[…] Det är en stor kontrast till hur det gick till när Sverige både beslutade om alliansfrihet – som skulle syfta till neutralitet i krig – och att inte utveckla egna eller hantera andra länders kärnvapen. 1968 var den svenska linjen, efter långa överväganden, studiecirklar och säkerhetspolitiska bedömningar fastslagen. Nu säger socialdemokratiska källor att Palmetiden är över. Det innebär att partiets mest erfarna röster från början avskrivs som ointressanta. Det gäller många, från FN:s tidigare vice generalsekreterare Jan Eliasson, den förra utrikesministern Margot Wallström och den tidigare ministern och kabinettssekreterare Pierre Schori till de tidigare socialdemokratiska statsministrarna. Även äldre nedrustningsexperter och diplomater som Hans Blix och Rolf Ekéus röster skall inte höras.
Däremot är det intressant att den privatägda vapenindustrin är en med de nuvarande politikerna i regeringen likställd aktör. Vid det hemliga högnivåmötet om Nato – som hölls i Finland för en tid sedan med den finländske presidenten som värd – fanns inte bara Sveriges finansminister Mikael Damberg med från svensk sida, utan också Jacob Wallenberg från Investor. Majoritetsägare i det snåriga och i ett för utomstående svårgenomträngliga vapenkomplexet där mutaffärer och oegentligheter under samlingsnamnet ”Bofors” varit en del. Läs artikel