På denna sajt har vi genom att lyfta fram två intressanta böcker (Iran Nuclear Accord and the Remaking of the Middle East respektive The Art of Sanctions. A View from the Field försökt analysera president Donald Trumps politik att ”ending United States Participation in an Unacceptable Iran Deal”.
I Foreign Affairs (snapshot 20/3) hävdar Kian Tajbakhsh, att USA inte har den minsta önskan att inleda ett storskaligt, militärt engagemang i Mellersta Östern (“its track record with such engagements is in any case not encouraging”). Så isolering av Iran tror Trump vara enda möjlighet att kunna blidka sina allierade där (de sex Gulfstaterna, Egypten och Jordanien) vilka planerar att med USA skapa ett nytt säkerhetsarrangemang, ”the Middle East Strategic Alliance (MESA)”, även kallat “the Arab NATO”.
Detta “the Arab NATO” verkar dock bortse från att FN:s säkerhetsråd den 20 juli 2015 genom resolution 2231 accepterat det slutliga avtalet ”Joint Comprehensive Plan of Action” (JCPOA), och enligt FN-stadgans artikel 103 är även staterna inom “the Arab NATO” skyldiga att respektera JCPOA. Donald Trumps krav på och sanktioner mot Iran strider mot JCPOA och interventionsförbudet i FN-stadgan, vilket klargjorts här i de tidigare länkade artiklarna.
I januari 2019 utkom ytterligare en angelägen bok i saken: Uncertain future. The JCPOA and Iran’s Nuclear and Missile Programmes (Routledge). Två av författarna, Mark Fitzpatrick och Michael Elleman, är knutna till the International Institute for Strategic Studies (IISS). De båda har medverkat till framtagandet av avtalet respektive vid vapeninspektioner i Irak.
I boken argumenteras mycket övertygande för att USA:s avträdande från avtalet är ett stort misstag.
Intressant är hur Israels premiärminister Benjamin Nethanyahu på en presskonferens i april 2018 avslöjade att han hade tillgång till 55 000 sidor hemliga dokument med mera, som visade att Iran hade under de långa avtalsförhandlingarna hemlighållit utredningar om pågående utveckling av kärnvapen, något Donald Trumps säkerhetsrådgivare John Bolton under en längre tid hade påstått. Vita husets pressekreterare uttalade omgående efter nämnda presskonferens, att man visste att Iran har ett sådant kärnvapenprogram. När det framkom att USA:s säkerhetstjänst hade kunskap om att detta program skrotats redan 2003, återkom pressekreteraren med en korrigering (”a typo”): från ”har” till ”hade haft”! Mike Pompeo, då chef för CIA, nu utrikesminister, gick så långt (lågt) som till att anklaga Iran för att lura världssamfundet: ”we’re just not seeing it”.
Alla anklagelser mot avtalet från framför allt republikanskt håll motbevisas övertygande i boken. Och det är en njutning, även om det rör svåra tekniska detaljer, att läsa hur sakligheten övertrumfar motsatsen, gång på gång.
Första året som president hade Trump rådgivare (Tillerson, MacMaster, Mattis) som såg fördelar med Iranavtalet, även om de utpekade Iran som en fiende. Den 9 april 2018 tog sagde John Bolton över som nationell säkerhetsrådgivare, och då gick det fort för Donald Trump att lämna avtalet. ”Insane” påstås den franske presidenten Emmanuel Macron ha sagt när han lämnade Vita huset, efter fruktlösa förhandlingar.
Ett långt avsnitt i boken handlar om Irans robotförsvar, som i och för sig inte bryter mot avtalet. Iran har gått med på att begränsa de icke kärnvapenbärande robotarnas räckvidd till 2 000 km (s. 111 och 124). Med hänsyn till att Israel har cirka 200 kärnvapenstridsspetsar (s. 12) är det förstås omöjligt att få Iran att begränsa sin försvarsförmåga ytterligare, är bokens budskap.
Genom att Iran än så länge efterföljt avtalet, har man fått politiska och diplomatiska fördelar världen över. I boken tas kortfattat frågan upp hur USA:s sanktioner kommer att direkt och indirekt påverka Irans tålamod att följa avtalet, varpå svaret är att det förstås finns gränser. Boken avslutas med att JCPOA – ”which have made the region and the world more stable – is on life support just three and a half years after it was signed. Its demise would be regrettable”.
Efter att ha läst denna bok är det bara att hålla med Johann Wolfgang von Goethe: ”Det finns inget värre än aktiv dumhet.”