”Det är inte bara Kabulregimen som har kollapsat i Afghanistan. Det som har hänt leder hela västvärlden till frågor av mer omfattande och grundläggande natur” sa president Sauli Niinistö på ambassadörsdagarna nyligen. Han fortsatte: Vilken är västvärldens förmåga att främja sina värderingar globalt? Och finns det ens längre vilja till det? Och vad innebär allt detta för världsordningen?
Om vad som hunnit sägas sedan kriget bytte fas skrev Katarina van den Heuvel nyligen i Washington Post: ”I stället för att fokusera på hur USA kom ut ur Afghanistan, vänligen fokusera på hur de kom in” (WP 17.8.21). Det är ett gott råd också till alla de finländska socialdemokrater, gröna, vänsterförbundare och till och med fredsförbundare som under årens lopp har anslutit sig till föreställningen om en välmenande krishanteringsoperation. […]
I artiklar som fokuserade på hur västvärlden kom att anfalla Afghanistan stötte jag på namnet Benjamin Ferencz, säkerligen välbekant åtminstone för äldre specialister på folkrätt och internationell politik.
Ferencz tillbringar när detta skrivs sitt hundraandra levnadsår, veterligen i Florida och är därmed den sista nu levande åklagaren mot nazisternas ledning i Nürnbergrättegångarna efter andra världskriget. […]
Benjamin Ferencz har mycket riktigt hållit fast vid sina principer. Efter beskedet om att US Navy Seals hade skjutit ihjäl Usama bin Ladin i Pakistan i början av maj 2011, meddelade Barack Obama att rättvisa hade skipats. Benjamin Ferencz var inte riktigt av samma åsikt. ”Frågan är i detta fall om det som gjordes var ett legitimt självförsvar,” sade Ferencz. Han ansåg att det hade varit bättre att fånga bin Ladin och skicka honom till domstol. Och 2006, när Saddam Hussein stod inför rätta, sa Ferencz att han var glad, men tillade, att även George W. Bush borde ställas inför rätta. Läs artikel