Solidaritetsförklaringens tillkomst, Mats Björkenfeldt

Den 5 september 2015 påpekade undertecknad på denna sajt att den så kallade ”Solidaritetsförklaringen är en gummiparagraf att inte lita på”.

Jag angav: ”En enhällig riksdag påpekade 2009 att ’Sverige kommer inte att förhålla sig passivt om en katastrof eller ett angrepp skulle drabba ett annat medlemsland eller nordiskt land. Vi förväntar oss att dessa länder agerar på samma sätt om Sverige drabbas. Sverige ska därför kunna såväl ge som ta emot militärt stöd’.”

Vid en närmare analys förhåller det sig på följande sätt:

I prop. 2008/09:140, s. 9 står endast: ”Regeringen står bakom den av

Försvarsberedningen deklarerade solidaritetsförklaringen.”

Vad innebär det i detta sammanhang att en enhällig riksdag antog propositionen?

Regeringen föreslog att riksdagen godkände:

”1. att målet för politikområdet Försvar upphör att gälla vid utgången av 2009 (avsnitt 5.1),

  1. det mål för det militära försvaret som ska gälla fr.o.m. 2010 (avsnitt 5.1),
  2. att de krav på operativ förmåga som riksdagen tidigare beslutat ska upphöra att gälla vid utgången av 2009 (avsnitt 5.3),
  3. regeringens förslag till Försvarsmaktens operativa förmåga fr.o.m. 2010 (avsnitt 5.3) samt
  4. inriktningen för insatsorganisationens utformning 2014 (avsnitt 6.1).”

Något förslag om att riksdagen skulle godkänna solidaritetsförklaringen fanns inte.

Allan Widman är riksdagsledamot och Liberalernas försvarspolitiske talesperson, och han var ledamot av Försvarsberedningen då solidaritetsförklaringen konkretiserades. Han påstår i en intervju 2013 att solidaritetsförklaringen ”har blivit en politisk nödlösning och Natomotståndarnas ’snuttefilt’”.

Men nu är det så, att den svenska riksdagen befinner sig i den unika positionen att inga väpnade trupper alls får sändas utomlands eller i övrigt sättas in utan riksdagens uttryckliga godkännande. (15 kap. 16 § Regeringsformen)

Vid väpnat angrepp mot riket, eller vid en kränkning av rikets territorium, får regeringen dock ensam fatta beslut utan att avvakta riksdagens godkännande. (15 kap. 13 § Regeringsformen)

Så Sveriges Riksdag har aldrig godkänt solidaritetsförklaringen, och den dåvarande regeringens åsikt i mars 2009 har ingen relevans i dag!

 

Mats Björkenfeldt är advokat, verksam i Stockholm