”Om Sverige skulle välja att skicka in en Nato-ansökan i det här läget skulle vi ytterligare destabilisera läget i Europa.”
Så sa statsminister Magdalena Andersson (S) i början på mars. Det var en ren sakupplysning.
Sådana tål vi inte längre och hon blev kölhalad. Som om hennes konstaterande var till stöd för Ryssland. Exemplet är illustrativt för det offentliga samtalet just nu.
Alla har blivit idealister. En krass realist beskrivs som landsförrädare, eller värre.[…]
När (nästan) alla makthavare och opinionsbildare nu vill att Sverige ska ansluta sig till Nato i rekordfart är också det, märkligt nog, drivet av idealism.
Försvarsminister Peter Hultqvist (S) berättade i en intervju att Sverige, om vi går med i Nato, kan räkna med ”en hel katalog” av riktade ryska åtgärder mot Sverige. ”Cyberhot, hybridhot, sabotage, underminerande av vår statsorganisation, alla olika typer av attacker som man kan tänka sig.” Ingen bryr sig om detta. Knappt ens nyhetsredaktionerna, de trummar på med en allt mer aktivistisk entusiasm inför det stora beslutet. Skriver om en spänstig comeback-replik till ryssen hellre än om riskerna. Läs artikel