Wolfgang Hansson, Aftonbladet, skriver idag om huruvida västvärlden kommer göra om misstagen från Han skriver, helt korrekt, att västvärlden har en övertro på militära lösningar. Irak är ett exempel, men Hansson borde fångat det exempel som ligger ännu närmare till hands. Libyen. När jag träffade en av Libyens ambassadörer i ett europeiskt land sammanfattade han västs oförmåga med”You simply can not get the job done properly”.Uttalandet var naturligtvis ”off the record”. Men. Irritationen över västs interventionspolitik, som aldrig lett till någon långsiktigt hållbar lösning, var påtaglig. Libyen har idag två regeringar, två arméer, 1 200 milisgrupper samt är identifierat som IS andra front. NATO och EU satte in attackflyg men gick aldrig in med marktrupp. Och även om vi gått in med marktrupp är frågan om det hade kunnat fungera ändå. Senast FN-systemet gick in med marktrupp i en sammanfallande stat var i samband med Balkankonflikten. Där hela rest-Jugoslavien kollapsade in i en spiral av våld. Lösningen som EU och FN bakade fram byggde sedan på konceptet ”state-building”, att bygga nya stater kring etniska och religiösa minoriteter. Balkan präglas idag av något som bäst kan kallas för väntan. Väntan på den dag det internationella stödet till alla dessa småstater upphör. Läs artikel
NEJ TILL NATO-MEDLEMSSKAP OCH DCA-AVTAL!
