Tidningen Expressen har å sistone, på ledarplats, riktat uppmärksamheten på ÖB-ämbetet och dess två senaste innehavare, generalerna Sverker Göranson och Micael Bydén.
Rubrikerna har sannolikt lockat många att läsa vidare. 20 februari: ”Sverker Göranson sölar ner ÖB-ämbetet.” Som motiv anförde Expressen bland annat följande: ”Sverker Göransons hopp från ÖB-post till försvarsindustrin [SAAB] är snaskigt. Det luktar bananrepublik. I ett TT-telegram 20 februari 2012 stod att läsa: ’ÖB Sverker Göranson vill ha 60–80 nya Jas Gripenplan. Men han vill inte säga vad det kostar. Det blir dyrt, säger han.’”
Göranson är också – även om detta inte nämndes i Expressens ledare – känd för att ha lanserat slagordet ”sjudagarsförsvaret”, prisat som djärvhet av ”försvarsvänner” men tadlat för pessimism av kritiker.
Expressens rubrik den 14 mars i år avser ÖB Micael Bydén: ”ÖB måste sluta prata i nattmössan.”
Min personliga kommentar: Från början av 1960-talet, då jag började tjänstgöra i försvars- och milostaber, har jag kunnat följa massmediernas omdömen om våra överbefälhavare, summa nio stycken.
Expressens rubrik den den 14 mars 2016 är – om den tas på allvar – det i särklass mest dräpande omdöme om en i tjänst varande ÖB som jag kan erinra mig.
Men kan och bör det tas på allvar ?
Dessvärre kan och bör vi ta det på allvar.
ÖB Bydén tog avstånd från sin företrädare ÖB Göransons pessimistiska budskap i en intervju i Dagens Nyheter (17/3). Enligt min mening kan Bydéns optimistiska budskap sammanfattas på följande sätt:
– Vi är riktigt bra på att försvara Sverige.
– En trend har brutits, så stämningen i organisationen präglas av en framtidstro som det är länge sedan vi hade.
– Vi kan mycket, vi har fantastisk personal, vi har högkvalitativa vapensystem.
– Ryska hot – det må vara kärnvapenhot eller hybridhot – skall mötas med en inställning hos soldater och sjömän att även om jag är ensam och bara har mitt vapen så skall jag ställa mig i vägen, det är min uppgift.
– Hot mot Gotland skall mötas med ett operativt rörligt försvarskoncept.
– ÖB Bydén hoppas att personalförsörjningssystemet kan justeras så att det blir mer flexibelt.
ÖB Bydéns budskap är enligt min mening, som helhet, verklighetsfrämmande, en blandning av överdrifter och vaga löften. Expressen har rätt: Bydén pratar i nattmössan.
Ett bland många självmål som han gör må kortfattat påvisas här.
Han utmanar löjet när han försöker inbilla inte bara den svenska försvarsmakten utan även den ryska krigsmakten hur bra den förstnämnda är. ”Kreml och den ryska krigsmakten är extremt välinformerade om vårt försvars allvarliga problem, ned till minsta försenade reservdel som får Gripen-planen att stå på marken.” (Expressen-ledaren 14/3)
Varken ÖB Göranson eller ÖB Bydén har visat sig ha förmåga att uppfylla de krav som är förknippade med ett effektivt ÖB-ämbete. Men det är inte dessa personers fel.
Sverige håller sig med en unik ansvarsfördelning beträffande den högsta försvarsledningen i krig, i konflikter och i fred. ÖB-ämbetet och ÖB-namnet placeras på fel nivå.
1930 års försvarskommission behandlade saken: ”Därest Sverige indrages i en krigisk konflikt, kommer krigföringen, vars syfte är värnandet av riket, att innebära ett utvecklande och samordnande av alla kraftresurser – militära , industriella, ekonomiska, moraliska m. fl. – vilka landet besitter eller förmår uppbringa. Självfallet utgör även statsledningens utrikespolitiska handlande ett utomordentligt och betydelsefullt led i krigföringen. Ledningen av kriget, ansvaret för krigföringen, i vilken de militära operationerna endast utgöra en integrerande del, åligger landets regering. Endast genom att bestämt särskilja dessa båda begrepp, krigföringen och de militära operationerna, synes det vara möjligt att uppdraga riktlinjerna för den högsta ledningens uppgifter och funktioner.” (SOU 1935: 3, s. 218 )
Om man hade följt ovan refererade klara principer borde regeringen
ha utsetts som innehavare av ÖB-funktionen. Det gjorde man inte, av skäl som det skulle föra för långt att här redovisa. När den centrala
ledningen reformerades 1942, fick krigsmaktens högste officer titeln
överbefälhavare. Det var ett misstag som inte bara fick och har formella konsekvenser.
Regeringen har i praktiken vältrat över uppgiften att kontrollera flygindustrin på en general utan maktmedel för ändamålet. En pompös titel har inte hjälpt.
Misstaget kan följaktligen inte rättas till om man byter ut Bydén mot en annan general och fortsätter att kalla denne ÖB.
Ett steg i rätt riktning vore att ge honom en adekvat titel, till exempel försvarschef. Men en effektiv ansvarsfördelning på central nivå kräver att regeringen vågar ta på sig ÖB-funktionen och ta ifrån det militär-industriella komplexet och SAAB den reella makt som visades upp på ett flagrant sätt när Sverker Göranson, efter dennes pensionering, anställdes av SAAB.