Sajten alliansfriheten.se fyller fem år den 19 februari.
Då vi inledde vårt arbete var debatten het om ett svenskt Nato-medlemskap, och vi fann det angeläget att bidra till diskussionen utifrån den hävdvunna alliansfriheten som plattform. Det är huvuduppgiften även idag. I grunden handlar detta om att genomtänkt och långsiktigt säkra Sveriges fred, territoriella integritet och självbestämmande. De som verkar för att överge alliansfriheten, denna vår långa, framgångsrika övergripande strategi, tar på sig ett oerhört ansvar. De inser inte att detta är ingenting som man lättvindigt experimenterar med. Det räcker med att man utan tillstymmelse till eftertanke avskaffade den allmänna värnplikten.
Fortfarande saknar Sverige en genomtänkt säkerhetspolitik.
Den så kallade Hultqvistdoktrinen som innebär förlitan på att USA skulle komma till hjälp om vi blir angripna har låg trovärdighet. Amerikanerna ifrågasätter inte bara Nato utan även stöd i allmänhet till Europa. USA har ställt in sig på Kina som sin huvudmotståndare och vill dra in oss i den konflikten.
I EU söker Frankrike ta ledningen både politiskt och militärt med European Intervention Initiative (EII). Den franske presidenten förespråkar ett gemensamt EU-försvar under franskt kärnvapenparaply.
Sverige deltar i två krig, Afghanistan och Irak, med det uttalade motivet att visa lojalitet mot USA i förhoppning om amerikanskt stöd i utbyte om vi blir angripna.
Regeringen trevar också efter ett andra ben att stå på genom att gå med i EII och överväga att delta i Frankrikes krig i Mali.
Deltagande i stormakternas krigsäventyr är farligt, särskilt då de som oftast inte har folkrättsliga grunder och är krig utan slut. Typiskt för dessa härjningståg är att tydliga mål saknas.
Sverige deltar i stora offensiva USA-ledda militärövningar i Nordeuropa som blir en del i en kapprustning med Ryssland där Arktis allt tydligare blir en farlig konflikthärd som kan spilla över på stater som inte distanserar sig.
Den skakiga svenska politiken är ihålig genom att vi inte har ett eget territorialförsvar för hela landet.
Vi behöver ett visst tröskelförsvar men det vi har är snarast anpassat för Natos behov med dyra flyg-, ubåts- och luftvärnsmissilsystem.
Först efter 2030 kommer enligt planerna tre brigader att finnas.
Den förda politiken har mött oro och motstånd på flera håll. I riksdagen har flera partier krävt tydliga mål och exitkriterier för deltagandet i internationella militära operationer.
Den uteblivna uppbyggnaden av armén har kritiserats och flera partier kräver att planerna på flera förband fullföljs.
Stödet för alliansfriheten är starkt, och anhängarna av Nato-medlemskapet är sedan ett par år märkbart på defensiven.
Bland allmänheten är försvarsviljan fortfarande utbredd och likaså stödet för värnplikt.
Vi är tillfreds med att ha uppnått en hel del under dessa fem år och summerar här:
Vi har stadigt fått fler besökare, och reaktionerna på sajten är genomgående mycket uppmuntrande. Sajten ses av många som en av de viktigaste källorna till nyheter och kommentarer om försvar och folkrätt.
Genom nyhetsbevakning och analyser har vi fortlöpande granskat den egna försvarsinriktningen och svenskt deltagande i militära operationer utomlands, med särskild tonvikt på folkrättsfrågan och vikten av att prioritera det egna nationella försvaret.
Bevakning av ny litteratur om försvar, folkrätt och stormaktspolitik har blivit en viktig del av vårt uppdrag, och vi har nu en kontinuerlig publicering av bokrecensioner.
På senare tid har vi även valt att lyfta fram historiska arbeten och texter som ger perspektiv på den svenska säkerhetspolitiken av idag.
Vi följer dagligen den säkerhetspolitiska debatten i våra nordiska grannländer. Alliansfrihet innebär inte isolering, och särskilt utvecklingen i Norden är av stor betydelse för vår egen säkerhetspolitik. Vi noterar särskilt att den uppfriskande, öppna försvarsdebatten i Norge är synnerligen värdefull; den ger perspektiv och är ofta kallsinnigt saklig.
Sajten behövs lika mycket nu som för fem år sedan, och vi arbetar vidare med målsättningen att vara en kraft också i framtiden för att bevara Sveriges alliansfria ställning. Vi har visat att det gäller att hålla distans till stormaktspolitiken brutala framfart, intriger och påtryckningar, som ständigt hotar mindre och mellanstora stater. Här finns det mycket att bygga på i svensk tradition. Vi ska inte göra oss urarva.
Vi har tidigare presenterat tio programpunkter som skulle kunna samla anhängare till folkförsvaret och alliansfriheten till gemensamt uppträdande. Det är nu femte gången som vi publicerar detta dokument. Vår tanke har varit att dessa punkter skall kunna färga diskussionen om de försvars-, säkerhets- och utrikespolitiska frågorna också inför kommande valrörelser och vi menar att innehållet fortfarande i hög grad känns aktuellt och relevant.
Utgivarna presenterar nedan ett diskussionsunderlag för en plattform för bevarad militär alliansfrihet och självständig svensk försvars-, säkerhets- och utrikespolitik.
- Sveriges folk vill fred. Fred är en förutsättning för nationell frihet. – Våra gränser får inte överskridas eller kränkas av någon.
- Sverige strävar efter att stå utanför krig. Vi ska inte strida för andra. – Vi garanterar ingens säkerhet; den oförbindande men klibbiga ”solidaritetsförklaringen” återtas.
- Vi allierar oss inte med militära makter. Vi har ett gott förhållande till dem. – Staten får heller inte upplåta baser åt främmande makt.
- Sverige för en självständig politik. Den utformas av våra folkvalda. – Säkerhets- och utrikespolitiken styrs från Stockholm.
- Sverige ska ha ett starkt nationellt försvar. Det ska vara defensivt till sin natur. – Det räcker inte med att hålla gränsen; försvaret ska vara uthålligt.
- Hela Sveriges land ska värnas. Detta kräver ett folkförsvar. – Försvarsmaktens ryggrad ska utgöras av en värnpliktsarmé, inte av yrkessoldater.
- Försvarsmaktens uppgift är att vara krigsavhållande. – För det fordras ett totalförsvar, med fullgoda resurser till alla vapenslag jämte civilförsvar.
- Inga svenska soldater deltar i anfallskrig. De övar för att skydda eget territorium. – Annars riskerar vi att dra på oss angrepp. Sverige intervenerar ej men deltar i fredsbevarande operationer under Förenta nationerna.
- Alla angreppskrig är olagliga. Folkrättens regler måste respekteras. – Småstaten får aldrig tumma på folkrättsprinciperna, främst FN-stadgan.
- Ingen hotar Sverige eller gör anspråk på svensk mark. – Det är ett gynnsamt läge för dialog och samverkan mellan alla berörda, för avspänning. Vi ska inte låta oss dras in i äventyrligheter som kan rubba detta fördelaktiga läge.