Regeringen har nu lagt fram en proposition om fortsatt svensk trupp i Afghanistan.
Sedan 2015 deltar Sverige i den Nato-ledda styrkan Resolute Support Mission (RSM). Insatsen har från början genomförts utan mandat från FN:s säkerhetsråd. Regeringen säger sig ha folkrättsligt stöd för militär i landet genom inbjudan från regeringen i Kabul.
För att en inbjudan om militär intervention skall vara i enlighet med folkrätten krävs att den inbjudande regeringen har kontroll över större delen av territoriet och att det inte handlar om att stödja ena sidan i en pågående inre konflikt. Det är uppenbart för alla som har någon kunskap om situationen i Afghanistan att inget av dessa villkor är uppfyllt, och därmed saknar också RSM och den svenska insatsen folkrättslig grund.
För ett par månader sedan såg det ut som om en uppgörelse om tillbakadragande av de amerikanska trupperna skull kunna träffas mellan talibanrörelsen och USA, men i sista stund gjorde president Trump helt om och avbröt alla samtal.
Nu förs kriget med förnyad intensitet. USA bombar mer idag än på tio år, och det är idag amerikanska styrkor som tillsammans med den afghanska armén står för de flesta civila offren. (Guardian 30/7)
Regeringens motiv är (om man bortser från standardfrasen att öka kvinnors rättigheter) ”att stärka Sveriges partnerskap med Nato”.
När regeringen skriver i propositionen att det ” finns ett behov och en efterfrågan av ett fortsatt svenskt militärt bidrag till utbildnings- och rådgivningsinsatsen”, betyder det i klartext att USA pressar Sverige och övriga deltagande stater att stanna kvar med militär. Utan det trycket skulle många av de övriga staterna i koalitionen för länge sedan ha dragit sig ur. Kriget har aldrig under de 18 år det pågått varit populärt i väst.
Kriget ägnas nu ett förstrött intresse även av de intervenerande staterna. Ingen har någon uppfattning om vad målen är, vare sig den svenska regeringen eller Nato. I Natos årsrapport för 2018 finns kriget, som är Natos i särklass största åtagande, på lite mer än en sida i den 136 sidor långa skriften, och detta trots att Nato, efter USA:s påtryckningar, ökat antalet trupper från 13 000 till 17 000.
Det kan tyckas att 50 svenska militära rådgivare inte borde betyda så mycket för oss rent politiskt. Men liksom i andra USA-ledda koalitioner är det för USA viktigt att visa upp många deltagande stater, även om bidragen i form av soldater är blygsamma. Mot slutet av den första amerikanska koalitionen i Irak 2004–2011 hade Norge kvar en (1) militär, men likväl framhävde USA då Norge som en viktig koalitionspartner, och den norska flaggan hissades tillsammans med på övriga koalitionsstaters på de amerikanska militärbaserna i landet.
För Sverige har det alltså ett politiskt pris som vi betalar genom att delta i kriget i Afghanistan. Vi framstår som en stat lierad med USA. Därmed riskeras trovärdigheten i vår alliansfrihet, och vi bidrar till ett krig utan slut. USA vill inte ha något mandat från Säkerhetsrådet utan föredrar att ha fria händer att föra kriget som man vill utifrån egna nationella intressen. Det kan inte ligga i Sveriges intresse att spela med i det stormaktspelet och låtsas som att det finns en folkrättslig grund för kriget.
Vid det nyss avslutade Nato-mötet i Bryssels förklarade Nato-chefen Jens Stoltenberg att alliansen blir kvar i Afghanistan. Samtidigt framhöll han att Nato stödde de tidigare fredssamtalen ”och skulle välkomna att de återupptogs” (Tolo News 25/10). Uppenbart är Nato krigstrött, och uttalandet kan ses som en kritik av att USA avbröt fredssamtalen.
Nu återstår det för den svenska riksdagen att göra sitt för att kriget kan få ett slut. Någon gång före jul skall riksdagen ta ställning till propositionen. Nu finns chansen för de folkvalda att ställa sig på rätt sida, det vill säga fredssidan, så att, då historien en gång skrivs, Sverige slipper skammen att för all framtid stå som en stat som bidrog till att kriget förlängdes.
Svenska soldater skall vara hemma i det egna landet för att stärka vår egen värnkraft och inte lejas ut som vilka legoknektar som helst.
Svenska soldater hade aldrig i Afghanistan att göra!