Sveriges försvarsförmåga hänger just nu på insikten om att det är politikerna som måste anpassa sig, inte militären.
Under torsdagen presenterade ÖB, Micael Bydén försvarsmaktens budgetunderlag för 2019. Det som framgår av texten är skäl nog att nypa sig i armen. Det är bara att läsa innantill:
”De ekonomiska tillskotten har bidragit till förmågetillväxten, men löser inte alla utmaningar. Den höga ambitionen i övningsverksamheten samt ökade kostnader i kombination med en fortsatt minskad köpkraft tvingar Försvarsmakten att senarelägga, nedprioritera och sänka ambitionen i övningar, projekt och investeringar. Försvarsmakten har i planeringen valt att reducera, men inte avveckla krigsförband och förmågor för att bibehålla handlingsfrihet och på sikt kunna växa.” […]
”Inte dippar” … Är det verkligen där som Sveriges försvarsmakt ska stå och balansera, på en gungbräda som närsomhelst kan tippa över? I ett läge där omvärldsoron växer och ovissheten om den säkerhetspolitiska framtiden tilltar för snart varje aggression som den stora grannen på andra sidan Östersjön riktar mot omvärlden.
Det är hög tid att det politiska särintresset avrustas. Som läget är nu, står det i vägen för en verklig förnyelse av försvaret. Läs ledaren