Kommentar till regeringens beslut att stödja Frankrike.
Som svar på Frankrikes begäran om stöd mot IS har regeringen erbjudit Frankrike transportflyg och förstärkning av den svenska insatsen i den franskledda FN-operationen i Mali med officerare. Dessutom överväger regeringen om ytterligare försvarsmateriel ska ställas till Frankrikes förfogande.Regeringen gick därmed emot oppositionens krav på att sätta in JAS-plan. Det är ett klokt beslut som vi har kommenterat på den här sajten.
Det finns skäl att också ta upp den folkrättsliga aspekten. Utrikesminister Margot Wallström förklarade under en presskonferens i Rosenbad på onsdagsförmiddagen:
– Vi är alltid noga med folkrätten och vi har gjort bedömningen att här befinner vi oss i en gråzon. Kommer det ett FN-mandat om en insats i Syrien kan det klarna.
Den ”gråzon” som utrikesministern talar om är att det saknas mandat från FN:s säkerhetsråd för att sätta in militärt stöd. Därmed rör det sig inte om någon ”gråzon”. Det finns helt enkelt inget folkrättsligt stöd att ingripa militärt i Syrien. Man kan tänka sig kollektivt självförsvar. Om utländska makter gått till väpnat angrepp mot Syrien eller Irak har statsledningarna där rätt att få till stånd kollektivt självförsvar mot angreppet.
Dock är det välkommet att regeringen säger sig fästa stor vikt vid att folkrätten och FN-stadgans våldsförbud upprätthålls. I samband med Rysslands annektering av Krim var svenska regeringen inte sen att kraftigt fördöma detta brott mot folkrätten. Samma hållning måste gälla vid synen på konflikten i Mellanöstern där stormakterna intervenerar utifrån sina egna intressen.
Folkrättens principer måste upprätthållas och kan inte överflyglas av suddiga solidaritetsförklaringar och solidaritetsklausuler.
Utgivarna