Under perioden 7 juni till 18 juni arrangerar Sverige, Finland och Norge en internationell flygövning, Arctic Challenge Exercise 2021 (ACE 21), där Norge är övningsledare. Övningen genomförs för femte gången inom ramen för det nordiska samarbetet och det Cross border-avtal som har ingåtts mellan länderna.
Deltagande är även Storbritannien med A330 Voyager (lufttankningsflygplan), Nederländerna med ett KDC-10 (lufttankningsflygplan), USA med KC-135 Stratotanker (lufttankningsflygplan) och Nato med AWACS-flygplan (stridsledning och luftbevakning).
Totalt cirka 70 flygplan och drygt 3 000 mannar är involverade, vilket gör ACE till en av de största flygövningarna i Europa i år.
Liksom tidigare år anger den svenska försvarsmakten att övningsscenariot är en internationell fredsfrämjande krishanteringsinsats under FN-mandat.
Försvarsmakten skriver på sin hemsida att övningen inte riktar sig mot Ryssland utan att det är en defensiv övning för att samtrimma flyg, främst från de nordiska länderna.
Det finns dock anledning att sätta ett frågetecken för syftet med övningen och även för hur det kommer att uppfattas av omgivningen. En av de största militära flygövningarna i Europa skall nu genomföras på Nordkalotten och Arktis där det under de senaste åren har pågått en intensiv upprustning både från USA:s och Natos sida och samtidigt från Rysslands sida.
USA lägger stor vikt vid övningen vilket framgår av det Letter of Intent (avsiktsförklaring) som skrivits mellan försvarsministrarna för USA, Sverige, Finland, Danmark och Norge. Där understryks att övningen är på nivån flag exercise som betecknar att det handlar om en scenarioövning på högsta nivå i en realistisk miljö.
Avsiktsförklaringen säger också att syftet är att upprätthålla säkerhet och stabilitet inte bara i det nordiska och baltiska området utan även i Arktis och Nordatlanten.
En talesperson för det amerikanska flygvapnet redovisade för Air Force Magazine i februari att övningen handlar både om kollektivt försvar och om avskräckning.
Avskräckning, deterrence, är en term som avser förmågan att rikta slag mot en motståndare in på dennes territorium.
Under övningen ACE 2019, där Sverige hade huvudansvaret för uppläggning och planering, kombinerade USA deltagandet med övningar med syftet att slå ut luftförsvaret på ryska baser på Kolahalvön vilket vi tidigare kommenterat.
I samma artikel i Air Force Magazine sägs att avsiktsförklaringen för ACE 2021 skrevs under samma vecka som USA för första gången stationerade strategiska bombplan av typen B-1B till norra Norge.
Men även andra steg har tagits under den senaste tiden som ökar spänningarna i regionen.
I maj offentliggjordes förslag från norska regeringen att USA skall få exklusiv tillgång till flygbaserna Rygge, Sola och Evenes. Här skall amerikanska soldater operera som om de var hemma medan baserna undandras norsk suveränitet. Beslutet skall tas av Stortinget.
Ryssland fortsätter sin upprustning och genomför offensiva övningar i regionen.
ACE 21 kan inte ses som en övning oberoende av stormaktsrivaliteten i norr. Att kalla övningens scenario fredsbevarande med FN-mandat saknar helt enkelt trovärdighet. När en av Europas största flygvapenövningar genomförs tillsammans med USA och Nato-stater i högspänningsområdet i Arktis och Nordkalotten är det så långt från fredsfrämjande FN-operationer man kan komma. Sådana genomförs i länder där det råder en inre konflikt och där FN-styrkor skall verka för pacificering och där det finns mandat från stormakterna i Säkerhetsrådet. Man kan ta Minusma i Mali som ett exempel.
Redan vid starten av Arctic Challenge Exercise 2015 förklarade regeringen att det handlade om att ”ge en signal” till omvärlden, det vill säga till Ryssland.
Det är därför inte konstigt att Ryssland har betraktat varje ACE-övning som riktad mot sig.
Sverige skall, enligt vad försvarsminister Peter Hultqvist deklarerat, endast delta i övningar med andra stater där vårt eget nationella försvar stärks och de skall inte riktas mot annan stat.
Inslag i det nordiska samarbetet mellan Sverige, Finland och Norge, ”Cross Border Training”, kan i och för sig vara ett effektivt sätt att utveckla och förbättra det svenska försvaret.
När det samarbetet används för att med USA och Nato öva i Arktis och Nordatlanten bidrar vi istället till att höja spänningarna, vilket inte kan gagna försvaret av Sverige.