Statsvetaren Ann-Sofie Dahl är biträdande professor (docent) i International relations i Köpenhamn. Hon är även knuten till något som heter Atlantic Council . På dess sajt presenteras hon så här:
”Ann-Sofie Dahl: Copenhagen-based columnist and regular contributor to two leading Swedish newspapers, Svenska Dagbladet and Sydsvenska Dagbladet, and Børsen, Denmark’s leading financial daily. Frequently contributes to journals and magazines such as Neo [numera nedlagd] and Axess in Stockholm and the prominent Danish daily Berlingske. A defense and international security expert, senior research fellow at the Center for Military Studies (CMS) in Copenhagen and adjunct fellow at CSIS. Co-founder of the Center for Political Studies, a Copenhagen think tank, has written several books on foreign and security policy; also consultancy work. Special interests: the future of U.S.-European relations, and the views of Americans outside Washington on the transatlantic alliance.”
Man får här intrycket att Ann-Sofie Dahl är mer av en opinionsbildare än en akademiker. ”En akademisk text är explicit, transparent och analyserande; läsaren ska normalt inte behöva läsa mellan raderna. Vidare gör den anspråk på att vara rimlig och trovärdig. Texten är inte vinklad.
I en artikel i Expressen i september 2008 förespråkade hon att hökarna John McCain och Sarah Palin borde vinna presidentvalet i Förenta staterna, som Obama senare vann. ”Republikaner är normala människor”, löd rubriken.
I juni 2007 angrepp hon Carl Bildt helt ogrundat i Expressen: ”Varför låter ni Bildt svika Israel?”
På sidan 130 i antologin Strategic Challanges in the Baltic Sea Region. Russia, Deterrence, and Reassurance (red. Ann-Sofie Dahl, Georgetown University Press 2018) påstår hon felaktigt att Ryssland har varit aggressivt i Östersjöregionen (”Russian Aggression in the Baltic Sea Region”, lyder rubriken). Därefter hävdar hon överraskande att Sverige och Finland inte är i stånd att försvara sig mot ”outside aggression”. Hon noterar vidare att ”all four parties in the center-right opposition are now fully in favour of NATO membership”. Hennes slutsats blir: “By far the best way for Sweden and Finland to enhance security in the Baltic Sea Region would thus be by joining NATO as proper members.” Men nu är det ju så att fyra partier i Sverige har en annan åsikt, vilket vi vet som läser denna sajt. Och dessa partiers skäl för detta lyser med sin frånvaro. Ann-Sofie Dahls bidrag i boken är mer av politisk propaganda, förklädd i akademisk skrud.
Boken är mot denna bakgrund måttligt intressant, men ett bidrag är uppseendeväckande. Jamie Shea, ”NATO deputy assistant secretary-general for emerging security challenges”, skriver på sidan 46:
“NATO and EU will need to have a dialogue on what collective defense means in the context, as the EU has an obligation to assist Finland and Sweden under article 42.7 and 222 of the Lisbon Treaty without having the planning or military structures to achieve this, these being naturally the preserve of NATO.”
Man får här intrycket att Sverige och Finland är Nato-anslutna bakvägen. Den som följer denna sajt vet att detta är vilseledande.