Vi har en verklighet före och en annan efter Rysslands invasion Ukraina, sade exempelvis den socialdemokratiska kulturministern Jeanette Gustafsdotter i Karlskrona och Ronneby.
Verkligen? Frågan är om det är en så annorlunda verklighet nu än den som vi redan hade. Att Sverige jackat upp försvarsmakten de senaste åren, satt trupp på Gotland och återinfört värnplikten antyder att det inte är så oerhört nytt det som nu händer.
Det här har tvärtom legat i korten länge. I tusen år, typ. Ryssland, som ett tag gick under beteckningen Sovjetunionen, har hela tiden varit en antagonist som vi varit tvungna att förhålla oss till. Och de till oss, ska väl tilläggas. […]
Jag minns att jag när försvarsmakten började monteras ner träffade, i en TV-studio, en av de ansvariga ministrarna för skrotningen. Denne har sina rötter i Karlskrona och behövde därför inte undervisas i hur hotbilden traditionellt ser ut för Sverige. Jag frågade:
– Innebär nedrustningen också en beredskap för återupprustning när ryssarna börjar röra på sig igen?
– Då får vi rusta upp igen, sade ministern bestämt.
Och det är detta som nu sker. Vi återgår till normalläget, att hotet från Antagonisten i öst tvingar oss att åter rusta oss till en anständig nivå för att kunna försvara rikets oberoende.
Så det där budskapet om att vi har ett helt nytt läge i säkerhetspolitiken, det tror vi inte på. Det är i huvudsak ägnat åt att måla upp en lämplig hotbild som ska få folk att acceptera att ett avgörande framtidsbeslut tas några ett par månader innan ordinarie val till riksdagen. Läs ledaren