Svensk säkerhetspolitik har plötsligt ryckt fram som en politisk stridsfråga. Så brukar det inte vara.
Den parlamentariska Försvarsberedningen begärde i stor enighet att en studie av hur Sverige i dag samarbetar inom Norden, i EU och med Nato skulle göras. Resultatet presenterades efter valet i höstas, men regeringen lade den i byrålådan.
Utredaren Tomas Bertelmans slutsats är att det samarbete med Nato som utvecklats de senaste 25 åren har blivit så omfattande att ”vi knappast kan undgå att identifieras med alliansen”. Det gör att vi inte har det skydd ett medlemskap skulle innebära men inte heller den trovärdighet som alliansfriheten behöver för att ha någon mening. Slutsatsen ledde Bertelman till att föreslå ”en saklig och intressebaserad prövning av vad ett Natomedlemskap skulle innebära” – gärna tillsammans med Finland.
Finland har redan genomfört ett par utredningar om Finlands relationer med Nato, den senaste 2007. Men någon politisk vilja att föra in Finland i Nato finns inte, även om den nye statsminister Alexander Stubb (Saml) uttalat sig positivt om tanken. Men utrikesminister Erkki Tuomioja (S) är tydlig i sitt bidrag till den i höstas utgivna antologin ”Bevara alliansfriheten – nej till Nato-medlemskap” (Celanders förlag) att finskt medlemskap inte är aktuellt: ”Finland anser inte att det skydd som Natos artikel 5 erbjuder skulle öka vår säkerhet och vi ser det inte som motiverat att vara delaktiga i de förpliktelser som den medför.” Läs artikeln.