Ett utdrag ur ambassadör Jan Eliassons bok ”Ord och handling. Ett liv i diplomatins tjänst”, utgiven på Albert Bonniers förlag 2022 återges i Svenska Dagbladet den 15 juli. Där behandlar han bland annat 11-septemberattentaten och de därpå följande krigen som gick under den av president Bush myntade parollen ”War against terror”.
Eliasson var på plats i New York den 5 september som nytillträdd svensk USA-ambassadör.
Beskrivningen av reaktionerna på attentaten är delvis missvisande. Eliasson ger intrycket att det fanns en folkrättslig grund för USA att starta bombkriget mot Afghanistan:
”På det utrikespolitiska planet skedde en solidaritetsaktion i FN:s säkerhetsråd till stöd för USA:s militära operation i Afghanistan.”
Något mandat från säkerhetsrådet att militärt intervenera fanns aldrig och USAs hävdande av självförsvar enligt FN-stadgan saknade stöd bland majoriteten av FNs medlemsstater.
Dagen efter attentaten den 12 september antog säkerhetsrådet resolution 1368 som fördömer terroristattacken och betecknar den som ett hot mot internationell fred och säkerhet. Medlen som säkerhetsrådet anger för att svara på attentaten var inte militära utan juridiska och polisiära att ställa terroristerna inför rätta och att med olika medel som samarbete mellan staterna, passkontroller, och annat bekämpa terroristerna.
I Generalförsamlingens resolution den 18 september, bara en vecka efter attentaten, fördöms terroristattackerna men i övrigt säger resolutionen ingenting om att USA skulle ha rätt till självförsvar enligt FN-stadgan och ha rätt att intervenera militärt.
Eliasson konstaterar att de amerikanska bombningarna och drönarattackerna skördade oerhört många afghanska liv. Men hans slutomdöme om kriget är att det trots allt medförde mycket positivt :
”Ändå gjordes stora framsteg främst för kvinnor och flickor under denna tid.”
Jan Eliasson var själv en stark påskyndare av Sveriges deltagande i kriget i Afghanistan. År 2009 då kriget intensifierades och opinionen i väst växte mot fortsatt deltagande kom det även i Sverige att stå och väga mellan krig eller fred.
På s-kongressen var det en stor andel delegater som på förhand meddelat att beslut borde fattas att ta hem soldaterna. Inför den situationen kallade partiledningen in Jan Eliasson som höll ett brandtal för fortsatt krig och svenskt deltagande och varnade att annars afghanska kvinnor och barn skulle spärras in och personer som röstade i val skulle få händerna avhuggna.
Eliassons prestige som ambassadör gjorde att hans ord vägde tungt och kongressen avslog motionerna om att ta hem soldaterna.
Eliasson verkade politiskt utifrån en grundsyn att visa lojalitet med USA som bara bidrog till att det katastrofala kriget fortsatte.