[…] Så här lät det i Niinistös nyårstal:
– Låt mig konstatera än en gång: till Finlands rörelsefrihet och valmöjligheter hör också möjligheten att alliera sig militärt och ansöka om medlemskap i Nato, om vi själva så beslutar.
Men den svenska regeringen vill inte han ha någon Nato-option. Så sent som i helgen upprepade försvarsminister Peter Hultqvist att det inte ligger i korten, att det i dagens spända läge gäller det att sitta still i båten och för övrigt är det regeringen och inte riksdagen som sköter utrikes- och säkerhetspolitiken. Mer stängd kunde inte dörren bli till den så kallade optionen.
Nu börjar vi närma oss det intressanta – vad betyder en Nato-option?
Man skulle kunna säga att en Nato-option är en självklarhet. Självklart bestämmer varje land själv om sin utrikespolitik. Det ska inte behöva upprepas i tid och otid eftersom det är just – en självklarhet.
Nu är det dock inte självklart för alla, exempelvis inte Ryssland. På den kravlista som Putins regim lämnade över till USA och Nato före jul slås fast att Nato inte ska få ta in fler medlemmar. Alltså varken Sverige, Finland eller Ukraina.
I bästa fall är en Nato-option alltså rätt och slätt en självklarhet.
Men i sämsta fall är det något helt annat. Nämligen ett kodspråk för att Nato inte bara är en option. Avsikten i det här scenariot är inte att säga att medlemskap i Nato är en möjlighet av flera. Det är målet. Läs artikel