Sveriges militära materielförsörjning står inför omfattande strukturella utmaningar och viktiga strategiska vägval under, såväl som bortom, den kommande inriktningsperioden 2021–2025. Det nuvarande säkerhetspolitiska läget i Sveriges närområde präglas av Rysslands ökade militära förmåga och den ryska ledningens ökade beredvillighet att använda denna förmåga för att uppnå sina politiska syften. En beredvillighet som inte minst visat sig genom Rysslands krig mot Georgien 2008, annektering av Krim och militära aggression mot Ukraina 2014 samt intervention i Syrien sedan 2015.
Samtidigt har oron för Kinas växande makt och politiska ambitioner gjort att USA:s fokus gradvis har förflyttats mot Asien. Läget i Europas södra grannskap, Nordafrika och Mellanöstern, är dessutom alltjämt instabilt med flera överlappande konfliktlinjer.3 Mot bakgrund av denna omvärldsutveckling ökar nu Sveriges försvarspolitiska behov och målsättningar. Det försvarspolitiska inriktningsbeslutet från 2015 tydliggjorde ett förnyat fokus på nationellt försvar och under innevarande inriktningsperiod har betydande ekonomiska resurser tillförts Försvarsmakten. […]
Sveriges nära försvarsindustriella relation till Storbritannien och USA kompliceras av den Europeiska kommissionens och flera större
medlemsländers strävan efter en ökad försvarsindustriell integration på EU-nivå, senast genom etableringen av den Europeiska försvarsfonden. Sveriges nyligen undertecknade samarbetsavtal kring utveckling av nytt stridsflygplan tillsammans med Storbritannien sker i ljuset av ett stundande Brexit. Samtidigt har Frankrike och Tyskland tagit initiativ till ett konkurrerande stridsflygsprojekt vars utveckling med största sannolikhet åtminstone delvis kommer finansieras genom försvarsfonden. Därmed finns en överhängande risk att Sverige kommer behöva bidra finansiellt till teknologiutveckling av två stridsflygplan. Läs raporten