[…] Det är det här det är fråga om i Finlands aktiva stabilitetspolitik som berör var och en av de fyra pelarna i vår säkerhet. Vårt nationella försvar, vårt samarbetsnätverk i väst, våra relationer till Ryssland och den internationella regelbaserade ordningen – var och en av de fyra pelarna måste vi ha omsorg om.
Varje enskild pelare skulle i sig vara värd en egen argumentering. Vårt eget försvar som grundar sig på värnplikt utvecklas hela tiden. Vår försvarsmakt har redan nu god beredskap och medborgarnas försvarsvilja är den högsta i Europa. De förestående stora upphandlingarna stärker vår försvarskapacitet ytterligare. Detta har två viktiga effekter på vår säkerhet: samtidigt som vi upprätthåller en hög tröskel mot eventuella inkräktare blir vi en allt viktigare partner.
I vår relation till Ryssland håller vi strängt fast vid den gemensamma europeiska linjen om sanktioner, en linje vi själva har varit med och beslutat om. Samtidigt är det viktigt för oss att föra en tydlig och smidig dialog med Ryssland i frågor som gäller såväl vårt grannförhållande som internationell säkerhet. Denna dialog har fungerat väl.
Vi arbetar kontinuerligt för en regelbaserad ordning dels på etablerade internationella forum, dels genom att erbjuda våra goda tjänster och innovativa lösningar för att främja en dialog. Mänsklighetens stora ödesfrågor kräver globala svar. Utan dem rubbas vår säkerhet. Som exempel kan vi ta klimatförändringen. Att värna om vår planet är också ett slag av försvar.[…]
Finlands och Sveriges täta partnerskap med Nato är för oss en värdefull del av vårt internationella samarbete. Detta inbegriper såväl politisk dialog som deltagande i gemensamma övningar. I fråga om övningsverksamhet tycks det största allmänna intresset väckas av fysiska övningar, såsom Trident Juncture som för närvarande pågår i Norge. Det är också nyttigt att våra trupper deltar i dem för att utveckla sina praktiska färdigheter och kompatibiliteten. På samma gång övar vi oss att lämna och ta emot internationellt bistånd i enlighet med vår nya lagstiftning. Men jag poängterar att det är uttryckligen fråga om en fältövning för att träna den militära kapaciteten, och att man av detta inte ska dra några säkerhetspolitiska slutsatser.
[…]Trots vårt täta partnerskap finns det dock gränser, för båda parter. Vi är inte medlemmar i Nato. Vi agerar vid övningarna precis såsom vi skulle handla i verkligheten. Vi deltar alltså inte i beslutsfattandet enligt artikel 5 i Natos stadga eller genomförandet av det. I enlighet med riksdagens ståndpunkt bevakar vi vårt eget territorium och vi låter inte andra använda det för fientliga ändamål mot tredje parter. Hit får ingen komma utan att vara bjuden. Läs talet