Det är inte lätt att vara Natokritiker i dessa tider. Det har bland andra Erkki Tuomioja fått erfara, efter att helt korrekt ha noterat att finländska medier befinner sig i ett tillstånd av krigspsykos. Som vanligt när politiker kritiserar medier blir imperiets motattack skoningslös och lusen lästes av Tuomioja. Sedermera har han resignerat och konstaterar att tåget har gått, Finland ansluter sig till Nato och att det i det läget är bäst att beslutet fattas så enhälligt som möjligt. För att lämna mindre utrymme för alla möjliga besserwissrar när det sedan går åt helsike, kan man förmoda. […]
Nackdelarna är i och för sig stora, och det kan kanske vara allt skäl att nämna några av dem. För det första blir vi i vår stora grannes ögon ett fientligt sinnat land. Det kommer att leda till militär upprustning vid vår (Natos) gräns. Mera trupper, mera militäranläggningar. Det kan med största sannolikhet i sin tur förorsaka ett behov att placera Natostyrkor i vårt land. Detta leder i förlängningen till att vardagen i längden blir ytterst obehaglig, med till ett minimum nedskurna mänskliga och ekonomiska kontakter österut och det ryska folket. […]
Allt som allt har den process som nu för oss in i Nato varit skandalöst lättvindig där argumenten mot medlemskap antingen inte har getts just något utrymme alls eller viftats bort med något obestämt påstående om att vi kan hantera dem. Politikernas ansvar är att fatta beslut som på lång sikt gynnar nationen, inte att utnyttja tillfälliga folkopinioner födda av en i och för sig förståelig oro. Ordet politikerförakt används ofta lättvindigt, men i dag gör sig våra ledare förtjänta av det. Läs artikel