Regeringen har nu överlämnat en ny proposition (2019/20:28) till riksdagen om fortsatt svensk trupp i Irak.
Sverige skall delta med trupp i den USA-ledda koalitionen Operation Inherent Resolve (OIR). Då regeringen nu åter begär beslut om svenska soldater i Irak, innebär det att Sverige framgent blir en del i den bredare konflikten i Mellanöstern som nu hamnat i ett nytt än mer intensivt skede genom Turkiets angrepp i norra Syrien. Kopplingen till Syrien är uppenbar och ytterst farlig.
Koalitionen saknar mandat från FN:s säkerhetsråd. USA och Ryssland har inte varit intresserade av att få till stånd ett sådant mandat för att upprätthålla internationell fred och säkerhet utan föredragit att lämna fältet fritt för att genomdriva egna intressen och härjningståg.
Den svenska regeringen hänvisar till en inbjudan 2014 från Iraks regering som folkrättslig grund för insatsen. Denna grund framstår som klart tveksam, och den är hur som helst ingen anledning att dras in i stormaktsspelet som vi saknar varje inflytande över. Förslaget enligt propositionen innebär att Sverige låter sig utlämnas till stormakternas godtycke.
Båda stormakterna har intervenerat i regionen: USA-koalitionen i Irak och Syrien och Ryssland i Syrien. Ryssland hade en inbjudan av den syriska regeringen, som sannolikt var välgrundad, medan den USA-ledda koalitionen intervenerade i Syrien utan inbjudan, det vill säga en olaglig intervention.
Ett mandat från FN:s säkerhetsråd är ingen garanti för att allt går rätt till, men det skulle kunnat innehålla restriktioner: mål, tidsbegränsning och återrapportering till rådet. Nu blockerades emellertid Säkerhetsrådet, och USA och Ryssland tog sig friheten att intervenera på sätt som de tydligen bedömde gynnade deras egna nationella intressen och öppnade för krig utan slut.
USA-koalitionen har satt in sina bombangrepp i Syrien för att bekämpa IS och andra terroristgrupper men också för att bekämpa den syriska regeringen. USA har stött olika grupper och miliser, även islamistiska fundamentalister som ville störta regeringen i Damaskus. Efter diverse turer med ofruktbara försök att få fram ett trovärdigt alternativ till den syriska regeringen beslöt sig USA för att stödja kurderna i norra Syrien. Nu har man dragit bort stödet till kurderna, men in i det sista handlade det om att med hänvisning till koalitionen OIR söka ge bilden av något slags folkrättsligt grund för närvaron i norra Syrien. Någon sådan grund har aldrig förelegat.
Under alla år sedan 2014 har svenska regeringen obegripligt nog gett sitt stöd till OIR:s olagliga intervention i Syrien. Sveriges dåvarande utrikesminister Margot Wallström förklarade 2016:
“Sveriges deltagande i den globala koalitionen är brett och långsiktigt. Tillsammans med andra koalitionspartners syftar vi till långsiktig stabilitet i Irak och Syrien genom ett mångfacetterat bidrag som innefattar brett politiskt och militärt stöd samt utvecklingsstöd.” (OIRs hemsida)
Regeringen har även valt att ge stöd till oppositionen mot den syriska regeringen genom att ”stödja insatser i oppositionskontrollerade områden som rör utbildning och jobbskapande samt upprätthållandet av civila strukturer och myndigheter”. (Margot Wallström i riksdagen i juni 2018 )
Numera vet vi att det stödet med all sannolikhet även gått till grupper som militärt bekämpar den syriska regeringen och till den så kallade Fria syriska armén som idag tjänar som Turkiets legosoldater i interventionen mot kurderna i norra Syrien. Detta så kallade stöd bör undersökas i detalj. Allt talar för att det har skadat Syriens territoriella integritet och oberoende.
I regeringens proposition undviker man att tala om koalitionens olagliga intervention i Syrien. Så skriver man till exempel: ”Den militära insats i Irak som koalitionen leder går under namnet Operation Inherent Resolve (OIR).” Det är vilseledande redan då OIR inte skiljer på de militära insatserna i Irak och Syrien. Man har istället mottot för alla medlemmar i koalitionen: One Mission, Many Nations.
Det är oklart vad den svenska styrkan gör i Irak, eftersom all information är sekretessbelagd.
Regeringen säger att man måste vara kvar med tanke på att IS kan komma tillbaka. Detta är över huvud taget inte övertygande. Den irakiska regeringen utropade redan i december 2017 seger över IS i Irak.
Stödet i Irak för fortsatt utländsk militär i landet är i högsta grad ifrågasatt. Flera av Iraks största partier har krävt ett tillbakadragande av alla utländska styrkor. Sverige bör självfallet inte låta sig dras in i sådana interna angelägenheter och överväganden.
Det finns skäl att misstänka att regeringen vill ställa sig in genom att tillmötesgå USA:s begäran om att koalitionen skall bestå. Sådan inställsamhet har ett pris, men föga värde.
Kombinationen av att vi deltar i en koalition som begår folkrättsbrott i Syrien och den föreslagna fortsatta stationeringen i Irak innebär betydande risk för att Sverige dras in i en oöverblickbar regional konflikt. I propositionen noteras att, då spänningarna mellan Washington och Teheran i våras ledde till en som det uttrycks i regeringens förslag ”förhöjd hotbild”, medförde detta att svensk militär i maj gjorde ett ”uppehåll i sin verksamhet”. I klarspråk handlade det om risken att dras in i militära stridigheter, bland annat att angripas av iranskstödda miliser som ser alla utländska styrkor i Irak som del av USA:s militära närvaro. Hur den svenska statsledningen kan experimentera med sådana överhängande risker, utan att svenska genuina intressen är involverade, är faktiskt obegripligt!
Ingen kan säga vart utvecklingen går i Mellanöstern, där globala och regionala stormakter bekämpar varandra. OIR är en part i det här spelet och därmed är Sverige inblandat. Det spelat ska Sverige absolut inte delta i.
Riksdagen bör alltså säga nej till fortsatt svensk trupp i Irak och hålla sig borta från Syrien.