Arméchefen Anders Brännström lät sig nyligen intervjuas. Hans budskap var alarmerande: Sverige kan inom några år vara i krig. Ett utdrag av intervjun sändes i STV den 26 januari. Försvarsminister Peter Hultqvist tog direkt, i tv, avstånd från arméchefens bedömning. Arméchefen har, enligt min mening, saboterat möjligheterna att inom rimlig tid skapa de starkt förbättrade markstridskrafter som erfordras för att det nationella försvaret skall få substans av betydelse.
Skadan ligger på tre plan.
- Utspelet är av säkerhetspolitisk art och så illa underbyggt att det kan avfärdas av rent formella skäl, utan avseende till sakinnehåll – något som försvarsministern begagnat sig av. Detta minskar förtroendet för både den politiska och den militära ledningen av försvarsmakten. Arméchefen har vare sig uppdrag eller kompetens att göra trovärdiga säkerhetspolitiska bedömningar.
- Arméchefens säkerhetspolitiska utspel görs inför så kallade markstridsdagar, där han samlar stora delar av sina förband, i syfte att stimulera dem till ansträngningar, främst utbildningsmässiga, så att de inom några år är redo att gå i det krig han håller för möjligt. Men han talar inte om vilket slag av krig det gäller. Är det fråga om en traditionell invasion? Det är en utopisk tanke att Brännströms markstridskrafter skulle kunna göra något som helst motstånd i ett sådant fall, oavsett intensiv utbildning i arméchefen Brännströms regi. Mer aktuellt torde vara ett så kallat hybridkrig i den mening som Ryssland tillämpade vid annekteringen av Krim och där angreppsmålet ”mjukas upp” med icke-militära insatser, innan militära stridskrafter öppet sätts in. I försvaret mot sådana angrepp spelar egna militära förband stor roll. De behövs för att övervaka territoriet och för att engagera egen befolkning i försvaret. Brännströms markstridskrafter saknar – hur mycket han än övar dem under ett par år – erforderlig territoriell försvarsförmåga. Hans utspel kan vilseleda både försvarsministern och personalen i förbanden och få dem att falskeligen tro att detta är möjligt.
- Det är endast genom politiska beslut om omstrukturering av försvarsmakten, inklusive markstridskrafterna och armén, som denna kan bli en aktör av positivt värde för rikets säkerhet i lägen där utvecklingen innebär hot om krig eller inskränkningar i självständigheten.
Försvarsminister Peter Hultqvist har tydligt visat att han inte vill ha några omvälvande förändringar i närtid när det gäller till exempel personalförsörjningen. Om han hade velat ha en återgång till ett pliktförsvar – som enligt min mening är väl motiverat med hänsyn till behovet av ett effektivt territorialförsvar – borde han redan nu anbefallt den i en sådan process viktigaste åtgärden nämligen att förbättra rekryteringen av utbildningsbefäl. Så har inte skett.
Han har i stället försäkrat sig om ett pålitligt fördröjningspiller i saken. Annika Nordgren Christensen (MP) har fått i uppdrag att utreda personalförsörjningen Hon har inte bråttom. I en intervju i Norrländska Socialdemokraten 26 januari uppger hon dels att hon först i höst skall lämna rapport, dels att frivilligförsvaret alltjämt skall vara grunden.
Carl Björeman är pensionerad generallöjtnant