[…] Sammanfattningsvis finns det alltså viktiga lärdomar från det tidiga 2000-talets säkerhetspolitiska missgrepp inför det fortsatta arbetet med att forma en bra svensk säkerhetspolitik. Möjliga slutsatser i ett sådant framtida arbete skulle kunna vara:
– Iaktta försiktighet med utrikespolitiska varumärken av typen ”ismer”, då en robust säkerhetspolitik måste vara verklighetsförankrad och spegla ett flertal olika idéperspektiv.
– Sverige som drivande aktör för internationell rätt och med stora ekonomiska resurser bör rimligen ta ett större ansvar än idag för den militärstrategiska situationen i Östersjöområdet tillsammans med partnerländer.
– Sveriges ”Grand Strategy” bör utformas så att de olika delarna, diplomati, militärmakt, kulturutbyte med mera, samverkar på ett effektivare sätt. Kanske bör Theodore Roosevelts policy ”speak softly and carry a big stick” tas till heder i Sverige, vilket skulle innebära en stor förändring.
– Fastlägg en stabil långsiktigt hållbar finansieringsnivå för försvarsmakten som möjliggör hög kostnadseffektivitet. Läs artikel