[…] Ulf Kristersson förordar alltså svensk Natomedlemskap och ser den svenska alliansfriheten som ett hinder.
– Så länge alliansfriheten som begrepp står i vägen för att göra en nykter analys innebär det ett problem.
Är alliansfriheten ett problem? Har inte alliansfriheten varit en starkt bidragande faktor till att Sverige levt i fred under mer än 200 år. Därför kunde vi ta emot flyktingar från våra nordiska grannländer och från Baltikum, för att ta ett exempel på vad alliansfriheten betydde. Under det kalla krigets tid tillhörde Sverige den alliansfria rörelsen mellan öst och väst och gav starkt stöd till FN:s arbete i Dag Hammarskjölds anda – för lösningar av konflikter utan våld. Sverige har aldrig haft tillräcklig vapenmakt för att kunna försvara sig mot hotfulla grannländer som Hitlers Tyskland och Stalins Sovjetunionen. Alliansfriheten betyder fortfarande något, liksom diplomati och allmänna fredsskapande åtgärder.
Men Kristersson betraktar misstron mot Nato som en religion, alltså icke-faktabaserad eller med hans egen ordval icke-nykter.
– Det är uppenbart att socialdemokratisk utrikespolitik innebär en 1970-talsorienterad syn på FN och världen.
De flesta svenskar ställer sig fortfarande avvisande till svenskt Nato-medlemskap och vill dessutom att Sverige ska skriva under FN:s förbud mot kärnvapen, göra Sverige till en kärnvapenfri zon. I intervjun presenterar sergeant Kristersson inte ett enda argument till varför ett Natomedlemskap skulle vara en garant för fortsatt fred i Sverige.
Han försöker inte ens resonera om argument för och emot svenskt Natomedlemskap. Finns det andra och bättre sätt än att med upprustning bygga fred? Kan Sverige lära av Finlands pragmatiska hållning gentemot Ryssland? Hur vore det exempelvis om Stefan Löfven inviterade Vladimir Putin till Sverige? Läs artikel