I en TT-artikel, återgiven i Ystads Allehanda (15/5), svarar Eva Hagström Frisell, forskningsledare vid FOI:s enhet för säkerhetspolitik, på frågor om vad ett Nato-medlemskap skulle få för följder för Sveriges del. Hon får frågan: ”Kan svenska värnpliktiga tvingas strida för andra länder om Sverige går med i Nato?”
Hon svarar: ”Det är inte troligt. Man brukar inte skicka ut värnpliktiga i internationella insatser, utan det sker efter avslutad utbildning i så fall. Då kan man bli placerad i ett krigsförband som vid en eventuell mobilisering av krigsorganisationen inom Nato kan beslutas att skickas ut.”
Detta är dimmigt.
Värnplikt omfattar principiellt alla svenska män och kvinnor i åldern 18–47 år. Ett fåtal av dessa genomgår numera militär grundutbildning. Men efter avslutad grundutbildning och placering i krigsförband upphör ju inte tjänsteplikten för dessa. Krigsförbanden befolkas av värnpliktiga (meniga och befäl), stamanställda och reservofficerare. Sådana krigsförband, av vilka de flesta tyvärr är avvecklade, ska tjäna Sverige försvar. Värnpliktiga i dessa enheter lär inte kunna tvingas ut i internationella militära operationer. Där får man, enligt gällande lagstiftning, lita till yrkessoldater, om dylika insatser står i överensstämmelse med FN-stadgan.
Och så bör det vara också efter ett eventuellt Nato-inträde. Hagström Frisells formulering – ”Man brukar inte skicka ut värnpliktiga i internationella insatser” – är således vilseledande. Här handlar det om ett frivilligt åtagande från den värnpliktiges sida. Ingen som nekar kan straffas eller fås att lämna organisationen. Svenska krigsförband ska skydda svenskt land.