Turkiet, Sverige och Finland har gjort upp och undertecknat en avsiktsförklaring.
Turkiska krav rörande vapenexport, terroristlagstiftning och utlämning av personer har hanterats i en förhandling om var gränsen går för Sveriges självbestämmanderätt.
Den har föregåtts av möten och underhandlingar med olika stormakter och Nato där vår suveränitet har satts på spel.
Förhoppningar har ställts på att USA skulle reda ut våra interna affärer och göra upp om vilka eftergifter som Sverige måste gå med på. Sverige har pressats hårt och förmåtts att slira på suveräniteten. Statsledningen har försatt oss i en situation, där landet saknat styrsel och blivit utlämnat till främmande makters godtycke.
Enligt avsiktsförklaringen gäller att Sverige upphör med stödet till kurdiska organisationer i Syrien. Sverige förbinder sig att hindra aktiviteter av PKK och alla andra av Turkiet utpekade terroristorganisationer såväl som organisationer anknutna till PKK samt aktiviteter av enskilda eller grupper som är knutna till eller inspireras av dessa terroristorganisationer.
Sverige utlovar vidare hårdare lagstiftning mot terrorister.
Sverige utlovar också att det existerande vapenembargot mot Turkiet upphör.
En för Turkiet, Sverige och Finland gemensam samarbetsmekanism, som innefattar områden som lagändringar och utbyte mellan underrättelseorganisationer och uppföljning, skall etableras.
Sverige skall granska liggande ärenden om begäran från Turkiet för utlämning av enskilda personer, misstänkta för terrorism, och skall tillsammans med Turkiet skapa ett juridiskt ramverk för att möjliggöra snabb utlämning i enlighet med Europakonventionen.
Sverige, Finland och Turkiet åtar sig att bekämpa desinformation och skall förhindra att deras inhemska lagar kan överträdas av terroristorganisationer för att anstifta våld mot Turkiet.
Överenskommelsens alla delar skall följas upp genom ett gemensamt forum med deltagande av de tre ländernas utrikesministerier, juridiska avdelningar samt säkerhetstjänster.
Att sådana krav accepterats är ett farligt tecken på hur långt en statsledning är beredd att ge efter på vår nationella självbestämmanderätt.
Statsminister Magdalena Andersson beskriver processen som ledde fram till överenskommelsen som konstruktiv:
”Det var väldigt konstruktivt. Vi har förarbetat med våra medarbetare och haft telefonsamtal med Erdogan. Är det så att tre parter sitter i ett rum och vill komma överens då kan man också göra det.” (SVT 29/6)
Det är en uppenbar skönmålning eftersom det visat sig att Sverige, som det ser ut, har gett med sig på alla punkter som tidigare aviserats som krav från Turkiet och att man nu förbundit sig att låta Turkiet följa upp och granska hur svensk rättstillämpning och svensk lagstiftning utvecklas.
Magdalena Andersson kunde inte svara SVT på frågan om vem som fått flytta sina positioner mest, men överenskommelsen talar sitt eget tydliga språk: att Sverige har lagt sig och Turkiet fått igenom sitt.
Statsministerns kommentar var endast det intetsägande:
”Vi kunde prata igenom och förklara hur vi jobbar mot terrorism i Sverige.”
I Turkiet beskrivs Erdogans beslut som en triumf, enligt SVT:s Turkietkorrespondent Tomas Thorén:
”På förstasidor kan man läsa ’Erdogans stora seger i Madrid’, det beskrivs som en stor framgång, en triumf, som att han har stått upp för Turkiets intressen.”
President Erdogans kansli sade igår att Turkiet “fick vad man ville.” från Sverige. (Le Monde)
Uttalandet understryker allvaret i den svenska felorienteringen.
Redan på onsdagens förmiddag kom uppgifter i Svenska Dagbladet om att Turkiet nu kräver 33 personer utlämnade från Sverige och Finland.
Turkiet har fått igenom en mekanism för uppföljning av överenskommelsen har på så sätt säkrat ett fortsatt inflytande över Sveriges medlemskapsprocess. Genom att ingå en avsiktsförklaring som är oklar på flera punkter och som förutsätter utfyllnad och tilläggsöverenskommelser har Sverige utlämnat sig till Turkiskt godtycke och tryck. Det kommer Sverige att få veta av fram till dess att Turkiet på bindande sätt godkänner svenskt medlemskap. Turkiet har övertaget och kommer sannolikt att hävda att vi inte infriat avsiktsförklaringen
Detta är ett mönster som kommer att gå igen om Sverige blir medlem av alliansen. Vår självbestämmanderätt riskerar att trasas sönder, när den ställs mot mäktigare staters anspråk på att diktera villkor. Endast en mycket stark nationell rörelse kan hålla emot när Sveriges roll i Nato utmejslas. Det kommer att handla om avgörande saker.
En beprövad övergripande säkerhetspolitisk strategi, som varit vår under ett par århundranden, ska avpolletteras till förmån för ett risktagande in i det okända, vilket – det bekräftas av uppgörelsen med Turkiet – allvarligt skulle komma att devalvera vår självbestämmanderätt. Den rätten har utgjort själva kärnan i alliansfriheten. Att bara Sverige vet vad som är bäst för det egna landet, är i avgörande stunder, då vägval måste göras, av omistligt värde. Nu skulle vi i stället komma att låsas genom alla de bindningar och beroenden som ett medlemskap i Nato medför och underordnas andras politik.