Boken är ingen akademisk avhandling, ja, den är inte ett dugg akademisk, då utgångspunkten i boken är dels en ”väntan på […] medlemskap i vår försvarsallians Nato”, dels ett påstående om att Sverige är ”fredsskadat”. Därtill visar det sig att den sexsidiga litteraturförteckningen inte innehåller boken Bevara Alliansfriheten – Nej till Nato-medlemskap (Celanders förlag, 2014). Förteckningen verkar inte innehålla några alster alls som påpekar fördelarna för Sverige att förbli alliansfritt.
Johansson verklige vapendragare genom hela boken är journalisten Edward Lucas. Om denne Lucas skriver Anders Björnsson på denna sajt den 29 juni 2015:
”Lucas är nu en extrem figur, också i sitt hemland… Men i Sverige, av alla länder, blev Mr. Lucas förra veckan obegripligt nog tagen på allvar.
Lucas hade nämligen signerat en rapport från den amerikanska tankesmedjan Cepas, Center for European Policy Analysis, med säte i Washington D.C. Cepas beskrevs i de svenska tidningarnas redogörelser såsom ’fristående’. Dock är den inte mera fristående än att dess rådgivande kommitté består av idel högermän från västvärlden, däribland Madeleine Albright, Anne Appelbaum, Carl Bildt, Zbiegnew Brzezinski, Toomas Hendrik Ilves (Estlands nuvarande statschef!) […]
Pressen – också socialdemokratiska Aftonbladet med stora rubriker på sin förstasida – trumpetade således ut Lucas’ budskap, att Ryssland hade övat landsättning med 33 000 man på Gotland, Bornholm, Åland och anda ställen i Östersjöområdet! Det ansågs gräsligt hotfullt, men journalistiken gjorde ingenstans sitt jobb och ställde inte de obligatoriska frågorna om relevans och tendens i Ed Lucas Cepas-aktstycke. Ledarskribenter föll till föga och beskyllde den ryska staten för aggressivitet, för vilken gång i ordningen under detta år.’Det är inte okej’, yttrade Sveriges försvarsminister om det ryska agerandet.
Som vi redovisat här på alliansfriheten.se gjorde man i statsrådsborgen i Helsingfors en mycket nyktrare och mera realistisk bedömning av denna ’nyhet’. Finlands försvarsminister tonade ned varje tal om hot och skärpt läge, med anledning av skrämskotten från Cepas. I Expressen 28 juni gör den renommerade svenske officeren och bloggaren Carl Bergqvist, signaturen ’Wiseman’, en bedömning som sammantaget innebär en rejäl örfil åt all onyanserad skrämseljournalistik. Wiseman är förvisso ingen Putin-kramare, inget ryskt troll (ett mytiskt väsen som tycks ha ersatt björnen i den russofoba retoriken), men en person vilken starkt bidrar till att skapa sans i den säkerhetspolitiska debatten.
Tyvärr tycks det också finnas vildhjärnor som vill krig. De bör bemötas, i tid och otid.”
Ett problem för Johansson i Natofrågan är samförståndet mellan Sverige och Finland, varför han föreslår att en ”svensk medlemskapsansökan kanske skulle påskynda den finländska processen”. Men det är förstås inget argument för en svensk ansökan!
Johansson har svårigheter (s. 141 ff) med påpekandet i Försvarsberedningen 2007, att 70 procent av Rysslands export går till EU-länder och att man under överskådlig tid kommer att vara beroende av USA och EU, ”vilket dämpar risken för en allvarlig kollisionskurs”. Men jag kan inte se att han på ett övertygande sätt kan leda i bevis att Ryssland skulle vara berett att inleda militära aktioner mot något Nato-land.
Ytterligare ett problem för Johansson är Sven Hirdman, en av redaktörerna för den ovan ”icke omnämnda” boken. Johansson har mage att kalla Hirdman ”Lavros [dvs. Rysslands utrikesminister, min anm.] förtroendeman” (s. 169). Johansson antyder alltså att Hirdman är köpt och går Rysslands ärenden. Det är ett lågvattenmärke i boken.
Avslutningsvis verkar Johansson vara en av få svenskar, som önskar att Sverige skickar trupper och slåss mot ryssarna om det blir en konflikt mellan Ryssland och balterna. Sven Hirdman har nämligen vid ett tillfälle sagt att ”detta är verklighetsfrämmande och skulle riskera vår egen säkerhet” (s. 170), varvid Johansson påpekar att så ”reduceras den svenska solidaritetsdeklarationen till en nullitet”. Här kan man fråga sig hur en innehållslös solidaritetsförklaring (se mitt inlägg här den 5 september 2015) kan bli en nullitet.
Boken är som framgått extremt enkelspårig, trots det bör den läsas!
Anmält arbete:
Mats Johansson, Kalla kriget 2.1. Onda imperiets återkomst. Timbro, 2015.
Mats Björkenfeldt är advokat verksam i Stockholm