Den 20 december överlämnade Försvarsberedningen sin rapport Motståndskraft – inriktningen av totalförsvaret och utformningen av det civila försvaret 2021–2025 ,Ds 2017:66, till försvarsminister Peter Hultqvist.
Totalförsvaret skall ges en förbättrad förmåga och uthållighet att hantera ett väpnat angrepp och krig på svenskt territorium samt situationer med så kallad gråzonsproblematik, kunna motstå allvarliga störningar i samhället under tre månader och kunna klara störningar under en del av den tiden om det är krig. Den nuvarande försvarspolitiska inriktningen anger att det civila försvaret ska bygga på krisberedskap. Detta kompletteras nu med åtgärder som krävs under krig.
Samordning och ledning av civila försvaret måste stärkas och Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) föreslås få utökat mandat att ta det ansvaret. Försvarsberedningen föreslår att regeringen utreder behovet av att med stöd av 1 kap 3 a § lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt göra totalförsvarspliktiga skyldiga att genomgå mönstring och fullgöra grundutbildning med civilplikt.
Utökat samarbete med Finland inom civilförsvar förespråkas: ”Försvarsberedningen föreslår att Sverige och Finland gemensamt identifierar ett antal sektorer inom det civila försvaret för gemensam planering. Det kan förslagsvis röra försörjnings- och leveranssäkerhet, inte minst med avseende på transporter och logistik, befolkningsskydd, reparation, drift och underhåll av kritisk infrastruktur, sjukvårdsresurser och läkemedelsförsörjning.” Beredningen anser att samarbetet med Finland bör innefatta också konkret planering för att kunna ge och ta emot civilt stöd.
Även med Norge kan vi ha ett samarbete: ”Försvarsberedningen föreslår att Sverige och Norge identifierar ett antal områden inom det civila försvaret för gemensam planering.”
Den sammanlagda kostnaden för det stärkta totalförsvaret beräknas till 4,2 miljarder per år under perioden 2021–2025.
Försvarsberedningen behandlar ingående de nya hoten i form av gråzonsproblematik (ryktesspridning, motsägelsefull information, vilseledning och överraskning) och cyberkrig. Analysen av dessa hot överensstämmer till stor del med KV21 som lagts fram av Kungl. Krigsvetenskapsakademien och som kommenterats på denna sajt.
Det är välkommet att Försvarsberedningen nu tar fram förslag till åtgärder för att reparera decennier av nedrustning av praktiskt taget hela totalförsvaret.
I det följande skall i den här kommentaren endast fallet med ett militärt angrepp på Sverige tas upp.
Det finns nämligen en grundläggande svaghet i rapporten. Om Sverige blir militärt angripet kommer vi att agera utifrån försvarsdoktrinen som den slagits fast i Försvarsbeslut 2015 och som vidare uttolkats av ÖB i hans Militärstrategiska doktrin (MSD 16) som också har kommenterats på den här sajten.
I korthet handlar doktrinen om att vi har ett tröskelförsvar som skall hålla stånd om vi blir angripna till dess hjälp kommer utifrån. Om angriparen besätter delar av landet, blir inriktningen för det militära försvaret främst att hålla ut i andra delar av territoriet och undvika att förintas.
Den doktrinen gör det svårt att uppnå totalförsvarets målsättningar.
I Försvarsberedningens rapport anger man stora områden som kan riskera att besättas vid ett angrepp: ”Stockholmsområdet, Gotland, Öresundsregionen, Västkusten med Göteborg, västra Svealand samt delar av Jämtlands och Norrbottens län är strategiskt viktiga geografiska områden i händelse av en kris eller krig.”
Det är osannolikt att försvaret med ett begränsat tröskelförsvar och markstyrkor på två, kanske tre brigader kan avvärja angrepp mot så många och geografiskt åtskilda områden.
Då försvaret inte har som främsta uppgift att återta områden som besatts, kan ett läge uppstå när fientlig makt finns på svenskt territorium under en obestämd tid.
Försvarsberedningen anger att det kan dröja innan vi får militär hjälp utifrån: ”Mer konkreta stödåtgärder tar av geografiska och andra rent praktiska orsaker längre tid. Efter nödvändiga politiska beslut tar det dagar till veckor att verkansfullt sätta in flygstridskrafter till stöd för Sverige. Marinstridskrafter tar veckor till månader och arméstridskrafter tar månader att få på plats i relevant omfattning.”
Det är inte så att övriga Sverige kan fungera vidare som förut, om vissa delar har besatts av en angripare. Även om det bara rör sig om vissa orter som intagits, får man räkna med att delar av övriga landets infrastruktur och kommunikationer har påverkats eller till och med förstörts.
Försvarsberedningen lägger stor vikt vid att den enskilda medborgaren måste ta eget ansvar och att försvarsviljan i landet kan vara av avgörande betydelse:
”Försvarsvilja och folkförankring utgör grunden för möjligheten att kunna åstadkomma ett trovärdigt totalförsvar. Totalförsvaret utgör en nationell angelägenhet som förutsätter hela samhällets engagemang.
Den enskildes eget ansvarstagande utgör en viktig del av samhällets samlade förmåga att motstå och lindra konsekvenser av allvarliga störningar i samhällets funktionalitet.”
Det här är viktiga utgångspunkter för totalförsvaret, och det är ett framsteg att beredningen nu så tydligt slår fast detta. Samtidigt målar beredningen upp en bild av Sverige i en krigssituation där delar av landet besatts, eventuellt i syfte att bryta befolkningens motståndskraft. Det är en bister klarsynthet:
”I direkt anslutning till förbekämpningen kan viktiga områden besättas för gruppering av långräckviddiga bekämpningssystem. Områden kan också besättas efter behov och förmåga för att förhindra motåtgärder från tredje part och för att bryta vår motståndskraft. Även med en begränsad mängd stridskrafter avdelade för operationen kan områden besättas. Överraskning och vilseledning kan förväntas vara en viktig del i operationen.”
Om försvaret inte har uppgiften att också återta områden som tagits av angriparen, riskeras befolkningens försvarsvilja.
Risken med att vi saknar ett territorialförsvar med markstyrkor kommer fram i rapporten:
”Utan risk att t.ex. möta motstånd på marken så kan nätverks- och påverkansoperationer m.m. kombinerat med överraskande hot om militär våldsanvändning skapa en situation där försvararen ställs inför fullbordat faktum och kriget aldrig utlöses. Därmed kan angriparen nå sina politiska och militära målsättningar utan användande av militärt våld.”
Man kan inte begära av den här försvarsberedningen att den skall ifrågasätta den grundläggande försvarsdoktrinen om ett tröskelförsvar utan markstyrkor som kan försvara hela territoriet. (I regeringens direktiv står att den har att följa Försvarspolitisk inriktning – Sveriges försvar 2016–2020.) Men beredningens rapport visar att om totalförsvaret skall kunna fylla sin roll vid kris eller krig så krävs ett svenskt territorialförsvar av hela landet. Ett sådant kan endast skapas genom ett återinförande av den allmänna värnplikten.