Försvarsmakten meddelar att förberedelserna är i full gång med att överföra specialstyrkor i form av en helikopterburen insatsstyrka om 150 man till den franskledda Takubastyrkan. Uppgiften är att bekämpa terroristgrupper och upprorsmän, och styrkan skall vara beredd att sättas in ”när och var den behövs”.
Försvarsmakten anger försiktighetsvis att ”mandaten är olika” för de skilda styrkor som opererar i Mali (förutom Takuba den Franskledda Barkhane, FN-insatsen Minusma och den regionalt bemannade Sahel 5 G). Vad man inte säger är att det saknas folkrättslig grund för Takubainsatsen. Det finns inget mandat från FN:s säkerhetsråd, endast en inbjudan från regeringen i Mali som dessutom störtades genom en militärkupp bara ett halvår efter det att Sveriges riksdag fattade beslutet att gå med i Takuba, vilket vi kommenterat tidigare på den här sajten.
Situationen i Mali är komplex med ett antal konflikter samtidigt mellan regeringsmakten och olika upprorsgrupper och terroristmiliser. Frankrike och den svenska regeringen vill beskriva konflikterna som enbart orsakade av islamistiska extremister, medan de flesta bedömare pekar på att motsättningarna till stor del handlar om strider mellan etniska grupper, boskapsuppfödande nomader å ena sidan och bofasta jordbrukare å den andra sidan, och om krympande resurser på grund av klimatförändringar.
Sådana motsättningar kan aldrig lösas militärt genom intervention av utländska trupper. Opinionsmätningar visar att de flesta malier är emot den franskledda interventionen och ser den som en fortsättning på ett gammalt kolonialkrig. Kritiken intensifierades i början av 2021 då Frankrike genomförde ett bombangrepp som enligt Paris var riktat mot jihadister. Påståendet tillbakavisades omedelbart av såväl den nomadiska befolkningen Fulanis ungdomsorganistion, som lade fram namnen på 19 dödade civila,och Läkare utan gränser.
Företrädare för oppositionen mot den maliska regeringen har hävdat att man måste börja en dialog även med jihadistiska grupper. Detta har hittills avvisats av Frankrike.
Nu riskerar konflikten att spridas till grannländerna. Svenska regeringen är inställd på att vi skall delta också i sådana större insatser i regionen, och först handlar det om att träffa en överenskommelse med Niger om att kunna göra operationer in på det landets territorium:
“The Swedish task force will also be able to operate on Niger territory, following a request by Niger”, skriver Försvarsmakten.
Frankrike är i närmast desperat behov av att dra med sig andra stater i sin Takubastyrka, eftersom man har insett att man har små möjligheter att vinna kriget på egen hand. Franska allmänheten har tidigare oftast accepterat, om än utan entusiasm, interventionerna i Afrika. Nu riskerar detta bräckliga stöd att ersättas av motstånd mot det åttaåriga kriget sedan flera franska soldater dödats av vägbomber och vid överfall från upprorsgrupper den senaste månaden. Franska regeringen försöker mildra kritiken på hemmaplan och har annonserat tillbakadragandet av 600 man från Mali men har ännu inte genomfört detta. Liksom tidigare Trump vill Macron få bort kriget från förstasidorna i tid före presidentvalet 2022.
President Macrons vädjan i november om en ”europeisering” av Takubastyrkan för avlasta Frankrike har fått ett minst sagt ljummet mottagande. Tyskland har artigt men bestämt tackat nej till att bidra militärt och nöjer sig med politiskt stöd. Även Norge har sagt nej efter en skarp debatt på stortinget. Storbritannien har hittills bara sagt sig stödja insatsen politiskt.
Förutom Sverige har Nederländerna, Estland, Belgien, Danmark, Tjeckien och Portugal meddelat att man skall delta militärt. Endast Estland har dock trupper på plats.
Svenska riksdagen har chansen att ompröva beslutet i höst när frågan om Takuba åter kommer att behandlas. Erfarenheterna av det mer än 18-åriga deltagandet i kriget i Afghanistan borde vara tydliga nog för att de folkvalda skall sätta stopp för deltagande i ännu ett krig utan slut.