Sverige. Läs talet

***